Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??

Jag hade en väninna som var ungefär likadan. Hon var ständigt singel, eftersom "män kände sig hotade av henne". I alla fall enligt hennes egen tes. Efter alldeles för många samtal där jag tvingats lyssna på hur fega männen är som inte klarar av starka kvinnor, var jag tvungen att fråga om det kanske inte fanns något hos henne själv som orsakade detta. Något litet, litet? Det fanns det inte. Hon var bara en stark, framgångsrik kvinna som vågade ta plats!

Saken var att hon vägrade kompromissa, både med vänner och män. Det fungerade när vi inte umgicks dagligen, men det var lite trist att alltid gå på den restaurang hon ville gå på, se filmen hon ville se, äta det hon ville äta, göra det hon ville göra. Ville man inte samma sak var man sååå tråkig. Lev lite, liksom! I hennes egna ögon var bara hon stark som visste vad hon ville och som vågade stå upp för den hon var.

Saken var också att hon hade flera relationer med upptagna män. Hon sökte sig ständigt till det omöjliga. Och när hon väl träffade en man som inte var upptagen, inte bedrog henne och som ville vara med henne, var det alltid något fel på honom. För mesig. För enkel. Så tråkig!

Efter många år gick hon i terapi och insåg att det kanske inte är fel på precis alla andra. Hon släppte garden, började kompromissa lite och träffade en trevlig man som hon har barn med. Dessutom är hon otroligt mycket roligare och trevligare att umgås med, när allt inte längre bara handlar om henne och vad hon vill.

Så vad vill jag med den här berättelsen? Jo, det är sällan fel på alla andra. Det är sällan ett vinnande koncept att tala ner andra. Ibland kan det vara nyttigt att gå till sig själv och fundera på vad som kan förändras och förbättras. Det gäller alla. Både färgsprakande papegojor och grå möss.