Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.
Mycket är redan sagt. Helt klart så målar du upp en bild som visar på ett beroende, ständigt uppkopplad, titta till datorn i parti och minut, att inte kunna slita sig (för han säkert är inne i ett spel, en match, en battle eller liknande).
Jag förstår det, jag har tonårsbarn som har liknande beteenden (kommer sent till middagen för man är "inne i något").
Spelberoende handlar inte bara om att spela bort pengar på onlinecasinon och dylikt. Kan handla lika mycket om "dataspelande", "mobilspel", och sakna förmågan att kunna lägga ifrån sig mobilen, slita sig från skärmen. Att det läggs ofantligt många timmar, varje dag på detta.
Jag förstår även de (ett par i tråden) som lägger fram detta som en hobby, som ett fritidsintresse. Jag köper det (!).
MEN, som med alla "fritidsintressen" så kan det bli för mycket av det "goda". Speciellt om man lever i en relation (!). Det blir väldigt lite TID över till att umgås, att utveckla ens relation i en positiv riktning, eller ens hjälpas åt med att ta hand om det gemensamma hushållet (!). När ena parten börja känna så här, då har men ett potentiellt relationsproblem på halsen, och då gör man klokt i att ta upp detta för en seriös diskussion.
Vilket du verkar ha gjort TS, men din sambo verkar inte vilja föra en seriös diskussion, han verkar inte vilja se sig själv i spegeln, utan tvärtom så vinklar han allt åt ditt håll. Då är man ute på hal is anser jag, och då är risken väldigt stor att relationen först får sig en törn, och möjligen därefter att den faktiskt tar slut, tids nog.
Ska ni fortsätta leva tillsammans, och så här (dvs, det är ok med dataspelande), då måste ni tillsammans hitta en balans i allt detta. Då måste ni tillsammans planera hur en vecka ska se ut. Införa "dejtkvällar", börja laga mat tillsammans, diska och städa undan tillsammans, göra andra aktiviteter tillsammans, andra aktiviteter på egen hand. Planera för egentid, och tid tillsammans.
Lyckas ni inte med detta, då kommer denna relation inte att hålla, i det långa loppet. Tro mig. Din kille, som du beskriver det, kommer inte ändra på sig, om ni inte tar detta på allvar, speciellt han (!).
Planering, tid, balans. Det är något ni måste nå fram till om detta skall funka.