Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.

Det går alldeles utmärkt att spela datorspel utan att det går ut över relationen. Massor av människor klarar av det. ?Datorspelande kille? pratar ju inte om de som är beroende, han vänder sig till de personer i tråden som har en negativ syn generellt på att spela datorspel.

Det här börjar bli tröttsamt. Signaturen ?Anonym? skrev några inlägg där hen hävdar att det är barnsligt och patetiskt för vuxna RENT GENERELLT att spela datorspel. Signaturen ?Datorspelande kille? svarade då hen och invände mot det. Sedan kom någon annan som kallade sig typ ? ? och svarade som om Datorspelande kille hade skrivit till TS. Hen skrev i stort sett samma saker som du, typ ?men tycker du verkligen att det TS sambo gör är ok?!?. Då försökte jag förklara att Datorspelande killes inlägg inte handlade om TS sambo, utan var svar till ?Anonym?. Datorspelande kille har också själv i ett inlägg fått förklara att han inte vände sig till TS. Jag vet inte varför flera i den här tråden väljer att missförstå. Nej, jag tycker absolut inte att TS sambo har en sund inställning till datorspel. Om du läser ALLA inlägg jag har skrivit i den här tråden, så ser du att jag har tagit upp det ämnet också och att jag inte alls tycker att hans beteende är ok. Det inlägg du citerade rörde NÅGOT ANNAT, nämligen huruvida man bör undvika män som spelar datorspel helt och hållet. Signaturen ? ? tycker att man ska det och då försökte jag förklara att långt ifrån alla som spelar datorspel utvecklar ett beroende. Så jo, just det inlägg du citerade handlade om normalt spelande.

Nu orkar jag inte förklara detta fler gånger.

Jo jag vet... det är sjukt.. ljuger för mig själv om att det fortfarande finns hopp om att allt löser sig och jag bara överdriver med allt. Vill kanske inte inse hur allvarligt det faktiskt är...

Lite uppdatering på hans reaktion av schemat, först var han positivt inställd och tyckte det var bra. Men han klargjorde att han fått ryggvärk under dagen, vilket han skrev tidigare samma dag så det visste jag om, och att han då inte kunde prestera utefter mitt schema. Han kanske kunde laga maten som nu ikväll sa han.

Hans rena tvätt hade jag slängt i en hög på hans sida av sängen. Jaha vad är detta undrade han. Ja det är din tvätt, min har jag redan vikt, så kommer det förbli så vänj dig sa jag. Jaha men jag har ju ont i ryggen... ja vad synd sa jag, du hjälpte inte mig när jag hade ryggvärk sist.

Imorse vaknade jag först, han bad mig igår att väcka honom för att han skulle hinna mjuka upp ryggen inför jobbet, han jobbar vissa dagar. Under tiden satte jag på kaffe och gjorde smörgås till MIG. Jag plockade lite och ordnade till våra husdjur, vid 6 brukar jag gå in i badrummet för att göra mig iordning. Då har jag väckt honom vid 05:30. Men han ligger kvar och somnar om, så jag jämt får springa och väcka honom. Men jag sa åt honom, Stig upp eller ligg kvar, det är sista gången jag väcker dig somnar du sen om igen är det bussen som gäller. Han åker ju med mig till jobbet annars.

Men dit jag ville komma va.... något som påverkat mig hela dagen... när jag stod där i badrummet och sminkade mig, kom han in och trängde sig förbi för att borsta sina tänder, jag backade i samband och råkade då slå ner min sminkväska på golvet så allt flög ut. Jag röt ifrån och sa åt honom att vänta på sin tur, han vet att jag ALLTID sminkar mig vid 06. Men han skulle fram och jag fick sminka mig i köket för jag skulle minsann inte hindra honom från att tvätta av sig. Jag röt ifrån och slog näven på tvättmaskinen sa åt honom att visa lite hänsyn, alla känslor från det ni har skrivit kom fram, jag bara kände FUCK YOU. Då knuffade han mig... rätt in i ett element som var bakom mig. Gjorde så jävla ont... sen slängde han tandborsten och klädde på sig och stack, tog väl bussen till jobbet. Jag körde till jobbet, tårarna kom. Gick in på kontoret, torkade tårarna och satte på pokerface. Va glad som vanligt tänkte jag.

Men det är inte första gången han knuffar mig, och jag brukar knuffa tillbaka. Han vet att rör han mig får han samma tillbaka, hemskt men jag är aldrig rädd för honom. Tar jag sen upp Vad han gjort så har han inte gjort något, det är jag som inbillar mig.

Har suttit och letat lägenhet hela dagen. Vill bara börja om.

Ikväll ska jag iväg till en kompis. Vill inte vara hemma...

Känns så skönt att ha er att prata av med mig.. vågar inte prata med våra vänner ... dom tycker så bra om honom..