• Anonym (.)

    Sambo men jag trivs att vara ensam! Vad ska jag göra?!

    Livet. Det där som du befinner dig i varje dag, det är livet.
    Många, speciellt vanligt  i den söndercurlade generationen, tror att livet ska vara ett ständigt lyckorus. De tror att allt ska gå i deras väg, att man ska få sin vilja fram oavsett vad det kostar andra men framförallt ska man vara lycklig jämt och utan undantag.

    Så fungerar inte livet. Du kan inte vara glad utan att vara ledsen ibland. Du kan inte vara lycklig om du inte är olycklig ibland.

    Du säger att du inte är lycklig. Sätt dig ner och fundera på varför du är "inte helt lycklig". Fundera på om du är olycklig eller om du har orealistiska krav på tillvaron. När du har svaren ser du till att ändra på dig eller situationen så att det blir så som du vill ha det. Observera att du bara kan ändra på dig själv, aldrig någon annan.

  • Anonym (.)
    Anonym (hej) skrev 2020-10-27 08:21:28 följande:
    Tack för ditt svar! Uppskattar det verkligen!! Fina och tänkvärda ord.
    Jag har nog orealistiska krav på tillvaron, skulle jag tro.
    Jag är 32 och har aldrig haft ett såhär seriöst förhållande innan, jag har inget att jämföra med. Min sambo kanske är TOPPEN egentligen. Men jag får ju för mig att alla andra har en man som hjälper till hemma, tar egna initiativ till att göra saker, SER att tvättkorgen är full och tvättar själv. SER att golvet är smutsigt och städar utan att man behöver be om det.. Osv. Min man gör inte så.
    Är "ALLA ANDRA" fortfarande ett argument?
    Det borde ha försvunnit i 15-16 års åldern tänker jag...
Svar på tråden Sambo men jag trivs att vara ensam! Vad ska jag göra?!