Ledsen ångest-tjej

Var det första gången du gav återbud på grund av ångest eller har det hänt ofta? Jag tänker kanske din anhöriga blev arg för att hen egentligen blev besviken för att hen räknat med dig och att du gett besked sent samt att det kanske skett ofta? Kanske hade hen reagerat mildare om du sagt ifrån tidigare? Var det något väldigt stort som ett bröllop du skulle hjälpa syskonen till och från? Då kanske hen blev besviken men att det kom ut som ilska.

Många människor har inte förmåga att sätta sig in i andras situation. Din anhöriga kanske inte förstår hur det är för dig? Har du försökt förklara hur du upplever det? Det låter lite som din anhörigas bägare rann över...

Dina syskon är inte ditt ansvar! Nu vet jag inte hur gammal du är men det är ett stort ansvar att åka tåg i 30 mil enkel resa med ett antal småsyskon.

Då kanske din anhörige bara blev besviken för att halloween-grejen är väldigt viktig för henne/honom? Kanske blev han/hon stressad inför det faktum att personen nu måste ordna hjälp på annat håll? Stress och besvikelse kan ju gärna yttra sig i ilska.

Oavsett är det ett stort ansvar att du som 21 åring som mår väldigt dåligt ska ta hand om dina små syskon. Det är ensak om du själv vill det. Kanske din anhörige trodde detta med tågresan kunde hjälpa ditt mående på något vis?

Försök att inte ta åt dig. Låt personen få lite tid och prata ihop när han/hon lugnat sig och tänkt lite. Det är aldrig konstruktivt att skrika och bli arga. Prata istället när bägge är lugna. Det går att reda ut i nyktert tillstånd så att säga.