Gör mina föräldrar rätt? Betala hemma
Hej. Jag sitter i en jobbig sits.
Efter studenten fick jag jobb direkt, alltså verkligen direkt, sökte innan jag slutade skolan och började efter studenten. (Till skillnad från de flesta av mina vänner och klasskompisar som många var arbetslösa ett bra tag efter studenten och levde på sina föräldrar antar jag)
Jag jobbade i ca 2.5 år och trivdes bra, betalade då såklart hemma, men min plan var att spara till en längre resa vilket jag gjorde. Sa upp mig därför och reste.
När jag började jobba på det jobbet så frågade jag min mamma om jag borde gå med i a-kassan men hon sa efter som att jag planerade att resa var det nog ingen större idé. Så jag gjord inte det, eftersom jag är van vid att lyssna på vad mina föräldrar säger, något jag ångrar bittert idag. (Jag inser ju idag att jag borde ha tagit ansvar för det själv, men vadfasen, ingen hade någonsin ens nämnt a-kassan för mig och jag fattade nog inte helt hur det funkade. Jag var 19 och ingen koll på hur allt i livet funkar.)
När jag kom hem från resan så jobbade jag på timme på min tidigare arbetsplats. Mina föräldrar ville väldigt gärna att jag skulle läsa något på universitetet, så jag gjorde det i två år. De ville försörja mig under tiden då de verkligen ville att jag skulle plugga och jag lät dem. Det var ju självklart väldigt generöst av dem och jag är väldig är tacksam för både det och att jag får bo hemma. Men jag kände mig även pressad till att börja plugga och kände inte att det helt var mitt egna val. Jag ville göra dem stolta och nöjda.
Efter min senaste kurs tog slut i början av juni har jag varit arbetslös. Jag har sökte a-kassa från alfakassan men har fortfarande inte fått något besked. Jag har dock känslan av att jag kommer bli nekad detta. Då kommer jag troligtvis få leva på aktivitetsstöd på 2800kr i månaden ca. Väldigt tight med andra ord. Jag räknade inte med att jag skulle vara arbetslös så länge jag varit eftersom jag fick jobb så snabbt förra gången. Med Corona på det så är läget inte optimalt.
Min mamma och min deal var att jag skulle betala hemma månaderna sen jag slutade skolan när jag får a-kassa retroaktivt. Hon sa, när jag började bli stressad över denna skuld, att jag inte behövde oroa mig över det öht utan att jag skulle betala när jag kunde. Jag tolkade dumt nog det som att jag inte behövde betala för de månaderna utan istället från och med när jag får a-kassa. Nu pratade vi om detta igen och jag insåg att jag missförstod det hon sa och att jag alltså har en skuld för juni-nu. 5000 kr i månaden så ca 25000 i nuläget.
Nu har jag ju fortfarande inte fått något beslut om a-kassa men har precis börjat få aktivitetsstöd av försäkringskassan på ca 2800. Går i jobbgarantin för ungdomar. Jag har som sagt känslan av att jag inte kommer få a-kassa då jag inte jobbat under studietiden och då är det alltså dessa pengar jag har att leva på/betala hemma med tills jag får ett jobb. Jag söker jobb aktivt men det går trögt.
Jag kan känna mig lite ledsen och frustrerad över att vi missförstått varandra. Och kan någonstans tycka att man som föräldrar borde kunna bjussa på det tills man har en inkomst/a-kassa. Jag valde inte att bli född... Jag kan tycka att det är mina föräldrars fel att jag inte gick med i a-kassan direkt. Och får jag inget jobb så fort som möjligt så kommer ju denna skuld bara växa för varje månad. Jag kommer gå back varje månad! Betala 5000 kr hemma när man får ut 2500 kr är ju omöjligt.
I summan 5000 för att bo hemma så ingår mat och rum/hyra. Allt annat betalar jag själv, dvs hygien, allt från toalettpapper till schampo, busskort, medicin, godis/om jag vill köpa något med mera.
Jag uppskattar såklart att jag får bo hemma samt att de försörjde mig under studierna. Men jag kan känna mig lite blåst på något sätt, kan inte förklara hur? Jag hade inte koll på a-kassa och kan tycka att det är en förälders ansvar att berätta hur det funkar att jobba. Min mammas motivering var att hon aldrig varit arbetslös en dag i sitt liv och att hon inte har någon koll.
Jag hoppas självklart på att få jobb så fort som möjligt och betala av detta. Men känner mig sjukt stressad och mår dåligt över detta.
Vad tycker ni om sitsen jag är i? Gör mina föräldrar rätt?
) att etablera sig men att försörja en typ 25-åring med den offermentaliteten som TS har anser jag är att göra hen en björntjänst.
