HELT ensam - ingen mening med livet

Jag önskar jag kunde vara där och ge dig en jättekram. Det låter obegripligt hemskt. Du har varit så stark som tagit dig hit. Men varför skäms du? Du har så klart inget att skämmas över,tvärtom! Att du har skyddat identitet är ju inget du ska skämmas över. Din mammas pojkvän ska skämmas, inte du!

Du låter absolut inte misslyckad, utan stark och klok. Bara ensam. Men vilket bra val att bli jurist! Tänk vad du kan göra med juristutbildning för att hjälpa andra utsatta! Heja dig!

Har du talat med studenthälsan förresten? De kan kanske hjälpa?

Om du gillar djur och har tid för det skulle jag rekommendera att kolla upp att skaffa hund. Hundar ger ovillkorlig kärlek och finns alltid där för en. Du blir även "tvingad" att få lite struktur i livet, du kan inte sova dig igenom dagen för hunden måste gå ut cirka 5 ggr/dag och få mat. Det är självklart ingen ersättning för en vän och inte menad att vara det men hundar kan verkligen ge så mycket.

Om du gillar djur och har tid för det skulle jag rekommendera att kolla upp att skaffa hund. Hundar ger ovillkorlig kärlek och finns alltid där för en. Du blir även "tvingad" att få lite struktur i livet, du kan inte sova dig igenom dagen för hunden måste gå ut cirka 5 ggr/dag och få mat. Det är självklart ingen ersättning för en vän och inte menad att vara det men hundar kan verkligen ge så mycket.

Du har slagit dig fram genom eld, blod och vilda djur för att komma dit där du är idag. Det är inte många som står upp och ler direkt efter det.

Men hela processen är ännu väldigt färsk, du har inte processat färdigt, detta kommer att ta lång tid innan det bleknar men det kommer så småningom att trängas ut av ditt eget liv, och dina egna nya händelser. Du är ännu mycket ung, trots allt. Det tog mig tills jag var 30 att komma över min barndom och då var det "bara" en olämplig och ibland våldsam far, en alkad styvfar och en för svag mor som inte kunde ta tag i några beslut om sitt eget liv.

Försök skaffa något nytt positivt i ditt liv, som du blir glad av. Kanske ett djur, kanske att hjälpa andra och få några fler sociala kontakter genom det.
Juridik är kanske inte det ämnet som leder till så mycket samarbete alltid eftersom betygskonkurrensen kan vara hård, men det finns ju andra studentaktiviteter och grupper som ändå är verksamma.

Kanske goda böcker och varm choklad kan ta dig igenom vintern, och sen till våren hittar du en utegrupp som går eller joggar ihop? Finns det inga anslagstavlor för studenter där du bor där man kan få aktivitetsinfo?

Hej,

först och främst vill jag säga att jag är så djupt imponerad av dig som person. Du är så ung, men redan så klok och modig. Jag är verkligen ledsen för att du har fått den starten i livet. Men jag kan se att du har ett fantastiskt liv framför dig. Ett liv av att läka, utvecklas och hjälpa andra.

Det din mamma och din släkt har gjort är det största sveket någonsin. Det är inte du som är misslyckad. HON har misslyckats som förälder.

Jag vet hur skammen från barndomen känns. Det är en skam som letar sig in i varje cell av ens varelse och även om du vet intellektuellt sett att det inte är din skam att bära så finns den där, den bor i en. Men det går att bli av med den. Jag känner ingen skam idag. Sorg ja, men inte skam. Det tog tid, men att prata om det var vad som hjälpte.

Jag blev inte utsatt för sexuella övergrepp i hemmet som barn, men vi hade andra problem hemma som formade mig till en person med många problem och svårigheter i livet som jag har behövt överkomma. Jag hade väldigt lite känsla av självvärde och fastän jag behövde vård för mina depressioner så kände jag mig inte värdig att ta upp sjukvårdens tid och resurser.

Till slut gick jag i alla fall till vårdcentralen där jag bodde och fick hjälp med antidepressiva mediciner och insomningstabletter som lyfte mig ur det omedelbara dåliga måendet. Sen har jag haft en process därifrån med mer vård och terapi. Börja på din vårdcentral. De bör veta något om detta i alla fall och är en väg in mot specialistvård.

En läkare frågade mig häromdagen vad jag hade för självvårdsrutiner på den tiden. Jag hade inga var mitt svar. Jag levde från minut till minut och gick under i mina relationer till andra människor och mig själv.

Tillslut kom det en dag när jag kände att antingen lägger jag mig ner och dör för jag är så utmattad eller så gör jag något nytt som jag aldrig har gjort förut.

Jag hittade till tolvstegsprogrammet ACA och det förändrade mitt liv. Jag var skeptisk i början och det var jättejobbigt, men jag höll mig kvar och gjorde stegarbetet och sökte mig till vården och har fått hjälp och lyckats hjälpa mig själv på så många plan. Idag har jag ett stabilt liv med sambo, fast jobb och vi planerar att skaffa barn nu. Jag känner mig som en nästintill hel människa och lever ett liv som jag aldrig trodde var möjligt. Jag ska vara ärlig och säga att det är en process och att jag fortfarande har dagar när jag kämpar, men att det är värt allt det bra som jag också har idag. Jag känner att jag är tillräckligt frisk och sund för att kunna ge mitt barn något bättre än vad jag fick.

Jag vet att du har styrkan att göra det samma. Du har redan bevisat det med hur du har hanterat din situation! Du har all styrka inom dig.

ACA är ett program som funkar ungefär som AA, fast för barnen i dysfunktionella familjer. Även om programmet heter ?Vuxna barn till alkoholister? så funkar det för och välkomnar vuxna barn som har vuxit upp med olika typer av övergrepp och dysfunktioner, tex. sexuella övergrepp. Byt ut ordet alkoholist mot dysfunktionell förälder. Även om vi pratar om gud så är det inget religiöst program så låt inte det avskräcka dig. Det finns möten i många städer och finns det inget där du bor så finns det telefon och zoom-möten.

På ACA-möten och med de människor som du möter där finns det inget som du behöver skämmas över. Det är ett anonymt program. Du kommer aldrig behöva säga ditt efternamn eller behöva avslöja vem du är mer än du själv vill. Vi brukar säga att man ska gå på några möten innan man bestämmer sig. Det kan vara lite förvirrande i början, men det klarnar efter hand.

aca-sverige.org/

aca-sverige.org/moten/sok-moten/

När det gäller sömn och dygnsrytm så lever vi i ett samhälle som skammar den som inte är morgonpigg och lever efter de normer vi har. Jag har problem med sömnen. Försök att tillåta dig själv att göra saker när det känns rätt för dig på dygnet. Är du sugen på middag kl 2 på natten ät då. Vill du sova kl 2 på eftermiddagen gör det. Plugga kl 10 på kvällen okej. Det viktigaste är att saker blir gjorda, inte när på dygnet de blir det.

Jag kan också rekommendera en app som heter GoFrendly. Det är en app för att hitta tjejkompisar. Det finns tjejer som arrangerar aktiviteter som man kan gå på. Man kan själv lägga upp en aktivitet. Du kan börja med att leta efter promenadsällskap tex, det funkar nu under Corona. Träffa någon ute, gå och snacka i en timme.

Man kan gå med via email istället för sin Facebook och man ska ta en bild, men den används bara i processen och sparas inte sen.

Att du har skyddad identitet är inget du behöver skämmas över inför någon. Inte heller att du är ensam. Vi är många vuxna kvinnor som längtar efter kompisar/fler kompisar. Jag skaffade appen för ett år sedan när jag skulle flytta till ny stad. Sen kom Corona precis när jag hade flyttat och det har blivit väldigt svårt att lära känna nya människor, men har i alla fall hittat trevligt promenadsällskap via appen.

Jag hoppas verkligen att du kan hitta en väg ut ur hur du mår nu. Kom ihåg att du inte är ensam i din situation. Vi är många som vet hur du känner. Du har alla förutsättningar hos dig själv för att lyckas i livet och för att läka och må bra. Det har du redan bevisat.

Stor kram till dig!

Som alla andra varit inne på så är du stark, en förebild, oskyldig till din situation och värd att må bra! Det jag tänker när jag läser din TS är att du kan vara nedstämd eller deprimerad. Jobbar inom psykiatrin och som Corona ställer till det! För alla men särskilt de som har lite mindre sociala kontakter eller aktiviteter. Många mår jättedåligt när ensamheten blir än mer påtaglig. Baserar mitt antagande om nedstämdhet dels på det men även att det är jobbigt att gå och handla. Är det inte jobbigt i vanliga fall, så kan det ju vara något eller hur?

Jag rekommenderar dig att söka hjälp på VC (ledsen om jag missat om du redan gjort det) men jag tänker att du behöver en läkarbedömning om ditt mående. Läkaren kan också kan slussa dig vidare till en samtalskontakt. Det du varit med om (övergreppen och sveket från din familj) behöver du bearbeta. Förstår också att du har svårt att knyta an med ditt bagage. Jag har inte alls haft det lika illa som du men ändå tufft med en missbrukande förälder. Vilsen och ledsen i din ålder men jobbat med mig själv och nu mår jag super, närmar mig 40 och har barn, hus och allt jag kan önska mig. Vill mest ingjuta hopp och trots att du haft det miserabelt verkar du vara driven som kommit in på en bra utbildning och kunnat skapa dig en egen vardag! Stor kram!

Hej TS,

duktig du varit <3

Jag har (som många andra här) också vuxit upp i en dysfunktionell familj. Blev slagen och sexuellt utnyttjad av pappa och mamma var deprimerad hela mitt liv. Hon var uppgiven och vågade inte lämna min far (av rädsla för vad han då skulle göra). Nu är jag snart 50 och jag mår bättre. Jag har också en egen familj med barn och man. Jag har hittat en fin man som bryr sej om mej. Var noga med vilka du väljer att släppa in i ditt liv! Jag har typ varit lika ensam (och desperat) som du. Och då var jag glad för sällskap och lät även personer som inte va bra för mej att va med mej, för att slippa ENSAMHETEN. Men vet du, där i tystnaden kan du få kontakt med det finaste som finns, nämligen dej själv och ditt liv och dina känslor och tankar. Och ja, du kan behöva professionell hjälp av en psykolog. Jag har periodvis tagit sådan hjälp. Fortsätt nu din strid för ett gott liv för dej själv och va noga med vilka du väljer att släppa in i ditt liv. Det kommer att gå bra för dej, för du är stark och klok.

Med kärlek <3

Du ska inte skämmas eller må dåligt det är din släkt och skitstöveln som våldtog dig som ska skämmas. Du är en stark människa som har klarat det och som pluggar. Du ska nog försöka släppa det som har med ditt gamla liv. Du är ung och har ett långt liv framför dig som bara kan bli bättre. Nu kan det vara svårt att lära känna människor på grund av pandemin. Men när det slutar försök då att gå kurser eller något där du kan träffa människor. Sen kolla upp om det finns någon stödgrupp för er som blivit utnyttjad. Det kan vara ett stort stöd och du kan kanske hitta vänner där. Det finns många därute som skäms för något. Troligen ser du massor av människor som verkar ha perfekta liv men som kanske har varit med om samma som du har varit. Kämpa på och skäms inte. Tänk istället att du ska visa skitstövlarna genom att få ett underbart liv. Jag hoppas du lyckas.

Kära rara ts, din text gör mig både fly förbannad och gråtfärdig. Din mamma är inte ens värd namnet mamma. Hennes beteende här är avskyvärt. Det jag vill framhålla är hur otroligt stark person du är, tvivlar inte en sekund på att du kommer att få ett fint o bra liv bara du fått bearbeta det som hänt. Ofta räcker det att tala med nån, få ur sig allt o få veta att du inte är skyldig till nånting. Att du anmält är otrooligt starkt o det gör att du kommer att kunna gå vidare, det var första steget till helning. Kram på dig.

Hej,
Har tänkt på dig så jag tänkte titta in för att höra hur det är med dig. Hur går det? Har du börjat nysta i några tips? Har full förståelse för om du inte har gjort det än. Det är mycket att ta in och smälta och livet är ju busy som det är. Våga vända dig till VC, du är absolut värd de resurserna. Hoppas på att du mår lite bättre. Kram

Hur kan du vara 18, snart 19, och redan tagit studenten och börjat på universitetet? Tog du studenten i förtid?