HELT ensam - ingen mening med livet
Men vännen! Vilken jävla skitmamma du har!
Jag är hemskt ledsen att detta har hänt dig. Min historia skiljer sig ifrån din men vi är många som blivit svikna av våra föräldrar. Det är ett sår du alltid kommer bära med dig, likaså övergreppen, men du kan skaffa dig en egen familj av vänner och senare (om du vill) av partner och barn som ger dig all den kärlek och det sammanhang du förtjänar. Jag har man och barn idag och den trygghet och glädje de ger mig kompenserar för allt, faktiskt.
Jag tycker inte att du ska vara rädd att din bakgrund skrämmer bort folk, de flesta är mer förstående än man kanske tror och många studenter är ensamma i början, nu måste det vara värre än någonsin. Du kommer att få vänner.
Prata regelbundet med psykolog i någon av apparna om du inte redan har samtalskontakt (så vitt jag vet täcks det av högkostnadsskydd), och se till att komma ut och röra på dig varje dag, helst så att du får upp pulsen. Det låter som ett jävla hurtbulletips men tro mig, det gör skillnad for måendet på riktigt.
Och vad bra du är som tagit dig ifrån din hemstad!! Nu kan du börja bygga något nytt och ljust, bara för dig! Om jag var du skulle jag börja fundera kring vad jag skulle vilja sätta som mitt allra första lilla lilla delmål i det livet. Du fixar det här!! <3