HELT ensam - ingen mening med livet

Beklagar att du behövt gå igenom så många fruktansvärda händelser. Och jag beklagar att du har fått en sådan misslyckad mamma. För det är vad du fått  - en mor som misslyckats kolossalt i sin modersroll. Du är INTE misslyckad. Snälla, rara vännen, du är ju absolut inte misslyckad. 

En stor kram till dig. Jag finns här i tråden och lyssnar. 

Hej ts!

Jag tycker du låter fantastiskt stark mitt i all din sorg och ensamhet.
Så många som inte orkar ta sig så långt bort från mörkret, som inte vågar anmäla och löpa linan ut. De tynar bort och går under.

Du har stått upp för dig själv och skapat en möjlighet att faktiskt göra något med ditt liv, trots att du har fått ruttna förutsättningar.

Jag har två söner, nästan vuxna, och vi har alla haft det lite tufft på olika sätt i vår familj - men inte i närheten av det du fått utstå. Jag skulle aldrig svika mina barn, någonsin och hellre gå under själv än att låta något ont hända dem.
Tyvärr är det inte riktigt så för alla, man tror att ens föräldrar ska finnas där, skydda och stötta, ge trygghet och vilja vara en del av ens liv.

Du fick tyvärr en mamma som inte håller måttet som mamma. Det är sorgligt, tragiskt och tungt. Troligen har hon det väldigt svårt själv då hon tvingas leva med idioten till man, ljuga för sig själv och stå ut med allt möjligt.

Det finns ett liv för dig även om det är svårt just nu. Du kan hitta din egen väg, en mening med allt och skapa dig din egen lycka.

Viktigast är att du lär dig acceptera att du inte kan ändra något som hänt, lär dig hantera svek och sorg - och hittar mening framåt i livet.

Ring till någon hjälplinje eller terapeut via någon av webbmottagningarna, (kyp kry.se eller pratamera.se eller liknande). Googla, ring och prata!!

Du kan ta dig igenom det här, det är INGET fel på dig utan du fick en usel start. Det finns fler chanser i livet och du förtjänar en andra chans, och en tredje...

Kram! <3

Du ska vara oerhört stolt över dig själv TS!

Fruktansvärt det du har varit med om och helt sjukt att din mamma inte tog ditt parti. Du ska vara så stolt över dig själv att du stod fast vid din anmälan trots påtryckningar från din mamma. Håller med andra här som skriver att hon är en misslyckad mamma, så som hon har gjort mot dig.. så gör man bara inte. 

Trots allt detta så har du tagit dig in på en utbildning och kämpar på. Jag förstår detta med sömnen, men så länge du sköter studierna så tycker jag att du kan lägga prestigekrav om att man ska leva ett "normalt" liv åt sidan. 

Det kommer att komma en tid senare i ditt liv då du kanske har barn och familj. Då måste du se till att barnet/barnen får mat och att dygnsrytmen är under kontroll. Så passa på att äta skräpmat och sova bort dagarna nu medan du är ung och har möjlighet till det, det är mitt råd :) som sagt, under förutsättningarna att studierna sköts då :) 

Misslyckad är det sista du är! När man känner att man är ensam och att det inte finns någon mening med livet så gäller det att bara stå ut. För om du gör det så lovar jag att du har riktiga glansdagar framför dig <3

Det finns en mening med allt du gått igenom TS, inget är förgäves. Du är grym!!

Ledsen över att höra det du gått igenom. Du har absolut inte misslyckats, det är familjen som har misslyckat dig. Du är otrolig stark stark efter dessa upplevelser, det kan bara gå uppåt nu. Du har mycket tid framför dig fortfarande! Jag har också gått igenom en hel del upp och ner under mitt liv. Allt började bli bättre när jag började våga acceptera hjälp. Att prata om det kan hjälpa en hel del också. Försök undvik att jämföra dig själv med andra och fokusera på dig själv, man får vara självisk ibland också.

Var någon som skrev ett par sidor att söka hjälp online, kan nog också rekommendera Mind.se också.

Ha det bra!

Oj, vad imponerad jag blir över vad du vågat och vad du åstadkommit, både med att se till att förövaren blev dömd och att komma in på en bra utbildning. Väldigt starkt att du stod på dig mot släkten, som verkar vara helt dumma i huvudet. Det låter för mig som att din mamma helt enkelt inte kunde hantera sanningen och att hon misslyckats så kapitalt med att skydda dig. Skammen och skulden är helt och hållet förövarens och alla som tagit hans parti.

Det är ett extra jobbigt år nu med pandemin och då mycket sker på distans. Det kommer bättre tider då det blir lättare att hitta nya vänner. Och dina gamla kanske kan komma och hälsa på? Eller om ni kan mötas upp på en ort i närheten av där du växte upp.

Försök att ta hand om dig. Sök professionell hjälp för att bearbeta ditt trauma. Om det finns något du tycker om att göra, försök ägna dig åt det.

Min sympati och respekt.

Tusen tack för svaren och tipsen allihopa! Betyder otroligt mycket <3