Anonym (Bonuspappan som duger ibland) skrev 2020-11-06 08:08:11 följande:
1. Tidigt i våras så fick han för sig att inte åka till sin pappa längre och har bott hos oss sedan dess på heltid utan någon diskussion eller förklaring till varför. Ingen konflikt med pappan så vitt vi vet och de hörs av med jämna mellanrum. Han har haft lite ströjobb efter gymnasiet genom att jag har ställt krav så att han inte bara sitter hemma och spelar spel vilket han ändå gör. Han betalar ingenting hemma.
2. Faktum och sakfrågan är att min fru tycker att det är helt ok att han får bo hos oss på heltid utan att ens ha diskuterat det med mig. Det är helt tabu att dra det på tal när han är närvarande om t ex varför han har valt att bo hos oss eller hur han tänker när det gäller framtiden mer långsiktigt och hon avser skydda honom till varje pris som om han vore 3 år gammal och jag förstår inte riktigt vad det är hon skyddar honom mot? Vi har varit överens om att han får bo hemma gratis under förutsättning att han pluggar. Men då har jag utgått ifrån att han sedvanligt fortsätter att bo halva tiden hos sin pappa men får också dra sitt strå till stacken här hemma.
3. Jag kan tillägga att pappan har en mycket central lägenhet med promenadavstånd ifrån oss som står helt tomt. Jag har på senare tid trott att han någonstans tycker att det skulle vara skönare att bo själv nu när han ändå närmar sig 21. Våra yngre barn har på senare tid tjatat om att de vill ha varsitt rum och bråkar ständigt. Då hade vi löst det problemet.
4. Jag kan också nämna att bonussonen är väldigt kylig inte bara mot mig men även sin mamma och syskonen och behandlar oss mer eller mindre som luft och väldigt svår att få någon känslomässig kontakt med och enbart fokuserad på sina behov.
5. Jag är primärt väldigt störd över att hon på eget bevåg beslutar att det är ok att han bor permanent hos oss. Jag anser att hon borde ha involverat och diskuterat frågan med mig och i allra högsta grad hans pappa och hur han ser på det hela.
6. Anser ni att jag förstorar upp/överdriver det hela eller är det bara en bagatell där jag bara ska finna mig i det?
1. Det är inte konstigt att han inte vill bo 50/50 i den åldern. Det är inte konstigt i någon ålder alls för den delen. Skulle du vilja flytta varje helg till ett hem som inte är "riktigt ditt" och vara i stort sett inneboende hela tiden?
Dock tycker jag att han ska betala för sig när han har en lön. Summa beroende på inkomst. Behöver ni inte pengarna så lägg dem på hög och ge tillbaka dem den dagen han väl flyttar.
2. Det är hennes barn och då ligger avgörandet hos henne. Du visste att sonen fanns när du gav dig i lag med henne. Och han försvinner liksom inte för att han flyllt 20. Vet du ens hur vanligt det är att bo kvar hemma i den åldern numera? Läget är inte som det var förr!
Självklart försvarar hon sitt barn, och att börja tramsa om "som om han vore 3 år" visar ännu mer hur din inställning är. Fientlig.
Ni har varit överens ja, men nu backar du. För att han inte vill flytta varje vecka... självklart ska han hjälpa till hemma. Det tycker jag man kan kräva.
3. Pappans lägenhet står tom säger du, för att han bor hos sin nya kvinna. Dock är lägenheten kvar och det visar ju med tydlighet att det finns en chans/risk att han kommer flytta tillbaka. Var menar du då att sonen ska bo?
Du vill helt sonka kasta ut din frus son så att era gemensamma ska få hans rum. Det finns ingen förmildrande omständighet som uräktar din uselhet.
Flytta ut i vardagsrummet själv istället så är problemet löst. Men nej, det går ju förstås inte. Fråga din fru om detta. Gör det. Jag hade definitivt hellre bott i vardagsrummet än att kasta ut mitt barn, oavsett ålder.
4. Tror fan att han är kylig när han känner sig ovälkommen i sitt eget hem. Jättekonstigt va?
5.Det är något man får ta med i beräkningen när det finns barn sedan innan. Pappan kan inte heller bestämma något i detta. Det är inte hans sak.
6. Jag anser att du överdriver något kopiöst. Och jag får känslan av att sonen egentligen är en dotter, du har skrivit fel på flera ställen. OCh visst kan det göra saken jobbigare. Döttrar är i allmänhet besvärligare att ha med att göra. Men, det är ändå upp till din fru att bestämma detta då det är hennes barn.
Kör du över henne och slänger ut hennes barn så får du nog kallt räkna med att bli vv-förälder till dina egna också.
Då kan du ju fråga dem hur det känns att flytta varje vecka.
Till sist, detta inlägg är BARA tillägnat ts och andra med eventuella åsikter kommer med högsta sannolikhet inte att bemötas. Undantag kanske, eventuellt om det finns någon som kan bemöta mig utan otrevligheter och annan skit.
