Loppan, att mamman kan kolla sonens konto kan bero på att sonen övertalades att skriva en fullmakt i samband med det som hände tidigare. Eller att mamman gav honom en morot att inte behöva betala hemma så att alla jobbpengarna gick in på ett sparkonto.
Du är även beredd på att offra din egen son för att få fram din ståndpunkt. Det känns inte sunt. Vad är det egentligen som har hänt de senaste tre veckorna som gör att du plötsligt ska ha din vilja igenom till varje pris.
Hej igen Bonuspappan. Får jag börja med att föreslå att du inte bemöter de signaturer som inte ger några konkreta förslag. Då försvinner de förhoppningsvis och tråden kan fokusera på tänkbara lösningar.
Tillbaka till bonussonen, hur mycket engagerar sig pappan? Du berättar att sonen inte vill bo hos honom (halvtid) dels pga att där ställs det krav på delaktighet i hushållssysslor och dels pga pappan är besviken på hans återfall i spelmissbruket. Har jag missat något?
Kan det också finnas andra Trust Issues mellan far och son? Har pappan gett upp?
Och sen säger du i en bisats att du vill ha hjälp att förstå din frus agerande. Ja en gissning är ju, som du också berört, att hon drivs av skuldkänslor gentemot sonen.
Vill inte ställa några krav i ett missriktat försök att ställa allt tillrätta.
Men samtidigt innebär hennes kravlöshet gentemot honom att hon åsidosätter, inte bara dig (du lider av sömnproblem pga hans nattliv) utan också sina yngre barn. Det är inte ok och något hon måste konfronteras med. Incidenten med lillebror som inte kan sova och där hon inte erkänner hans problem utan bara föser tillbaka honom tycker jag säger mycket.
Om bonusen måste (med fetstil) ha datorn igång på kvällen för att plugga fetstil) så håller jag med ngn annan som föreslog att hans dator bor i hallen el dyl. Ingen konstig begäran alls. Jag vet många som nu har hemarbetsplatser i klädkammaren etc.
Fortsatt familjeterapi för er två, enskild terapi för din fru intensivhjäko till bonusen och att du gör många roliga saker med de yngre syskonen är mina kortsiktiga förslag.
Om de ska separera eller åtminstone bo isär ett tag så måste ju någon av dem flytta. Så är det ju, när jag separerade från min dotters pappa fick han flytta ut för jag hade störst behov av lägenheten då barnen skulle bo kvar med mig. Eftersom mamman kommer att vilja bo med sin äldre son och de yngre barnen behöver bo kvar hemma i den nuvarande bostaden pga skola mm, vilket inte den vuxna sonen har behov av, så är den naturliga slutsatsen att pappan bor kvar hemma med de yngre barnen medan mamman flyttar ut med den äldre sonen. Ingen tvingar dem att flytta till exets lägenhet om de inte vill, det är helt upp till dem att skaffa en annan bostad.
Det finns ingen som helst lag som säger att barnen måste bo varannan vecka. De kan bo heltid hemma med pappan och ha umgänge med mamman. Hon kommer väl troligen inte att hitta eller ha råd med en tillräckligt stor lägenhet så att barnen kan få varsitt rum så det bästa för dem blir att bo med pappan och kanske sova över hos mamman, eller så kommer hon hem till dem och umgås med dem där.
Tur att du inte ser det som att jag försöker hälla salt i såren för det är inte meningen men jag har lite varit där du är och jag sitter och ser det med andra ögon idag. Hade däremot inte ett styvbarn med ett missbruk men har en familjemedlem med spelmissbruk, han sitter väl och tömmer lillebrors spargris nu.
Här måste du tyvärr fatta drastiska beslut. Få bort honom bara, frun får följa med om hon vill men det får du faktiskt skita i.
När vi väljer att sätta barn till världen så är det som så att de egna behoven måste stå åt sidan. Far ens barn illa så måste man skydda dem till varje pris och det är där du är nu.
Nu får sentimentaliteten över barnens mor och er relation stå åt sidan.
Jag har läst alla dina inlägg och jag får fortfarande känslan av att du attackerar och beskyller sonen och din fru eftersom du är frustrerad över situationen. Att ni skulle behöva lösa rumsfördelningen kan inte ha kommit som en överraskning, men endå går du på som ett ånglok efter att din dotter nämt att hon vill ha ett eget rum. Du löser detta genom att tränga ihop den vuxna sonen och din son trots att det stör ditt eget barns sömn.
Du beskyller din fru för saker hon inte kan påverka ( tex sonens sparande) Du kräver att hon skall vara VV- förälder trots att det är otänkbart för dig.
Du vill att han skall flytta omgående trots att tre månader är det som anses rimligt.
Nu skriver du även att du har bra kontakt med pappan men du hade ingen aning om varför sonen flyttat förrän igår. Varför ringde du inte bara och frågade vad som hänt.
Om du ska kunna lösa den här situationen och behålla en god relation till din fru, råder jag dig att ta ett steg tillbaka och lugna ner dig.
Jag antog att det var ett sparande i sonens namn och det är inget du kan dra tillbaka eller hålla på efter 18 år.
Mitt konkreta förslag är att du skall sluta gå på sonen. Du skulle ha diskuterat med din fru hur ni skulle lösa rumsfrågan, utan att peka ut sonen som det stora problemet. Hon går ju i försvarsställning eftersom du ogillar honom.
Din fru behöver inte godkänna att du pratar med pappan. Ni känner ju varandra. Får du inte ringa vänner utan att fråga din fru?
Jag har haft en son med drogmissbruk och det behandlade vi med krav på behandling men även med förståelse och respekt och ett jävla tålamod. Hade vi slängt ut honom så hade han förmodligen gått ner sig totalt.
Du säger att sonen vägrar prata med dig. Har du pratat med honom om att systern behöver få ett rum och hur han tycker att ni skall lösa detta? Eller vill du prata när du är upprörd? Antagligen har du svårt att dölja vad du tycker om honom Och det är säkert därför din fru känner sig tvungen att försvara honom.
Du har haft många år på dig att skapa en relation till sonen och då hade ni kunnat prata med varandra. Han har väl inte alltid varit ett hopplöst fall? Eller?