Inget driv längre

Det låter som om du helt sonika drabbats av tristess där längtan efter förnyelse och/eller förändring. Det låter lite som om du lever i ett väntrum där din "belöning" finns längre fram och din dagliga grå strävan är en färdsträck dit. tragiskt.

Vet egentligen inte vad som skulle gör dig eller er lyckligare men ganska klart är ju att du suktar efter en utveckling av det liv ni lever och det enkla svar jag har att ge är att ta tag i dina drömmar, börja kika på hus där du vill bo och försök slippa så många kompromisser som möjligt. Sätt er ner och gör en faktisk plan för hur färden dit ska gå och lägg ner att bara vänta på att förändringen ska av en slump landa och förgylla era liv. Gör jobbet.

Ni umgås inte med vänner skriver du vilket i mina öron låter lite tragiskt, jag förstår att man kan vara nöjd med sällskapet man har inom familjen men ur mitt perspektiv finns ett oerhört värde i att umgås med andra människor i lagom mängd, det ger värdefull input och vyer över det som är det vardagliga på ett djupare plan och dessutom kan det också vara så att utomstående är en "motor" vilket gör att ni tar tag och gör saker som utvecklar er själva på så många sätt.

Flummigt formulerat av mig men jag hoppas du ändå förstår hur jag ser på det hela, önskar er all lycka.

Det låter som om du helt sonika drabbats av tristess där längtan efter förnyelse och/eller förändring. Det låter lite som om du lever i ett väntrum där din "belöning" finns längre fram och din dagliga grå strävan är en färdsträck dit. tragiskt.

Vet egentligen inte vad som skulle gör dig eller er lyckligare men ganska klart är ju att du suktar efter en utveckling av det liv ni lever och det enkla svar jag har att ge är att ta tag i dina drömmar, börja kika på hus där du vill bo och försök slippa så många kompromisser som möjligt. Sätt er ner och gör en faktisk plan för hur färden dit ska gå och lägg ner att bara vänta på att förändringen ska av en slump landa och förgylla era liv. Gör jobbet.

Ni umgås inte med vänner skriver du vilket i mina öron låter lite tragiskt, jag förstår att man kan vara nöjd med sällskapet man har inom familjen men ur mitt perspektiv finns ett oerhört värde i att umgås med andra människor i lagom mängd, det ger värdefull input och vyer över det som är det vardagliga på ett djupare plan och dessutom kan det också vara så att utomstående är en "motor" vilket gör att ni tar tag och gör saker som utvecklar er själva på så många sätt.

Flummigt formulerat av mig men jag hoppas du ändå förstår hur jag ser på det hela, önskar er all lycka.

Att inte korrekturläsa och skriva snabbt direkt ut tankarna ger en spretig text belamrad med stavfel och dylikt. Hoppas det ändå går att gripa vad jag menar.