Min man veckopendlar till sitt jobb. Vi har inga släktingar här eller vänner (än, jag försöker jobba på det). Periodvis har detta varit jättejobbigt för mig. Det har bara varit mig och barnen och allt vad det innebär med normal körning till förskolan och jobb, mat och tvätt samt sjukdomar och nedspydda sängar mitt i natten... Allt känns inte alltid superkul men de perioderna har nog berott på depression eller att jag varit utarbetad (mina barn väcker mig flera gånger per natt och har gjort så i 4 år nu). I tillägg är inte min man riktigt lika engagerad för han har svårare för det rent emotionellt och han har ett handikapp i och med att han inte alltid är här (det är inte så lätt att komma och hoppa in på det viset heller). Tidigare studerade han på annan ort så jag har att det mesta av daglig omvårdnad utan annan hjälp än förskolan. Tror vem som helst skulle tycka livet under de omständigheterna till tider är för tuff.
Kan du försöka hitta något du gillar som du kan tvinga dig till? Jag tänker på att du ska göra det klassiska för deprimerade personer att man ska aktivera sig. Är du bara lite smådeppig kan det få glädjen och inspirationen tillbaka. Du kanske dock ska välja något annat ön att måla så du inte eventuellt förstör målningsglädjen för framtiden. Kanske läsa böcker, springa en tur, cykla, gå en kurs någon kväll i veckan? Utvärdera efter ett tag och se om det hjälpte och annars pröva något annat (söka hjälp kanske om deppigheten kvarstår).
Ibland behöver man bara prata med någon för att må bättre.
