Anonym (Kram) skrev 2020-11-20 07:19:53 följande:
Börjar md att skicka lite styrka <3. När började du känna såhär? Du skriver inte så mycket om vad som är fel egentligen. En graviditet kan ju ställa till det på känslofronten tänker jag. Har aldrig varit så säker på att lämna min sambo som när jag varit gravid......... Dock har de känslorna varit kortvariga, en timme eller så. Jag har även känt ett enormt behov av att vara nära MIN familj under graviditeten och bebistiden!
Även han kan ju reagera på graviditeten. Men som sagt, de beror ju på när du egentligen började känna att de inte var rätt.
Är han en kvinnomisshandlande psykopat ska du givetvis lämna. Annars, försök prata?
Jag har en väninna som fick första barnet vid 38 och hann med 3 stycken innan hon tyckt det var nog :D
Tack <3
Det som är fel egentligen är att jag tycker att jag har tappat känslor. Vill inte längre vara med honom eller bo med honom. Känner att jag inte älskar honom längre och undrar vad jag har sett i honom tidigare. Längtar efter min familj enormt mycket och nu under graviditeten börjat tänka tillbaka på min egen barndom och saknar som sagt min egen familj obeskrivligt mycket. Känner mig rent ut sagt olycklig.
Jag har kontaktat barnmorska och inväntar tid hos psykologen, men vet inte om jag hinner få en tid innan min betänketid är slut.
Jag har tillochmed tänkt att jag inte vill leva längre, fast å andra sidan kan jag aldrig tänka mig att aktivt avsluta livet, för i vanliga fall älskar jag livet, men nu är jag bara deprimerad och vill flytta hem och starta om.
Sambon är snäll men väldigt ego, snål och jobbar mycket. Jag känner mig så himla ensam. Innan kunde jag iallafall åka iväg till jobbet men efter nästan ett års hemmajobbande står jag inte ut med varken förhållande eller någonting.