Min son ska kanske bli pappa. Tankar kring detta och min blivande roll som farmor.

Jag hade i första hand tagit ett snack med min son. Uttryckt att jag FÖRSTÅR att han kanske inte vill bli pappa nu, men nu har han satt sig i den sitsen och då tar man sitt ansvar gentemot barnet. Vill han inte vara tillsammans med barnets mamma - inga problem - men barnet kommer fortfarande komma. Han har noll och inga rättigheter ang. beslut om abort/behålla, han hade valet att skydda sig (och ändå absolut medvetet ta risken att bli pappa) eller avstå sex. Däremot har kommande barn rättigheter

Hur hon löser sin ekonomi utan SGI är ju upp till henne. Gissningsvis klarar hon sig bra på FP, barnbidrag, underhåll och ev. bostadsbidrag. Gissningsvis kanske hon försöker spara lite som gravid. Oavsett är ju det hennes nöt att knäcka, men det går säkert bra. Studenter är ju inte direkt vana att leva i överflöd. Vissa pluggar dessutom en del på distans och tar csn.

Du som blivande farmor får ju definitivt lättast tillgång till barnet om du är en vettig människa mot mamman, och genom att din son väljer att agera pappa.

Om pappan väljer att inte vara närvarande i barnets liv och are sig ha umgänge eller vårdnad kan du vara delaktig endast om mamman vill det. Men med stor sannolikhet vill hon säkert att barnet ska få en farmor.

Vad gäller pappans rättigheter så är det formellt barnet som har rättigheter men i praktiken är det ju upp till föräldrarna att bestämma. Om barnet bor hos henne har han rätt till umgänge med barnet. Har man svårt att komma överens kan man får rådgivande samtal av familjerätten på soc. Med deras stöd kan man akriva ett juridiskt bindande avtal om umgänge.

Vid födseln har mamman full vårdnad men så fort faderskapet är fastställt kan man skriva för gemensam vårdnad om båda är överens om det. Är de oense kan han stämma om gemensam vårdnad och med stor sannolikhet få den.

Vårdnad och umgänge har egentligen inte med varandra att göra. Umgänge handlar om att träffa barnet och det har man rätt till som förälder oavsett vårdnadsform. Vårdnad handlar om det juridiska ansvaret och också om rättigheten att vara föräldraledig. De första tio dagarna, de så kallade pappadagarna kan man få utan vårdnad.

Säger lite som ovan. Om du ska vara stöttande mot barnbarnet innebär det i princip att stötta föräldern också. Att ha en dålig relation med föräldern är inte särskilt stöttande för barnbarnet, tänker jag.

Om mamman ska vara ensamstående kommer det nog komma många lägen då hon behöver hjälp från omgivningen. Kanske kan du säga till henne att du gärna kommer att finnas där och ställa upp som barnvakt. Väljer hon då att skjuta undan dig finns nog tyvärr inte så mycket mer att göra.

Vad är det som rör barnet som du vill prata med henne om?

Det bästa vore väl om du skrev ett omtänksamt kort där du berättade attdu blir jätteglad om du kan få finnas med i barnets liv som farmor oavsett vad som händer mellan henne och din son. Sen när barnet föds skickar du en present till den nyfödda.

Ta det försiktigt och skynda inte. Och lägg dig inte i saker som inte har med din farmorroll att göra och inse att din relation med barnbarnet förstås till viss del kommer involvera barnets mamma om din son väljer att inte ha kontakt med barnet.

Håller med

Självklart vill en nygravid kvinna i ett stormigt förhållande där pappan antagligen även nämnt att "behåller du så lämnar jag"  inte sitta och diskutera saker med den som ev. blir farmor. Hon har inte ens bestämt sig om hon ska behålla och du tar genast all fokus "tror hon kommer skjuta undan mig i roll som farmor".

Du vill inte heller finnas där för henne... då är relationen med ett ev barnbarn rätt omöjlig de första åren, om du inte vill ha någon typ av relation. Låter rätt gränslöst och mindre trovärdigt. Raljera över hennes inkomst? Så dyrt är det inte numera när man kan få mycket begagnat och även helt gratis.

 

Hur hade du tänkt att det skulle fungera i praktiken? Din chans till en god relation till ditt barnbarn hänger ju rätt självklart på din relation till barnets mamma. Om min son skulle avsäga sig kontakter med sitt eget barn skulle jag skämmas ögonen ur mig och göra allt jag kunde för att kompensera för min sons brister och stötta barnets mamma och bara hoppas på att kunna vara en förebild för min son så att han kom på bättte tankar.

Du ska nog inte förvänta dig ett skit om du innan barnet ens är fött på allvar tror du har rätt till barnet utan hennes inblandning. Och ang abort så har han INGEN talan alls. Så nu vet du det. Det är inte i hans kropp fostret befinner sig så han har ingen talan i om hon ska göra abort eller inte. Sen måste han stå för underhåll ekonomiskt oavsett opm han är en feg jävul som drar och lämnar sitt ehet kött och blod. Vilken fantastisk kille du uppfostrat ts verkligen( enormt sarkastisk)

Det måste vara oerhört tidigt i graviditeten om mamman ifråga inte ens vet om hon ska behålla än? Därmed borde du tagga ner rätt rejält, TS: Vänta tills de bestämt hur det blir. Du kan prata med din son hur mycket du vill men du ska inte prata med tjejen (om hon inte vill), när du inte ens vet om det kommer bli ett barn eller inte! Hon har det nog svårt som det är just nu, om hon och din son vill olika saker! 

Jag utgår nu från att de blivande föräldrarna är vuxna människor och inte 14-åringar som råkat bli på smällen. 

Vad förväntar du dig, allvarligt?
Du är äldst och BORDE vara den klokare men...

Du skjuter ju undan henne i rollen som barnets mamma. Självklart skjuter hon bort dig.

Hennes reaktion är fullkomligt normal och väldigt sund. Man ska inte ha människor omkring sig som inte bidrar till något gott.