Min son ska kanske bli pappa. Tankar kring detta och min blivande roll som farmor.

I och med att de inte är gifta får han inte gemensam vårdnad direkt ändå, och mamman kan välja att inte skriva på för det om hon vill. Vill han ha gemensam vårdnad och hon inte vill skriva på för det får han ta det till rätten. Det kan ta flera månader/år. Det är 100% bättre att han lämnar nu om han ändå känner sig klar med relationen.

TS, detta ligger helt i tjejens händer. Om jag var du skulle jag backa tills alla beslut var fattade, både av din son och henne. Och även sedan väger tjejens vilja för sitt barn ca 100ggr tyngre än din.

En vanligt förekommande åsikt i sådana här trådar är att det är så otroligt viktigt med kontakten till släktingar, tex far- och morföräldrar, och att man berövar sina barn något viktigt om man bryter släktbanden.

Jag har så svårt att förstå det. Varför skulle dessa personer vara så oerhört viktiga bara för att där råkar finnas blodsband? Och även om de mest skapar konflikt och dålig stämning? De är alltså fortfarande viktiga för barnet?

Detta är en genuin fundering jag har. Det finns många personer i min släkt som milt sagt tillfört väldigt lite av värde i mitt och mina närmsta anhörigas liv....

Absolut!

Så att män får ytterligare chans att skita i sin avkomma? Även ekonomiskt då? Aldrig i h-vete! Män behöver få ta MER ansvar för sin avkomma, inte ytterligare mindre ansvar!

Skulle mina söner hamna i TS sons sits hade jag blivit mäkta besviken på dem om de valt TS sons väg att överge sitt barn. De behöver inte leva ihop med barnets mamma men de ska faan i mig inte överge sitt barn! 

Och om en kille/man inte vill  bli far så skall han ge fan i att spruta in sina spermier i en kvinna.

Jag är själv för en juridisk abort, dock så anser jag ändå att man skall kräva av en grabb att han tar ansvar för sina egna spermier  (att han inte lägger satsen i en kvinnas mus)också om han inte vill bli far och ha i bakhuvet att preventivmedel inte är 100% säkra.

Min bror hamnade i samma sits när han var 20. Han hade dock vett att stanna kvar och ta sitt ansvar och ställde inga ultimatum om abort.

Vår mamma var dock väldigt avigt inställd till det hela och tyckte att de skulle göra abort och "ska inte ha nån unge" och givetvis skadade det relationen med barnets mamma för en livstid. Hon fick knappt hälsa på när barnbarnet sedan föddes. Brorsan och tjejen gick skilda vägar efter 2 år (vilket de borde gjort från första början innan hon blev gravid, men lätt att vara efterklok) men brorsans ex hälsar inte ens på vår mamma idag. Lite omoget, men men. 

Jag tycker att Ts borde 1. Prata vett med sin son, att vill hans tjej behålla barnet är det bara att ta sitt ansvar. Han är lika delaktig som hon i att hon är gravid. 
2. Skapa en bra relation med barnets mamma och det innebär att du faktiskt får skämmas för att din son är ryggradslös och ouppfostrad som drar när det inte passar. Och vara VÄLDIGT ödmjuk inför barnets mammas vilja och inte kräva eller ifrågasätta.

Man har inga rättigheter som far/morförälder. Mamman har rättigheterna på sin sida, helt och hållet.

Med tanke på det du skriver först om er mammas reaktion så är det inte ett dugg konstigt att barnets mamma inte hälsar på "farmor". Inte ett dugg omoget. Långsint måhända men inte omoget.

Din son är riktigt omogen och jag förstår om mamman skulle ta avstånd om du stöttar sonens beslut om att inte vilja ha något med barnet att göra åt säga att de vore bäst om hon gjorde abort, jag har 4 barn med min ex make när jag vart gravid med mitt fjärde barn sa barnens farmor rakt ut till mej och hennes son att jag skulle göra abort då vi hade ett dåligt förhållande under en period, ja sa rakt ut då att du kommer aldrig få träffa de barnet nån gång inte dom andra tre heller, hon är nu 11 år och har undrat varför hon aldrig får träffa farmor både jag och barnens pappa har förklarat att farmor ville att vi skulle ta bort dej men du var så älskad från dag i när vi fick reda på att vi var gravida med dej och hon förstod och sa själv att hon aldrig vill träffa farmor nu men kanske senare i livet och de får hon göra om hon vill men jag och hennes pappa kommer inte uppmuntra de. Visst vi skickar kort på barnen men har inte pratat med henne sen vi berättade att jag var gravid. Nu har jag tur att min ex man och jag har sådan bra kontakt som vi har och är bästa vänner trots nya familjer i dag. Skulle nån av mina söner säga att dom inte vill va del av deras barn den dan och om dom skulle få barn skulle jag bli riktigt arg men jag skulle ställa upp till ???? för mamman och barnet oavsett barnet ska inte bli lidande av en idiot till pappa

Jag  tycker det är extremt omoget att inte ens kunna säga hej till en person...

+1

Fast det blir ju svårt att bevisa något... 
Nej, fram för juridisk abort helt enkelt.

Så att män får samma möjlighet att välja bort att bli förälder som kvinnor har. Bara det och inget annat.

Vad dina söner gör bestämmer de, hur faan arg du än blir.

Juridisk abort är omöjligt. Barnet finns.

Isf måste ju män som vill bli fäder också genomgå samma kroppsliga risk som kvinnan gör vid en graviditet och förlossning. Kanske framförallt en reell risk att underlivet blir ordentligt sargat och aldrig helt återställt. Om det ska vara rättvist.

Män kan för övrigt på ett extreeeemt enkelt sätt undvika att bli föräldrar redan som det är, det är absolut ingenting vi behöver lagstifta kring.

Det kan det bli ja det säger jag inget om.. Dock så är det fan inte för mycket begärt att de som får söner LÄR sina söner att vill han INTE bli farsa så har han egenansvar för sina spermier om han vill "knulla".Nej, ställ KRAV på killen/mannen att vill han inte bli pappa så skall han skydda sig och ta ANSVAR för sina spermier. När manligheten lärt sig detta DÅ först DÅ kan man diskutera juridisk abort, inte förr.

 

Oavsett om de kan avskriva sina juridiska skyldigheter eller inte blir männen fortfarande lika mycket biologiska föräldrar. Man kan inte skriva på ett papper och poff! så försvinner hans spermier från kvinnans ägg. Han blir fortfarande biologisk förälder. Det kan aldrig jämföras med en faktisk abort.

Om ett barn föds är föräldrarna skyldiga att försörja det. Är ju bara löjligt att folk vill att män ska kunna slingra sig undan från de fjuttiga ~1500 i månaden som underhållet ligger på. Herregud. Vuxna människor ska väl kunna ta ansvar för sina handlingar, eller?