Är det viktigt för er med biologiska barn?

Jag har två biologiska barn men vi fick flera missfall innan, då kom ändå tankarna på andra alternativ då vår barnlängtan var stor.
Så ja vi hade kunnat tänka oss annat.

Om t ex mannen inte kan få barn och man då kan få spermiedonation med någon som liknar mannen, kvinnan blir gravid och man får gå igenom graviditet tillsammans och allt som par gör så blir det nog i längden att det känns som helt eget.
Likadant om kvinnan inte kan få barn men man kan få äggdonation från någon som liknar en, kvinnan får vara gravid och som sagt paret går igenom allt som andra par gör så tror jag det känns precis som om det är ens egna biologiska barn.
I bägge fallen är det ju barnet biologiskt barn till den ena och någon man älskar,
det blir som gemensamt biologiskt barn.
Man växer in i föräldrarollen precis som alla andra när man är gravid, finns ju heller ingen annan biologisk förälder då det är donation.

Alla känner väl olika om adoption men jag hade kunnat tänka mig det, vi har vänner som har adopterat två barn och det är ingen skillnad i deras kärlek mot barnen eller på något sätt annorlunda mot oss eller våra andra vänner, man tänker inte ens på att dom är adopterade längre.

Men min känsla att det inte behöver vara biologiskt kan vara att min pappa tog till sig min bror som sin egen när han träffade mamma, min brors pappa blev tyvärr sjuk och dog men som sagt min pappa har alltid älskar min bror som sin egen son.

Jag tror att dom som adopterar barn är dom som verkligen vill ha barn annars skulle man ju inte gå igenom den långa och jobbiga processen som det är.
Man har en stark barnlängtan och därför adopterar man.
Så jag tror verkligen att adoptivföräldrar kan känna lika stark kärlek till sina barn som föräldrar som har biologiska barn.
Det är ju många biologiska föräldrar som inte är bra föräldrar och alla barn har inte kärleksfulla föräldrar och många skulle egentligen inte ha skaffat barn.
Är du däremot adoptivförälder vill du så gärna ha barn och skaffar barn just för att du har kärlek att ge och det är ett ordentligt igenomtänkt beslut.

Tror du att det är skillnad mot spermie/äggdonation som jag också skrev om?

Jag tror inte alla kan eller vill älska andras barn lika mycket som sina egna som d själv skriver och därför vill och bör dom inte då adoptera och gör troligtvis inte det då heller.
Medans andra har den barnlängtan och inte har samma känsla för att det måste vara biologiskt och därför kan tänka sig att adoptera.

Den diskussionen har ju ofta par som har problem med att få barn, en är villig att adoptera medans den andre inte vill.

Man är olika helt enkelt och därför tar man olika beslut.
Jag vet som sagt att min pappa älskar min bror som sitt eget barn, mina brorsbarn är lika mycket hans barnbarn som mina är, det ingen skillnad och det uppskattar jag. Mina barn älskar sin morfar och mina brorsbarn älskar sin farfar precis som barnbarnen älskar  mormor/farmor. 

Varför kan inte adoptivföräldrar älska sina barn lika mycket som andra?
Dom har ju valt att bli det, vem kan avgöra vem som älskar sina barn mest.

Även om man själv inte tror att man skulle kunna älska adoptivbarn kan man väl förstå att andra kan det?.

Det är väl som med allt annat, bara för att man själv har åsikter om något måste man ju förstå att andra känner annorlunda.

Självklart kan man älskar sina barn olika, det finns ju föräldrar som enbart har biologiska barn och ändå älskar ett barn mer än den/ de andra barnet/barnen.

När man får sitt första barn älskar man oftast det så mycket att man undrar hur man ska kunna älska ett till barn lika mycket men det går.
Jag älskar mina barn lika mycket men ändå har man ju olika relation till dom precis som man har till sina föräldrar.
Ofta har man mer gemensamt med någon av dom.

Men självklart är det olika för olika personer men nej jag tror inte som du att det är vanligt att någon som bestämt sig för donation senare börjar se på barnet och se skillnader och då börjar tänka att det inte är mitt barn. Finns säker någon men det vanligaste är ju att när man får ett barn i famnen och tillbringar tid med det växer kärlek och sammanhållning fram, det blir ju ens barn.

Ärligt talat är det ju precis så även med biologiska barn, du får att barn på magen, det är många som säger att visst man får en beskyddar känsla men den riktiga kärleken växer fram alltefter. 
Man är så omtumlad efter en förlossning/snitt och helt plötsligt finns en liten människa där det kan ta några dagar innan kärlek växer fram även om man känner den där beskyddarinstinkten och att man vill göra allt för barnet.
Så tror jag det flesta känner när du vet att det är ditt barn, biologiskt, donation eller adoption, kärleken växer fram när det är ditt barn.
Sen finns föräldrar som aldrig känner stor kärlek.

Får jag fråga (bara av ren nyfikenhet, jag respekterar allas åsikter och beslut)
varför du skulle säga nej till ivf om ni hade haft svårt att får barn?
eller tänker du ifv med donerade ägg eller spermier?

det vanligaste när man gör ivf är ju att man paret använder sina egna ägg resp spermier dvs inte använder donerade ägg/spermier.

Det kan te x bero på att mannen har få spermier eller simmar dåligt och därför bli kvinnan inte gravid, det kan också bero få ägg eller att några inte är bra.
Så det man gör är ju att plocka ut ägg ifrån kvinnan med en lång nål och antingen låta en spermie simma in i ägget i en liten "kopp" eller att man sprutar in spermie i ägget och så blir det förhoppningsvis befruktat. Efter ett par dagar sätter man in ägget igen i kvinnan.

På så sätt kan många par med svårigheter bli gravida, det är en hjälp på vägen och det är parets helt genetiska och biologiska barn.

Det här är det vanligaste när det gäller ivf, att hjälpa par sen finns det par som gör ivf med donerade ägg eller spermier men det vanligaste är att man använder parets egna.

Varför tycker du inte att det hade varit ett alternativ om t ex din man hade haft få spermier eller som simmade långsamt?

Självklart gör alla som dom vill och jag lägger ingen värdering i andras beslut, undrar bara varför du inte skulle kunna ha tänkt dig att göra det.

Det vanligaste när man gör ivf är  att man använder parets egna ägg resp spermier skulle det stå i andra stycket.

Tack för att du svarade och förklarade! 

Jag tänkte mest på ivf där man använder parets egna ägg och spermie då man har svårigheter.
Kan tänka mig att det finns många par som kan tänka sig just enbart det men inte ivf med donerade ägg/spermier.
Men sen är det för många en sista utväg med donation.
Ja jag håller med dig om att all gör som dom vill och jag respekterar allas inställningar.

Tack för svar.