Är det viktigt för er med biologiska barn?

Jag har aldrig drömt om att bli mamma, jag har aldrig egentligen velat ha barn. Idag har jag två som var oplanerade, det andra var mer slarv...hade vi ett kunde vi lika gärna ha två liksom. Hade jag inte fått hoppsan-barn så hade det inte blivit några barn alls i mitt liv, vilket hade varit helt ok. Har aldrig velat ha en partner med tidigare barn då jag inte har intresse av att engagera mig i andras barn. Hade aldrig kunnat adoptera, tror inte att jag kunnat ta till mig ett barn som biologiskt inte var mitt. Hade inte velat insemineras eftersom jag aldrig hade skaffat barn så pass medvetet och planerat. Jag älskar såklart mina barn, men barn överlag intresserar mig inte. 

Ja, du är ung och du har inte mött motgångar som många av oss andra fått uppleva vad gäller barnfrågan. Det märks i ditt sätt att resonera.

Första gången när läkaren började tala om ÄD var jag precis som du, blankt nej. Det ändrades och idag är jag mycket tacksam för att det alternativet finns. Det går inte att föreställa sig vad man får gå igenom i livet och hur livet blir. Lite ödmjukhet kan vara bra.

Det är faktiskt inte helt ovanligt att - trots att adoptivföräldrarna verkligen älskar sitt barn - samma adoptivbarn i tonåren eller i vuxen vänder sig MOT sina adoptivföräldrar med diverse anklagelser och t o m helt tar avstånd från dem.
Tragiskt.

Jag har två biologiska barn. Första blev jag gravid med "på två röda", den andra lät vänta på sig.

Hade jag inte blivit gravid så hade jag avstått barn, jag är ingen barnkär person och har inga varmare känslor för några barn utöver mina (idag vuxna) barn, samt mina barnbarn.

Jag är 50+ och har den tiden bakom mig och är helt 100% säker på detta.

Ja, biologiska barn är viktigt. Att fortsätta evigheten är viktigt. Ivf är jag helt emot och skulle aldrig ägna mig åt. Adoption är en bra, men knepig sak. Hade vi inte kunnat få biologiska barn hade vi ALDRIG gjort ivf, nen hade kanske adopterat under vissa förhållanden. Annars hade vi försökt finna en annan mening i livet och försökt hjälpa barn.på annat vis, kanske varit stödfamilj eller liknande

/Sjubarnsmamma

Haft turen att få 2 biologiska barn.

Genomgick även en äggdonation som tyvärr inte gav något resultat för mottagarna.

Har även varit familjehem så biologiskt är rätt oviktigt.

Däremot skulle jag aldrig göra en traditionell adoption från utlandet. Det kan verkar fint men är i grund och botten inget annat än människohandel och utnyttjande av andra människors utsatthet.

Word! Har två barn som iof sig har varit planerade men är noll barnkär egentligen och har aldrig önskat att ha barn som en del gör. Jag är helt ointresserad av andras barn. Älskar mina barn över allt annat men hade det inte blivit några så hade det inte varit ett bekymmer. Adoption är verkligen totalt uteslutet och även donation etc.

Får jag fråga (bara av ren nyfikenhet, jag respekterar allas åsikter och beslut)
varför du skulle säga nej till ivf om ni hade haft svårt att får barn?
eller tänker du ifv med donerade ägg eller spermier?

det vanligaste när man gör ivf är ju att man paret använder sina egna ägg resp spermier dvs inte använder donerade ägg/spermier.

Det kan te x bero på att mannen har få spermier eller simmar dåligt och därför bli kvinnan inte gravid, det kan också bero få ägg eller att några inte är bra.
Så det man gör är ju att plocka ut ägg ifrån kvinnan med en lång nål och antingen låta en spermie simma in i ägget i en liten "kopp" eller att man sprutar in spermie i ägget och så blir det förhoppningsvis befruktat. Efter ett par dagar sätter man in ägget igen i kvinnan.

På så sätt kan många par med svårigheter bli gravida, det är en hjälp på vägen och det är parets helt genetiska och biologiska barn.

Det här är det vanligaste när det gäller ivf, att hjälpa par sen finns det par som gör ivf med donerade ägg eller spermier men det vanligaste är att man använder parets egna.

Varför tycker du inte att det hade varit ett alternativ om t ex din man hade haft få spermier eller som simmade långsamt?

Självklart gör alla som dom vill och jag lägger ingen värdering i andras beslut, undrar bara varför du inte skulle kunna ha tänkt dig att göra det.

Det vanligaste när man gör ivf är  att man använder parets egna ägg resp spermier skulle det stå i andra stycket.

Jag tror att vi som kan få egna barn har svårt att sätta oss in i hur det känns om man får reda på att man inte kan det. Därför är jag lite ödmjuk och säger att jag nu nog tycker det känns väldig viktigt att det är mina garn genetiskt, men att den ståndpunkten är baserat på mitt liv som det ser ut här och nu.
Om jag hade en annan situation kanske jag eventuellt skulle reagera annorlunda och kanske skulle en annan tanke mogna fram medan man funderade över sitt läge.