• Storman

    Bipolär

    Finns det andra med erfarenhet av att leva med en partner som är bipolär där man ska efter ca 2 år försöka ha ett förhållande på distans ?

    Igår va det en vecka sedan hon drog med barnen och bestämde sig för att flytta tillbaka hem.

    Ska klargöras att barnen är hennes sen tidigare .

    Jag vart helt krossad företog ingenting vi hade bara dagar innan pratat om ett nytt renoveringsprojekt jag upplevde verkligen att vi var lyckliga med varandra och att hon trivdes på landet med djur natur jobb mig mina barn osv .

    Igår fick jag träffa henne för första gången på 7 dagar och vi grät kramades pussades båda älskar varandra och vill vara kvar för varandra .

    Har läst en hel del om bipolär sjukdom sista veckan och förstår i mångt och mycket att det är sjukdomen som ställer till det .

    Men vill samtidigt inte bli utnyttjad.

    Tacksam för tips och andras erfarenheter.

  • Svar på tråden Bipolär
  • Storman

    Ja att man vill inte vara någons snutte under den jobbiga perioden och kämpa för ingenting.

    Nej det har hon aldrig.

    Jag levde i tron om att allt va bra och det kändes så .

    Har läst mycket kring bipolär sjukdom och förstår att hennes sjukdom fungerar impulsivt och att man har svårt att sätta gränser där konsekvenser kommer i efterhand .

    Hon fick diagnosen i början på året så är väldigt nytt även för henne och hon äter medicin.

    Kanske dock behöver justeras efter mående och årstider .

    Båda vill få oss att funka men på distans tillsvidare .

    Tänkte mest om det fanns andra med samma erfarenheter?

    Då jag inte märkt att hon har känt som hon säger !

    Vi är inte osams och bråkar inte , klart att man inte är överens om precis allt med det hör ju till i ett förhållande .

  • Storman

    Ja det har jag också förstått att det kan ta lång tid och att man bör ha en dialog med sin läkare för att kunna få bästa möjliga hjälp . Det är ju det som har känts så otroligt jobbigt sista veckan då hon bara gick ut och stängde dörren ... jag jobbar ca 50-55 Tim i veckan driver eget men har alltid checkat av med henne så att allt är bra och att hon trivs här och det har hon gjort säger hon . Vi har alltid varit väldigt fysiska med varandra och pratat mycket. mest blir det ju om barnen och saker runt familjelivet .

    Men har nu fått höra att allt jag har gjort var negativt att hon inte fixar att ha så mycket ansvar själv med hus hem barn osv . Jag vad henna att tänka efter och låt mig ändra på det då för att det skulle bli enklare . Hon har jobbat 80% för att kunna få vara hemma lite mer och även få tid med sina barn .

    Man känner sig sårad och sviken när man levt i något helt annat känns det som ...

    vi har varannan helg barnfri så då har vi verkligen kunna umgås och få kvalitetstid med varandra och ladda batterierna som jag upplevt det .

    Men det har varit en ständigt bråkande med hennes familj över skit saker igentligen men har ju ståt på hennes sida där och det har stundtals varit påfrestande . Förstår att hon saknar sin ?familj? då hon flyttade ca1,5 Tim från dom .

    Men dom har vid flertalet tillfällen inte kommit el ställt up när hon har bett om det ...

    El kanske blir hon aldrig nöjd ...

    måste väldigt offra hända saker . Men som hon själv sagt att det är för första gången i livet som hon kan känna ett inre lugn .

Svar på tråden Bipolär