Jag vill göra intimkirurgi.

Jag hade problem precis som du beskriver. Trosor och byxor skavde och vissa dagar kunde det kännas som om blygdläpparna brann efter en dag med byxor på.

Jag har hört många säga (även folk inom vården) att kvinnor med större inre blygdläppar inte har fysiska problem med det, att det bara är något vi hittar på för att vi jämför oss med hur porrskådisar ser ut. DET ÄR SKITSNACK. Det kanske vore en sak om vi skulle gå runt utan kläder hela dagarna men så ser inte våra liv ut. De underkläder som säljs är tyvärr inte heller anpassade för att våra underliv ser annorlunda ut så det är inte så konstigt att vi får fysiska besvär. 

Jag skämdes, precis som du, och ville ogärna visa mig vid sex. Ville helst inte visa mig i bikini eller underkläder heller. Minns att jag liksom "drog bak" eller "vek in" eller "tryckte upp" dom inre blygdläpparna för att dom inte skulle hänga fram och skava eller synas.

Tillslut skickade jag ett meddelande till gynmottagningen via 1177 där jag beskrev mina besvär. Beskrev den brännande känslan (som inte berodde på svamp eller liknande), hur det skavde, hur jag begränsade mig i vad jag satte på mig och i vilka aktiviteter jag utförde (cykla var ju en pina). Jag fick en inbokad underökning med en läkare månaden efter. Läkaren kunde konstatera att mina inre blygdläppar hade små förhårdnader som byggs upp på hud som nöts och att den brännande och ömma känslan jag beskrev berodde på att blygdläpparna skavde. Jag fick tid för operation tre månader senare och dom skar bort yttersta delen av mina blygdläppar.

Operationen utfördes under narkos, allt gick bra och tog bara någon timme och jag fick åka hem samma dag. Hade inte speciellt ont men det klart att det kändes lite. Stygnen var såna som försvinner efter någon vecka och jag fick vara noga med att torka/badda försiktigt och spola med koksaltlösning efter toalettbesöken. Efter några veckor kunde jag ha sex igen och jag har inga känselbortfall. 

Mitt liv förändrades totalt! Jag kunde njuta på ett helt annat sätt och äntligen känna mig bekväm både i och utanför sängen. Jag kan ha på mig vad jag vill och göra vad jag vill utan att tänka på om det kommer göra ont eller inte. Jag ångrar inte att jag opererade mig, ångrar bara att jag inte tog tag i det tidigare. 

Jag tycker att det är en självklarhet att få en sådan operation bekostad av landstinget om man har fysiska besvär. Är det bara av kosmetiska skäl tycker jag att man får bekosta det själv. 

Jag är nöjd med resultatet. Det ser inte konstigt ut alls och har som sagt inga men efter operationen.

Jag förstår verkligen att det känns läskigt att prata om och att visa upp ett så intimt problem och att du är rädd för att bli avvisad men kontaktar du vården har du iaf tagit ett steg närmre en lösning. Det är inte meningen att du ska ha ont och  vara så begränsad som du är i ditt liv. Får du ett nej från landstinget har du ju åtminstone försökt och det är ju bättre än att bara låta problemet va. Kanske kan dom i så fall hjälpa dig med andra lösningar eller ge dig ett kostnadsförslag på vad det skulle kunna kosta om du skulle bekosta det själv.