bortskämd tonåring?

Vi satte oss ner och pratade om vad studiebidraget måste räcka till: kläder, busskort och andra nödvändigheter. Saker som enligt oss ingår i vårt försörjningsansvar som föräldrar och som han, när han fick ta över dessa pengar, fick åta sig att stå för. Precis som ni så betalar vi föräldrar för vinterskor, ytterkläder, cykel, skridskor och en del annat.
Vi har också en buffertbudget för om saker gick sönder eller förlorades (eller om han prioriterade bort obligatoriska saker). Pengar som han fick i slutet av en viss period om de inte hade behövt användas. När det handlas från buffertbudgeten så får han nöja sig med billiga märken och basic varianter och det var vi föräldrar som håller i det. Vi sade också att vi efter ett halvår skulle utvärdera om bufferten var realistisk och att vi förbehöll oss rätten att utöka den om det skulle visa sig nödvändigt.

Det har funkat helt ok. Vi har ersatt borttappade gympaskor och en trasig miniräknare från bufferten, men inte mycket annat. Jag tycker att det ger en bra balans mellan att ge sonen ansvar och frihet och vårt föräldraansvar att försörja honom utan att för den sakens skull bräcka vår budget.