Reflektion av någon som är arg på sitt barn

Jag fattar vad du menar. Är det återkommande och väldigt ofta så hade jag också reagerat.

Jag är förälder själv, och antagligen långt ifrån en perfekt sådan. Dock försöker jag respektera att även min 2,5åring är berättigad till sina känslor och respektera dom när jag kan. Men det är inte alltid rimligt att göra det. Min dotter får inte alltid gå själv och blir inte alltid buren när hon vill.

Min vilja försvann ju inte helt bara för att jag blev förälder, och likväl som det är nyttigt att hon lär sig att få sin vilja igenom bör hon lära sig att ibland får mamma sin vilja igenom. Med det sagt tycker jag ändå att man som förälder bör undvika maktkamper av typen där man glömmer lyssna in sitt barn. Men ibland har man inte den förmågan.

Precis som jag ibland kan hamna i konflikt med en vuxen kan jag hamna i en situation med mitt barn som jag inte klarar av att hantera så bra och är det så det är med din vän, borde du hellre visa förståelse än att förvänta dig perfektion. Mänskliga relationer är svåra, och allt pusslande i småbarnslivet + ev sömnbrist gör det inte direkt lättare..