Släktingar som inte bryr sig om barnets personliga sfär

Jag tänker två saker. Det ena är att du måste börja stå upp för dig själv. Det andra är att barn inte är några glasdockor. Om en släkting klappar henne på huvudet och hon börjar gråta, är det inte värre än att du konstaterar att det visst blev lite för mycket och därmed ber dem sluta och kanske försöka vid ett senare tillfälle.