Lämna barnen ensamma?

Känslan är naturligtvis att det är farligare att vara ensamma hemma. Barnen vet att om det börjar brinna ska man gå ut, men naturligtvis vet man inte hur de faktiskt agerar om situationen uppstår. Samma sak om något händer och föräldern inte kommer hem, de vet att då går man och knackar på hos grannar och ber om hjälp. Men igen, vad barnen faktiskt gör vet man ju inte. Men dessa saker diskuteras ofta i alla möjliga situationer med barnen. Om en bilolycka händer och man skadas så illa att man inte kan prata... önskar vi verkligen att barnen är med i bilen då?

Narutligtvis gör vi det, men man kan väl få diskutera här ändå?

Sen är det ju inte så att ?vi? bestämmer, i slutändan blir det ju vad den föräldern som ansvarar för barnen där och då bestämmer.

Jag var ganska beredd på den här typen av reaktioner här, så inga konstigheter i det. Ibland är omdömet lite avtrubbat när man har både stress och depression att tackla, men såklart man blir halshuggen när man går ut med en fråga. Jag ska erkänna att jag inte reflekterade över hur liten en 4-åring faktiskt är, ibland känns barnen så stora då de är rätt självständiga. Det spelar mindre roll, men för frågeställningens skull la jag på några minuter för att slippa höra hur det ?kan? ta längre tid, det handlade om 10 min och inte en minut mer. Och ja, båda barnen satt där de satt när jag åkte. Ja, jag gjorde detta, men nästa gång åker 4-åringen med.

Med det sagt är jag fortfarande chockad över argumentet att om jag är med i en bilolycka och så illa däran att jag inte kan kommunicera att barnen är hemma som flera uttryckt, jag kan inte för mitt liv förstå att man hellre har barnen med sig i bilen vid en svår bilolycka än att de är ensamma hemma. Känns som en tankevurpa, det är ju sådant som kan hända barnen därhemma som är anledningen att de inte ska vara där, händer det mig mig något är jag helt klart nöjd med att barnen stannade hemma.