• Carina82

    BIM januari 2021 - Första barnet

    3/1 Sockerikaffet, 32 år

    4/1 Carina82, 38 år (om en vecka)

    13/1 Bananmilkshake, 35 år (imorgon), femte försöket

    18/1 Stickling, 32 år (sjunde försöket)

  • Carina82

    Såg att det blev lite knas när jag skrev upp mig på listan, nytt försök : )

    1/1 partytsljus75, 36 år (första försöket)

    3/1 Sockerikaffet, 32 år

    4/1 Carina82, 38 år (tredje försöket)

    4/1 Link92, 28 år (sjuttonde försöket)

    6/1 Jennix, 26 år (första försöket)

    13/1 Bananmilkshake, 35 år (imorgon), femte försöket

    15/1 Sockerplanta, 26 år, fjärde försöket

    18/1 Stickling, 32 år (sjunde försöket)

    ?/1 BoringBrick92, 28 år (tredje försöket)

    6/1 Jennix, 26 år (första försöket)

  • Carina82
    Soff skrev 2020-12-23 23:53:42 följande:

    Min sambo vill inte ta bort alkohol helt, vilket ibland stressar mig att det skulle påverka att det inte blir något. Han har dragit ner på det, men tycker det är trevligt att ta en öl någon gång på helgen, och han tror inte det påverkar så mycket. Vid den ÄL som var förra cykeln så fyllde han år, och jag kände inte att jag kunde neka honom att ta några öl på sin födelsedag. Hur mycket påverkar egentligen alkoholen? Jag själv dricker inte alls när vi försöker, och min sambo dricker inte heller just under min fertila period normalt sett. 

    Behövde bara få skriva av mig lite.


    Jag förstår verkligen hur du känner eftersom jag befinner mig i samma sits! Min sambo älskar öl och har iofs dragit ner lite men långt ifrån helt. Särskilt nu under helgdagarna. Jag tycker det är svårt; å ena sidan skulle jag vilja att vi drar ner på alkohol till noll, men samtidigt skulle det bli ytterligare en sak som gör att man påminns om sin barnlöshet. Hela livet genomsyras ju just nu av den här kampen så känns ändå lite skönt om nåt kan hållas lite som vanligt.. Vet inte var jag ville komma med mitt raljerande men ville kanske bara säga att du inte är ensam om den här oron < 3
  • Carina82
    Soff skrev 2020-12-25 17:31:49 följande:

    Känns skönt att höra att jag inte är ensam om den oron. Ja det är svårt. För visst vill man ju ändå behålla vissa saker som dom är, samtidigt som man är rädd för att det är just det som gör att det inte blivit något. Det är säkert inte rimligt att det är så, men tankarna kommer ju. Min sambo har en mer avslappnad inställning och tycker jag blåser upp saker för stort, men jag vet inte om jag gör det. Det kanske jag gör, eller så påvekar ölen negativt, och då blir jag ju väldigt ledsen om min sambo inte kan ta bort det för min/våran skull. Ibland kan jag inte förstå att det ska vara så viktigt att man ändå måste ha det, trots att det kanske påverkar. 


    Jag kan också bli ledsen över att situationen. Det känns som att barn uppfyller så stor del av mina tankar medan min kille är mer ' händer det så händer det'. Med alkohol vet jag liksom inte om jag vill att han ska sluta dricka för att stilla min egen oro eller för att det faktiskt leder till en högre fertilitet. Är jätterädd för att min oro ska smitta av sig på honom, och att han inte ska orka kämpa igen det på samma sätt som jag. Han vill absolut ha barn men tycker inte att saker står och faller med det. Suck!!
  • Carina82
    Soff skrev 2020-12-26 00:50:20 följande:

    Känns som att våra situationer är väldigt lika. Kan skriva under på allt.. vet inte heller om det med alkoholen är för att stilla min egen oro eller om det ger något när det kommer till fertiliteten.. man vet att alkohol KAN påverka, och då önskar jag att det ska bort så man inte behöver oro sig över det ifall att.. jag pratade faktiskt återigen med min sambo ikväll, och nu sa han att han tar sin sista ikväll, för min skull. Jag är lättad men samtidigt känner jag mig lite som en bov i det hela..

    Förstår hur du menar. Min sambo är likadan där, han vill ha barn men ?det kommer när det kommer?. Jag var nog så i början, men ju längre tiden gått desto mer har önskan vuxit och besvikelsen när det inte sker. De känslorna förstår inte min sambo riktigt. Får väl va så.. men ibland känns det lite ledsamt.


    Åh vad skönt att din sambo gått mer på att ta sin sista öl, bra (och modigt) att du vågade ta diskussionen med honom! Förstår att du kanske känner dig lite som en bov, samtidigt kan man tycka att det borde vara en liten uppoffring för att du ska må bra - oavsett om det blir droppen som gör att bebisbägaren faller över eller inte < 3 Du har ju också offrat saker i den här processen. Det där med förståelsen är så svår, jag var också cool i början tills jag insåg att det inte ens är möjligt att bli gravid förutom några få dagar per månad. Då försvann coolheten ganska snabbt haha!
  • Carina82
    Grapefrukt89 skrev 2020-12-29 11:21:41 följande:

    Jag är i liknande situation, dock ÄL + 8. Håller med dig om att väntan är sååå jobbig.

    Vissa här på familjeliv i olika trådar har sagt att vita flytningar kan va ett gott tecken, även att det blir ökade flytningar när man är gravid. Medans andra som också fött barn har haft torrt (precis som utan en graviditet). Svårt att säga... Tydligen kan det inte bara skilja från person till person utan från graviditet till graviditet.

    Och ja! Julmatsreaktion eller graviditet? Svårt för mig också att avgöra, haha! Det mesta man äter är ju sött och fett i och med julen. Det bidrar ju till en liten obalans ibland med magen. Själv har jag fått väldigt mycket finnar på köpet denna cykel, så det kan antingen vara maten eller nåt annat. Hm... Vi får väl se! :)


    Jag är i samma sits på ÄL+10, känner mig lite allmänt nedslagen idag agh! Igår fick jag en rätt stor temperaturdipp men tänkte att det kanske var en sån där implantationsdipp. Känns dock inte som att temperaturen gick upp särskilt mkt idag så jag gissar att det kanske är kört för mig den här månaden också : ( Så jobbigt när man bara väntar och överanalyserar allt..
  • Carina82
    Grapefrukt89 skrev 2020-12-30 17:01:51 följande:

    åh.. fattar! ja, jul-ledigheten må va välbehövd men kan också göra att man vrider och vänder på saker mer än vad som behövs! Men jag lider med dig, jag är ju likadan :)

     

    Känner du annars att tempningen känns ok att göra? Har du gjort det länge? Ger det liksom lugn/tydlighet eller motsatsen? Jag frågar för att jag själv tempade ett tag och tyckte det kändes lite stressigt. Vet dock ej om jag ska börja igen eller ej... Tycker det är sjukt intressant också!

    Hoppas att det går hela vägen för dig denna månad!


    Haha ja det är lite galet hur mkt tid man helt plötsligt har att vända och vrida på saker! Min sambo jobbar dom här dagarna runt nyår så jag har typ suttit och hetstittat på barnkläder och läst familjeliv, måste verkligen skaffa mig en hobby eller tre ; ) Känns ändå skönt att inte vara ensam < 3

    Vad gäller det där med temperatur har jag fram till nu tyckt det var spännande och lärorikt, men känner nu att det kanske får bli en paus efter det här. Den här ångesten över 0,nånting grader upp eller ner kanske inte är helt balanserad! Så länge man har koll på när man har ägglossning (jag tar tester) så kanske man kan släppa resten.. hm! Om du är sugen på att ta upp det så kan du ju testa en månad och bestämma i förväg att du får sluta så fort det känns det minsta jobbigt?

    Hoppas det snart är vår tur! Håller tummarna för dig < 3
  • Carina82

    ..och där kom mensen! Visste det ju mer eller mindre redan men är ändå besviken såklart. Nåja, nya tag nästa månad - lycka till alla andra, hoppas det här är er månad : )

  • Carina82
    Caarolineeeb skrev 2021-01-28 21:52:19 följande:

    Ja precis, det var en grupp vid sidan av jag tänkte :) men då vet jag! Tack för svar :)


    Grattis till plusset :) Tänkte bara tipsa att kika på kategorin "gravid", där brukar dom prata grupper och sånt <3
Svar på tråden BIM januari 2021 - Första barnet