Hej allihop!
Här kommer en tråd för oss som längtar efter första barnet och har BIM i januari 2021. Nu hoppas vi att det nya året bär med sig plus för oss alla 
Vi kan väl hjälpas åt att hålla BIM-listan uppdaterad - kopiera listan och fyll i BIM-datum, namn, ålder och, om du vill, vilket försök du är på 
Ja så är det helt klart. Innan vi började försöka kunde jag läsa i trådar om personer som hade svårt att tyda graviditetstest dom gjort bim-3. Jag minns att jag tänkte "Herre Gud! Det är väl bara att vänta på mensen och kommer den inte kan ni ju testa då. Varför har folk inget tålamod?" Jaaa... vad lite man visste hahah. 
Ja jag arbetar hemifrån nästan varje dag, vissa dagar behöver jag åka ut på jobb men det blir mest möten hemifrån. Sambon är tekniker och kan därför inte jobba hemifrån så dagarna hemma känns ju minst sagt ensamma. Hunden är hemma med mig så promenader och sällskap har jag där. Jag har vänner jag träffar flitigt (utomhus med avstånd) och ringer ofta men jag delar inte denna resa med dom. Jag ser hur jag en dag ska få överraska med beskedet att vi väntar barn men det kanske är så att jag istället behöver deras stöd på resan dit.
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
Vi har valt att inte berätta för någon alls. Vill inte känna den pressen att andra också ska vänta på att vi plussar. Direkt vi gifte oss hösten-19 så började familj och släkt vara på oss och fråga om jag va gravid. Så fort jag mådde lite dåligt så frågade dom om det. Eller när det va familje middag och jag inte tog ett glas vin så kom frågan, även fast dom vet att jag dricker alkohol ytterst sällan oavsett. Tyckte dom frågorna va jobbiga att få då, så om dom visste vi försöker skulle jag få den frågan nästan varje gång vi ses nu. Det skulle bara vara ännu jobbigare och stressande så vi väntar tills vi plussat med att berätta för någon.
Ja så är det helt klart. Innan vi började försöka kunde jag läsa i trådar om personer som hade svårt att tyda graviditetstest dom gjort bim-3. Jag minns att jag tänkte "Herre Gud! Det är väl bara att vänta på mensen och kommer den inte kan ni ju testa då. Varför har folk inget tålamod?" Jaaa... vad lite man visste hahah.
Ja jag arbetar hemifrån nästan varje dag, vissa dagar behöver jag åka ut på jobb men det blir mest möten hemifrån. Sambon är tekniker och kan därför inte jobba hemifrån så dagarna hemma känns ju minst sagt ensamma. Hunden är hemma med mig så promenader och sällskap har jag där. Jag har vänner jag träffar flitigt (utomhus med avstånd) och ringer ofta men jag delar inte denna resa med dom. Jag ser hur jag en dag ska få överraska med beskedet att vi väntar barn men det kanske är så att jag istället behöver deras stöd på resan dit.
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
För mig har det blivit en stor lättnad i min tillvaro sedan vi bestämde att berätta för folk i vår närhet. Vi valde att berätta när vi påbörjade utredningen. För mig har det bidragit till att folk kan ha en förståelse för när man inte mår så bra, känner då inte samma press att hålla uppe en fasad. Nu har folk även slutat fråga om jag är gravid, när vi ska ha barn mm då de vet vad vi går igenom. Sedan tycker jag generellt att det är positivt ur ett större samhällsperspektiv att man pratar mer om barnlöshet och fertilitetssvårigheter, så folk får mer kunskap om området. Menar inte att berätta för folk är rätt för alla, men för mig personligen har det gjort processen betydligt mer hanterbar. Folk hade oavsett gått och väntat på att vi skulle plussa, men känner inte samma press faktiskt.
Det är som sagt precis som man själv vill göra, och inget är rätt eller fel. Vi är bara såna som gärna håller det mesta för oss själva ett tag innan vi känner för att basonera ut det till världen då det skulle bli ganska mycket skvaller om sådant i familjen.
Vi har ju inte försökt så länge, är på försök nr 4 nu, och jag blir lugnare av att hålla detta som en hemlighet. Sen känner jag att vi kommer berätta ganska tidigt när det blir en graviditet då vi gärna har familjen som stöd om det skulle bli mf tex. Och skulle det ta så lång tid att vi behöver söka hjälp så kan det hända att vi berättar då också för stöd. Men just nu så känner vi inte det behovet. Vi vill leva vårat vardagliga liv och inte enbart tänka på bebisverkstaden, vilket blir svårare om vi berättar för någon om det då det kan bli en del tjat.
..och där kom mensen! Visste det ju mer eller mindre redan men är ändå besviken såklart. Nåja, nya tag nästa månad - lycka till alla andra, hoppas det här är er månad : )
..och där kom mensen! Visste det ju mer eller mindre redan men är ändå besviken såklart. Nåja, nya tag nästa månad - lycka till alla andra, hoppas det här är er månad : )
..och där kom mensen! Visste det ju mer eller mindre redan men är ändå besviken såklart. Nåja, nya tag nästa månad - lycka till alla andra, hoppas det här är er månad : )