Skakar av oro när han dricker

Inser att man kanske inte får veta det, men är ändå nyfiken på om Ts kommer stanna kvar hos denna kille o fortsätta "hoppas" på att han blir bättre, eller om hon lämnar..

Det var en extremt långsök analys du kom fram till. Och helt felaktig. Vi hör bara om de kvinnor som stannar. Och det har skapats en sanning om att kvinnor är maktlösa offer, att det kan hända vem som helst. Att lösningen är att de på något vis räddas av att mannen ändrar sitt beteende eller att nån annan, räddar henne.

Faktum är dock att de flesta kvinnor tar sig ur, tidigt eller redan från början väljer bort relationer med ett ras till man. Jag har gjort det, massor av kvinnor runt omkring mig har gjort det. Det är inget mirakel utan så man gör när man fungerar känslomässigt och värderar sig själv på ett sunt sätt. TS skriver att hon redan från första början, när det var helt nytt såg dessa varningssignaler. Ändå valde hon att fördjupa relationen, och under relationens gång har hon trots helt sjuka händelser, valt att stanna, valt att stanna och valt att stanna. Det fråntar inte mannen ansvaret för sina handlingar, men faktum är fortfarande att TS väljer att stanna. Om och om igen. Varje dag görs detta val. De flesta kvinnor gör inte det valet. Lösningen ligger således hos henne själv. Ingen kan rädda henne. Hon måste gå till botten med varför just hon väljer en dylik relation. Där finns svaret och räddningen.

Du har rätt i sak men du väljer att uttrycka dig överlägset och elakt mot TS. Du verkar triggad känslomässigt och uttrycker dig utan empati för att TS uppenbarligen inte är som du.

Bortsett från mitt första inlägg där jag på ett mindre empatiska sätt uppmanar TS att ta sig samman, så anser jag nog själv att jag är rätt saklig.

Du har helt rätt i att jag blir känslomässigt triggad av alla dessa kvinnor som slänger bort sina liv och sin tillvaro och gärna drar in barn i skiten också. Jag tycker det är ett bedrövligt slöseri på liv och resurser och kan heller inte låta bli att bli irriterad över att de inte representerar mitt kön på ett bättre sätt. Det sista är antagligen irrationellt att kräva, men likväl...

Ska strax sluta kapa TS tråd med OT, men ett problem blir att du kan inte vara empatisk samtidigt som du tycker / vill att någon annan representerar dig. Det är en projektion som kommer hindra dig från att ta in den andra personen som en verklig människa med känslor och en levd verklighet som inte är din, oavsett hur mycket den påminner dig om din. Du har ju uppenbarligen erfarenheter av delvis liknande situationer, men det kommer vara svårt för dig att hjälpa någon så länge du projicerar och uttrycker dig utan empati.

Jag har nog inte heller den ambitionen att vare sig vara empatisk eller hjälpande rent krasst. Det lallas alldeles tillräckligt med kvinnor som kastar bort sina liv. Jag är nog mer inne på att skaka om lite. Duttanden och förklaringar i form av normaliseringsprocess, det kan hända vem som helst, det är inte så lätt att lämna etc etc finns det andra som förmedlar alldeles tillräckligt.

Jag tror nog inte att något jag eller nån annan skriver till en människa som har gått så många år i skiten spelar någon roll i slutändan. Jag hoppas snarare på att nå fram till någon annan som läser och som kanske just nu står med en fot på väg in i en giftig relation. Där kan man kanske ha större möjlighet att väcka nån som kanske inser att ens egna val påverkar hur det ser ut i ens liv om ett år. Att det inte spelar nån roll att man är kääääär, man måste inte gå in i relation med alla man råkar bli kär i om man ser varningstecken.

Så du skriver inte för att ge råd till den som ber om råd, utan för att få utlopp för dina känslor, hur du känner kring hur du önskar att du själv gjort? :) Du behöver inte rädda eller skälla ut nån annan / ditt gamla jag, det finns oerhört tydliga gränser mellan dig och andra människor, deras historia är inte din. Det tar jättelång tid att komma ur medberoende i sina olika former, skulle vilja tipsa dig om att fortsätta gräva i det och fortsätta jobba med det!

Färdiga blir vi kanske aldrig nån av oss, men du verkar ha kommit jättelångt från där du var! Empati är den stora nyckeln, eftersom den gör den andra människan tydlig och möjliggör att faktiskt hjälpa andra människors snarare än en själv / ens gamla jag. Nu ska jag sluta deraila tråden ! Ursäkta TS.