Välja bort karriär? (Långt)

Grejen är bara att dessa välbärgade inte har börjat vara hemma. Dessa jobbar allra mest. Denna grupp lär vara den sista gruppen som inför valfrihet. Nu snackar vi förstås Sverige. I andra länder ser det annorlunda ut.

Det är egentligen ett konstigt svenskt sätt att vara feminist att kvinnor får inte göra sina egna val utan måste anpassa sig till vad de mest högljudda feminister tycker.

Detta gäller många olika saker , båda att jobba /,vara hemma , förhållanden , sex osv.

Får man fråga vilken bransch det rör sig om?

Ja jag kan verkligen inte förstå varför inte fler, både män och kvinnor, väljer den vägen istället för att en ska toksatsa medan den andra går hemma. Det är precis så vi (min man och jag) har gjort. Det enda vi förlorat på våra karriärval är statusen. Fast statusförlusten är ganska marginell. Min man har fortfarande en "statustitel" i det sociala men är inte "känd i kretsarna" och för mig är det tvärtom, jag har ingen titel att skryta med men har hög status på arbetet (inte bara direkt hos kollegor utan den har en viss spridning) genom den kompetens jag visat. 

Ärligt talat så känner jag att jag får mer stimulans som specialist och nu när jag får använda min hjärna till att lösa problem och leda projektgrupper än när jag arbetat som chef och fick använda den till att hantera konflikter på arbetsplatsen och all administration som skulle in i fyrtielva system. Och avsaknaden av stress är fantastisk (fast nu vet jag att många med mitt yrke är väldigt stressade, men jag är inte så lättstressad och jämfört med chefsbanan är det ingenting). 

Jag arbetar inom IT. 

Som jag ser det är det helt självklart att det inte fungerar att ha ett "krävande karriärsyrke" på heltid, fyra barn och vara en närvarande förälder. Ekvationen går inte ihop. Detta inte sagt för att skamma, utan bara för att konstatera fakta.

Din man borde naturligtvis gå ner i tid. Det är otroligt barnsligt att avla fyra barn och fortsätta vilja jobba heltid (för att det är kul, spännande). Det är fullt jämförbart med att vilja leka istället för att städa rummet. För att det ÄR roligare att leka.

Säger en man som har ett barn, och valt att gå ner i tid från ett roligt och lustfullt jobb, då jag märkt att jag tänker på jobb när jag är med min dotter (sitter med mobilen och läser mejl när jag nattar henne osv). Det är inte ok. Hon förtjänar full närvaro och att jag inte tänker ett skit på fåniga jobbsaker när jag är med henne. Så nu är det "jobba till tre och sedan helt kapa" som gäller, i några år framåt.

Ekonomin? Tja, den blir klart sämre. Men det är ju bara att leva billigare istället. Strunta i att köpa något som inte behövs. Det handlar ju om att prioritera.

Varsågod. Vad är din fråga? Du gav ett påstående om den grupp som jag tillhör (övre medelklass) som jag inte känner igen varken från min egen eller kollegers och vänners sätt att tänka.

Jag vill också lägga till att jag tyckte att det var skitjobbigt att ta beslut om att gå ner i tid, satsa mindre på jobbet. Jag älskar ju att jobba! 

Men att vara vuxen handlar om att offra saker. Att göra det man tror på istället för det man vill. Och i det här fallet tycker jag att det är betydligt viktigare att vara närvarande förälder än en duktig, stimulerande och toppresterande karriärist. 

Tycker det låter fantastiskt, när du har möjligheten. Jag drömmer själv om att kunna jobba deltid eller jobba som konsult eller liknande. Ett alternativ skulle kunna vara att be om tjänstledigt och testa ett halvår/år? Alternativt säg bara upp dig, märker du om ett tag att du behöver stimulansen så kan du söka nytt jobb???? Du har helt realistiska förväntningar när du säger att du kanske inte kommer kunna komma tillbaka inom samma bransch om x antal år men det känns helt ok för dig att söka annat jobb. Tycker du har tänkt igenom saken så ser inga nackdelar. Dock ser man i kommentarerna att detta sticker i folks ögon, så det blir väl det negativa då, att du kanske måste försvara ditt val (vilket man inte ska behöva!)

Har du räknat på din pension? Jag och min (ex)man delade lika på fl, jag är välutbildad med en bra lön och har i princip alltid jobbat heltid. Fick nyligen hjälp med mitt pensionssparande (då har jag sparat privat under några år) och för att komma upp till 60 % av min nuvarande lön så behöver jag spara 6000 kr/månad.