• Anonym (Trappa ner?)

    Välja bort karriär? (Långt)

    Hej!

    Nytt år och nya möjligheter, eller hur?

    Jag är för närvarande föräldraledig med mitt fjärde barn. Snart är det dags för min man att vara föräldraledig och mig att börja jobba igen. Inga fler barn planerade. :)

    Jag är relativt hög chef och har ett roligt men stressigt jobb. Detsamma gäller min man. Vi båda har höga löner.

    Under den här föräldraledigheten har jag börjat fundera på mitt jobb och vilka alternativ som finns.

    Det har varit så skönt att vara föräldraledig och verkligen räcka till för mina barn. Alltid ha rätt kläder efter väder, inte glömma matsäck till utflykter, inte stressa över VAB. :)

    Ekonomiskt kan min man försörja oss (och är OK med det) så det är egentligen inte en ekonomisk fråga. Jag har gott ställt och även om vi skulle skilja oss så har jag tillräckligt för att inte behöva jobba om jag inte vill. (Inte aktuellt men viktigt för mig att vara självständig). Min man vill inte sluta jobba eller ens gå ner i tid.

    Jag funderar nu på mina möjligheter. Mitt nuvarande jobb utvecklar mig, ökar mitt självförtroende och ger mig socialt sammanhang där jag känner mig behövd.

    Skulle jag inte jobba alls kan jag inte se att jag skulle bli uttråkad så länge den minsta är under 10 år i alla fall. Jag gillar att vara hemma också.

    Bäst hade kanske varit att jobba ca halvtid men då måste jag jobba med något helt annat. Vad?

    Jag har ingen direkt fråga men diskuterar gärna med dig som befinner dig i någorlunda liknande situation. Funderar du att kliva ner helt eller delvis?

    Har du redan gjort det? Hur har det blivit?

    Gott nytt 2021!

  • Svar på tråden Välja bort karriär? (Långt)
  • Anonym (hemmafru)
    Anonym (J) skrev 2021-01-03 09:47:12 följande:

    Har du egen förmögenhet, en utbildning, arbetslivserfarenhet som fungerar om saker och ting ändras och du måste / vill jobba igen?

    Det är inget svårt att bli hemmafru , utan de flesta oroar sig hur det blir om livet ändras.


    Ja, jag är utbildad och kan högst troligen få jobb om min man skulle bli sjuk. Kan jag inte få det jobb jag är utbildad till tar jag förstås något annat job. För så gör man inom en familj, vet du.

    Jag har det också så pass förspänt att jag har ett arv som är bara mitt, men även utan detta hade vi satsat på familjen.

    Det är inte svårt att bli hemmafru egentligen, man måste bara förstå att det faktiskt går att leva på en lön även i Sverige. Jag känner hemmafruar i alla ekonomiska grupper och det går. Den sociala skammen är en annan sak.
  • TvillingmammaVästgöte

    Jag tror den sociala skammen är på väg bort i takt med att fler välbärgade par väljer att kvinnan är hemma. Då blir det lite status att vara hemma.

  • Kjell2
    Anonym (Trappa ner?) skrev 2021-01-02 11:35:38 följande:

    Hej!

    Nytt år och nya möjligheter, eller hur?

    Jag är för närvarande föräldraledig med mitt fjärde barn. Snart är det dags för min man att vara föräldraledig och mig att börja jobba igen. Inga fler barn planerade. :)

    Jag är relativt hög chef och har ett roligt men stressigt jobb. Detsamma gäller min man. Vi båda har höga löner.

    Under den här föräldraledigheten har jag börjat fundera på mitt jobb och vilka alternativ som finns.

    Det har varit så skönt att vara föräldraledig och verkligen räcka till för mina barn. Alltid ha rätt kläder efter väder, inte glömma matsäck till utflykter, inte stressa över VAB. :)

    Ekonomiskt kan min man försörja oss (och är OK med det) så det är egentligen inte en ekonomisk fråga. Jag har gott ställt och även om vi skulle skilja oss så har jag tillräckligt för att inte behöva jobba om jag inte vill. (Inte aktuellt men viktigt för mig att vara självständig). Min man vill inte sluta jobba eller ens gå ner i tid.

    Jag funderar nu på mina möjligheter. Mitt nuvarande jobb utvecklar mig, ökar mitt självförtroende och ger mig socialt sammanhang där jag känner mig behövd.

    Skulle jag inte jobba alls kan jag inte se att jag skulle bli uttråkad så länge den minsta är under 10 år i alla fall. Jag gillar att vara hemma också.

    Bäst hade kanske varit att jobba ca halvtid men då måste jag jobba med något helt annat. Vad?

    Jag har ingen direkt fråga men diskuterar gärna med dig som befinner dig i någorlunda liknande situation. Funderar du att kliva ner helt eller delvis?

    Har du redan gjort det? Hur har det blivit?

    Gott nytt 2021!


    Nu verkar du sitta på en rejäl förmögenhet så allt kring ekonomi blir lite krystat. Men om ett hushåll förlorar halva inkomsten så påverkar det rätt ofta. Låt oss säga att du har ca 30 000 kr/mån netto. Det blir över 300 000 mindre per år. Det innebär andra semestrar, andra möjligheter till bostad, påverkar möjligheterna för barnen att ha dyra fritidsaktiviteter mm. En långsikt faktor blir pensionen, jobbar man inte blir det framtida pensionen låg

    Att jobba som chef med personal, budget och resultatansvar på deltid är oftast svårt men det inser du nog själv. Vill du under några år jobba deltid ta en diskussion med din chef. Är det en vettig arbetsgivare som tror på dig brukar det gå att ordna andra jobb som är mer anpassat till deltidsjobb. Vet många som gjort så, under några år gå ner på deltid och jobba med sånt där det funkar. Ger att man kan behålla jobbet, behålla sin yrkeskompetens, behålla nätverk och ha en annan roll än att bara vara förälder.
  • Anonym (NN)

    Jag blir lite irriterad på din man här... han har 4 barn men vill inte ändra ett dyft för att få det att gå runt och istället funderar DU på att sluta jobba helt och gå miste om din karriär? Du vill inte känna stressen, att matsäckar glöms osv men tar ni båda verkligen ansvar för det? Eller är det du som håller koll på allt sånt medans mannen går till jobbet och bara jobbar?

    Jag hade inte gett upp min karriär i din sits, eventuellt hade jag sett över om vissa uppgifter går att delegera, arbeta en del hemifrån, anlitat städhjälp oftare, nanny i viss mån osv. Karriären måste inte gå i raketfart just nu men ändå finnas där typ hade jag resonerat. Samt om du känner att du är den som redan tar mer av allt sånt ansvar att du lägger mer ansvar på din man i fortsättningen. 

  • Anonym (A)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2021-01-04 12:22:50 följande:
    Jag tror den sociala skammen är på väg bort i takt med att fler välbärgade par väljer att kvinnan är hemma. Då blir det lite status att vara hemma.
    Så kan det nog vara,
  • Anonym (hemmafru)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2021-01-04 12:22:50 följande:

    Jag tror den sociala skammen är på väg bort i takt med att fler välbärgade par väljer att kvinnan är hemma. Då blir det lite status att vara hemma.


    Om vi tar den absoluta societeten ur beräkningen så är det tvärtom. Det är inte övre medelklass och överklass som har hemmafruar. Dessa grupper är starkast präglad av feminismen och har störst press på sig inom gruppen. Däremot kan överklasskvinnor ofta ha något låtsasyrke/vara anställd av maken för syns skull.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (hemmafru) skrev 2021-01-05 05:07:07 följande:
    Om vi tar den absoluta societeten ur beräkningen så är det tvärtom. Det är inte övre medelklass och överklass som har hemmafruar. Dessa grupper är starkast präglad av feminismen och har störst press på sig inom gruppen. Däremot kan överklasskvinnor ofta ha något låtsasyrke/vara anställd av maken för syns skull.

    Ja, det har varit så. Men när de välbärgade kvinnorna börjar vara hemma, då försvinner den sociala skammen. Jag börjar se tecken på det. I England och USA är många högutbildade kvinnor stay at home mothers. Jag tror att det kommer bli mer vanligt i Sverige också. 


    Personligen tycker jag att det är bättre att ha ett yrke och jobba lite mindre när barnen är små. Jag jobbade under en period 60% och det var väldig skillnad på hur mina barn mådde då. Då kunde jag verkligen engagera mig i barnen, hjälpa till med det sociala genom att ta med kompisar hem från skolan så att de kunde bonda i lugn och ro. Jag kunde vara med hela dagar i skolan då och då och se dynamiken i klasserna, se hur barnen fungerade i skolan och lära känna lärarna. Hjälpa dem med läxorna i lugn och ro, på eftermiddagen, innan de var dödströtta efter en lång dag på fritids.

  • Anonym (F)

    Jag har en teknisk bakgrund men hade jobbat som ?mellanchef? några år när jag fick barn. Då hade jag inte alls någon lust att fortsätta med det som inkluderade en massa övertid och att behöva vara tillgänglig för medarbetarna när som helst. Så jag gick tillbaks till ett jobb som mer teknisk specialist, och trivs jättebra med det. Jag jobbar heltid, men inte övertid, och arbetstiderna är väldigt flexibla. Stimulans och bra lön får jag fortfarande så det enda jag ?förlorat? är statusen att vara chef, men det är inget jag saknar faktiskt.

  • Anonym (Embla)
    Anonym (hemmafru) skrev 2021-01-05 05:07:07 följande:

    Om vi tar den absoluta societeten ur beräkningen så är det tvärtom. Det är inte övre medelklass och överklass som har hemmafruar. Dessa grupper är starkast präglad av feminismen och har störst press på sig inom gruppen. Däremot kan överklasskvinnor ofta ha något låtsasyrke/vara anställd av maken för syns skull.


    Nu är jag visserligen feminist men anledningen till varför jag inte kan tänka mig att vara hemmafru är främst att jag har ett yrke som jag älskar och ett jobb som är stimulerande och givande. Jag vill helt enkelt inte vara utan det. Sen tror jag också att det är bättre för hela familjen att båda föräldrarna jobbar deltid än att en får dra hela lasset med försörjning och den andra hemma jämt.
  • Anonym (hemmafru)
    Anonym (Embla) skrev 2021-01-05 10:29:08 följande:

    Nu är jag visserligen feminist men anledningen till varför jag inte kan tänka mig att vara hemmafru är främst att jag har ett yrke som jag älskar och ett jobb som är stimulerande och givande. Jag vill helt enkelt inte vara utan det. Sen tror jag också att det är bättre för hela familjen att båda föräldrarna jobbar deltid än att en får dra hela lasset med försörjning och den andra hemma jämt.


    Ok, tack för informationen?
Svar på tråden Välja bort karriär? (Långt)