Nä, jag hade missfall i juni -14.
I början av 2015 påbörjade vi en fertlilitetsutredning och efter många turer och behandlingar blev jag gravid efter IVF i september 2018.
Har även varit gravid 2 ggr tidigare i mitt liv men då gjort abort. Nu är inte min livmoder en gästvänlig plats för en liten utan hjälp.
Så tom just nu. Ingen mens än men heller inget positivt test. BIM på tisdag. Molvärk till och från i magen. Känns som mensen är på gång.
Jag VILL INTE HA DEN förbenade mensen igen. Vill att det ska ta sig. Jag är så uppgiven och arg och ledsen, allt på en gång. Varför ska jag behöva kämpa så? Varför får jag inte vara en av dem de tar sig för så jag kan få bli mamma? Jag har tänkt på varje sak hur jag levt nu i 7-8 månader, varje dag. Kollat varje livsmedel så det inte ska vara något som kan ha negativ effekt. Dragit ned på mitt älskade morgonkaffe till att bara dricka det när jag fått skitmensen. Äter nyttigt och varierat, äter tillskott, sover bra, tränar, och tajmar ÄL rejält varje månad. Ändå inget än. Tänker på det här hela tiden och lever för att optimera allt.
Jag är så hjärtinneligen less på detta.
Ursäkta, var bara tvungen att få kräkas ur mig frustrationen nånstans..
Ska fortsätta hoppas att plusset kommer innan tisdag. Jag måste hoppas.
När jag fick MA i v 12 så tog det 2 år innan jag blev gravid igen, fick då ta ägglossningsstimulerande tabletter. Då blev jag gravid men fick MF i v 6. Sedan gjorde vi några IVF som inte blev nåt (bara MA i v 9), blev gravid spontant men igen MA i v 10. Det tog nästan 5 års försök för att få andra barnet innan det blev ett fullgånget barn. Efter andra barnet fick jag ytterligare ett MF i v 6 innan jag blev rätt snabbt gravid igen med tredje barnet. Idag skulle jag inte vilja ha något av detta ogjort för då hade vi inte haft dom 2 härliga (3 totalt) barn vi till slut fick Men jag minns fortfarande sorgen och ångesten när vi kämpade.
Tack. Det känns tungt. Också att det kanske försenar chansen att få hjälp, om man måste gått ett år sen senaste missfall. Livrädd att få fler mf när jag hörde det. Måste hört fel...
Äter inte ens vanliga huvudvärkstabletter längre. Jag försöker dock tänka på att de flesta som får missfall får barn. Det känns tryggt någonstans, att det går för de allra allra flesta.