• Anonym (Lustig kvinna)

    Har ni berättat för er partner om er otrohet?

    Jag har lite fundering som berör mig och mitt förhållande och skulle vilja höra hur det gått för er som varit otrogna. Har ni berättat för honom/henne det eller lät ni det vara hemligt?

    Om ni berättat (eller om er partner kom på er), hur gick det för ert förhållande efter det? Kunde ni gå vidare?

    Om ni inte berättat, hur gick det för ert förhållande då?

    Skriv gärna också vad för otrohet det var, hur "allvarlig" den var.

  • Svar på tråden Har ni berättat för er partner om er otrohet?
  • Anonym (BT)
    Anonym (Äh) skrev 2021-02-09 16:16:03 följande:
    Det där är ju otroligt generaliserande och ganska korkat. Det man gör i ett förhållande, med den dynamiken som den personen framkallar, upprepas ju sällan i nästa förhållande. 
    Det man gör i ett förhållande, med den dynamiken som den personen framkallar, upprepas ju sällan i nästa förhållande

    Skulle du dejta en person som misshandlat sin förra sambo?
  • Anonym (Vem)
    Anonym (Lustig kvinna) skrev 2021-01-27 13:12:08 följande:

    Jag har lite fundering som berör mig och mitt förhållande och skulle vilja höra hur det gått för er som varit otrogna. Har ni berättat för honom/henne det eller lät ni det vara hemligt?

    Om ni berättat (eller om er partner kom på er), hur gick det för ert förhållande efter det? Kunde ni gå vidare?

    Om ni inte berättat, hur gick det för ert förhållande då?

    Skriv gärna också vad för otrohet det var, hur "allvarlig" den var.


    Jag lämnade min särbo pga hans otrohet för snart 2 år sedan.
    Ville inte ens höra hans förklaringar. Visade honom "dörren" efter att ha gråtit och mått dåligt i en vecka. Sedan fick det vara nog.
    Han jobbar som neurokirurg och låg med en av sina sjuksköterskor. Kan det vara mer patetiskt än så?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Äh) skrev 2021-02-09 16:16:03 följande:
    Det där är ju otroligt generaliserande och ganska korkat. Det man gör i ett förhållande, med den dynamiken som den personen framkallar, upprepas ju sällan i nästa förhållande. 

    Eller brukar du också berätta om dina gamla gräl med exen så din nya vet vad hen ger sig in i? Bråkar du om samma saker med alla olika partners? Har du berättat vilka underkläder som tände dina ex, så din nya vet att det är det som gäller? Vilken mat du och exen åt och vilka ställen ni reste till - så nästa partner inte får för sig att vilja åka någon annanstans?

    Listan kan bli lång på allt man borde säga om man ska utgå från gamla relationer.
    Eller så speglar en person agerande i ett förhållande hur personen hanterar olika situationer och det är ganska troligt att personen kommer agera exakt likadant nästa gång personen hamnar i en liknande situation.

    Exempel:

    Ulla: Jag var otrogen mot min förra partner för att vår relation var dålig. Min nya partner har jag inte varit otrogen mot för vår relation är bra....

    Låter ju skitbra... men vad är det personen säger egentligen? Jag är trogen så länge relationen är bra?... ok, vad händer när relationen bli dålig, dvs man hamnar i en liknande situation som i sin tidigare relation?
  • Anonym (Inte berättat inte avslöjad)

    I tidigare förhållande och äktenskap har jag varit otrogen några gånger.
    Har valt att inte berätta och har varit mycket noga med att sköta det på så sätt att jag inte har blivit avslöjad.
    Jag har också blivit utsatt för otrohet som jag avslöjade.

    I nuvarande äktenskap har jag inte varit otrogen.

    Har aldrig berättat för ny partner att jag tidigare har varit otrogen dock berättat att jag blivit utsatt för otrohet.

  • Anonym (Inte berättat inte avslöjad)
    I förra äktenskapet valde jag att vara otrogen när närhet, ömhet, tillgivenhet och sex så småningom kom att saknas nästan helt.
    Dock var vi lyckliga på alla andra plan och särskilt hon var lycklig även nästan helt utan intim närhet med mig. Hon bytte ut närhet och intimitet med mig och verkade i stället få alla sina behov tillgodosedda genom kärlek och närhet till barnen. Till skillnad mot att hon var mycket fysiskt och älskade sex, tog ofta initiativ, hittade på roliga och omväxlande saker i vårt samliv. Det tog helt slut och hon blev i stället mycket mer engagerad (besatt?) i att bygga bo än att utveckla kärlek och samliv med mig. Hon blev "hemnet-knarkare" och vi flyttade två gånger, med vilket hon snart var missnöjd igen då hon helst hade velat flytta fler gånger.
    Hon gick helt upp i barnen, hus, hem, trädgård. Den lilla tid som blev över ville hon ägna åt väninnor, sina egna intressen och åt sitt behov av att få vila och vara ifred. Jag älskade henne ändå och jag älskade vårt liv i övrigt men jag blev en allt sämre och bittrare person då jag ständigt kände mig avvisad och att jag inte dög eftersom hon nästan aldrig tände på mig. 
    Om jag gjorde allt rätt varje dag i ett par veckor, bekräftade henne väldigt ofta och gjorde alla sysslor som hon önskade sig kunde jag ibland lyckas manipulera mig in i hennes sinne och med målmedvetna ansträngningar kunde jag ibland få henne att vilja kyssas, kanske ta emot en massage och bli sugen på fysisk närhet och kanske få henne tänd om jag verkligen skötte mina kort utomordentligt väl, vilket ibland ledde fram till att jag hade sex med henne. Då njöt hon, kunde bli mycket het och tänd, kunde ibland bli sugen på olika varianter och hett omväxlande sex, hon fick underbara orgasmer. Hon kunde bli helt tagen och skrattande och lycklig kunde hon uttrycka att detta måste vi göra mycket mera och mycket oftare. Men dagen efter var det glömt. Då återgick hennes fokus till det vanliga. 
    Allt detta jobb, alla dessa ansträngningar, dessa rader av initiativ strikt bara från min sida, att alltid ha pressen att sköta mig helt perfekt i flera veckor för att kanske någon gång ibland lyckas manipulera henne till fysiskt närhet och sedan kanske sex gjorde mig bitter, gjorde mig till en dålig människa, dålig make, en dålig pappa och en dålig medarbetare på jobbet.

    Jag förstår att vissa (kvinnor!) av det jag skriver kan utläsa att jag får skylla mig själv, att det var fel på mig att jag gjorde alla vanliga manliga fel och t ex att jag städade alldeles för lite och tog alldeles för lite ansvar för barnen.
    Självfallet passar det er att inbilla er att ni har rätt.
    Ni får tro vad ni vill men jag vet att i det här fallet har ni faktiskt fel.

    När barnen blev större, började gymnasiet och började klara sig själva rätt bra så begärde jag skilsmässa.
    Då tyckte även min fru att det var lämpligt och praktiskt att skiljas när hon ville ägna sig åt andra saker och intressen, att resa mycket mera med några av sina väninnor, nu när barnen flugit ur boet.
    Jag älskar att resa och försökte nästan ständigt och oförtrutet att arrangera fina resor för oss, inklusive att jag ordnade med föräldrar och svärföräldrar som barnvakt. Men då passade det nästan aldrig för henne och när vi någon gång reste var hon mest bekymrad över barnen och huset därhemma så hon kunde inte koppla av. Hon tyckte att jag var jobbig och hon kände sig pressad när jag ordnade romantiska middagar, kulturupplevelser, SPA, häftiga äventyr och annat som jag visste att hon älskade jättemycket innan vi gifte oss och fick barn. Nu tyckte hon mest att det var hinder och att hon inte kunde vara tillgänglig om barnen skulle ringa. Hon längtade hem och räknade ned dagarna tills vi skulle resa hem.
    Jag är säker på att i sin egen värld menade hon bara väl och hennes allra viktigaste uppgift i livet var att bygga bo och ta hand om barnen. Hon var mycket lycklig med allt detta och jag kände henne tillräckligt väl för att veta att hon var lycklig, även hennes bästa väninna och hennes syster intygade för mig att hon var en av de lyckligaste kvinnor de kände.

    Jag är än idag övertygad att min otrohet räddade vårt äktenskap och vår familj under barnens hela uppväxt. Jag var en god och bra människa, god make  (inom alla andra områden), god far, familjemedlem, försörjare, gjorde en bra karriär i jobbet och stod för huvuddelen av familjens relativt goda ekonomi, barnen kunde utbilda sig precis som de önskade sig utan studielån, vi hade råd låta dem välja sina fritidsaktiviteter och jag ordnade även så att jag själv kunde trivas rätt bra med livet, trots den mycket stora saknaden av närhet och sex med min älskade fru.

    Självfallet anser de flesta att min otrohet var fel och förkastlig, även jag själv till vissa delar och otrohet är inget som jag i normala fall rekommenderar.
    Men jag är som sagt övertygad att det var vår räddning.
    Jag skulle välja göra precis lika i dag.
  • Anonym (H)

    Min sambo var otrogen mot mig för över 3 år sedan. Jag hade mina aningar och som en dum sambo valde jag då att kolla igenom hans telefon... han hade haft konversationer med andra kvinnor. Skickat bilder. Men han hade aldrig legat med någon annan, det räknas dock som otrohet det han gjorde. Det var som att få ett pistolskott i hjärtat, och just vid den tiden hade min pappa gått bort och vi hade en dotter på nästan 1 år, det var så otroligt jobbigt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag smet iväg med min dotter till en socialsekreterare jag hade känt ett par år innan. Där fick jag stanna ett par dagar. Hon hade en man och ja...medan hon var ute och gick med sina två barn så var det bara han och jag där. Vi var väldigt nära på att ha sex, jag avbröt det. Jag är en trogen kvinna, det spelar ingen roll vad min man hade gjort, Jag valde sedan att åka hem och fixa allt jobbigt som hände mellan oss två. Min man såg brutalt förstörd ut, han hade inte sovit på dagar och det enda han hade gjort var att gråta. det var väldigt tungt för honom, men mitt kalla hjärta sa "rätt åt dig". Jag pratade inte med honom så mycket...men tillslut hade vi haft en konversation som kändes som timmar. Sedan fortsatte vi att diskutera. Ännu mer och ännu mer tills jag fick tilliten för honom tillbaka. Idag, år senare, är vi fortfarande tillsammans. Vi älskar varandra, han tittar inte på andra kvinnor och säger varje dag hur mycket han älskar mig...ibland gråter han för att han älskar mig så mycket. Han är en helt annan man idag och vi har en underbar familj, vi planerar på barn nummer 2 nu.

  • Anonym (kräsen)
    Anonym (BT) skrev 2021-01-28 21:00:40 följande:

    Ni som varit otrogna mot tidigare partner, har ni berättade för efterkommande partner?

    Man kan ju tycka att det vore ärligt mot dem, så att de vet vad de ger sig in i.


    Eftersom det var honom jag var otrogen med för över 20 år sen så vet han ju det.
    Har varit trogen sen dess.
  • Anonym (Hur)
    Anonym (Vem) skrev 2021-02-09 17:01:22 följande:

    Jag lämnade min särbo pga hans otrohet för snart 2 år sedan.

    Ville inte ens höra hans förklaringar. Visade honom "dörren" efter att ha gråtit och mått dåligt i en vecka. Sedan fick det vara nog.

    Han jobbar som neurokirurg och låg med en av sina sjuksköterskor. Kan det vara mer patetiskt än så?


    Var det kollegorna som märkte det?
  • Anonym (Wi)
    Anonym (Vem) skrev 2021-02-09 17:01:22 följande:
    Han jobbar som neurokirurg och låg med en av sina sjuksköterskor. Kan det vara mer patetiskt än så?
    Varför skulle det vara mer patetiskt än om han låg med någon annan? Är ju trots allt väldigt vanligt att många affärer sker på jobb.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Wi) skrev 2021-02-09 18:55:31 följande:
    Varför skulle det vara mer patetiskt än om han låg med någon annan? Är ju trots allt väldigt vanligt att många affärer sker på jobb.
    Lite stereotypt kanske?

    Typ som en VD som sätter på sekreteraren, Chefen som sätter på praktikanten eller kirurgen som sätter på skjutsköterskan. 
Svar på tråden Har ni berättat för er partner om er otrohet?