Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

Men vad är poängen med att prestera på topp om man själv inte bryr sig? Varför ska barnet prompt ha högsta betyg? Vems mål är det egentligen de barnen uppfyller? Sina egna eller föräldrarnas?

Det finns absolut elever som tycker att det är så roligt att räkna att de vill göra extrauppgifter. Mitt eget barn kom hem strålande glad häromdagen för att hen fått plats i extra-mattegruppen.

Klart som sjutton att barnet vill prestera på topp eftersom hon vet att det är vad ni föräldrar vill. Snacka om att ge sitt barn presationsångest. Det är påtryckningar som det här som gör att många unga, framför allt flickor drabbas av presationsångest. Lägg ner, er dotter kommer vilja göra extraarbetet när hon själv vill. Det viktigaste är att hon gör det hon måste, det andra måste komma frivilligt, just för att det är frivilligt!

Och nej. Hon vet inget om vilken gymnasieskola hon ska välja. Hon är 12 år hennes tankar och känslor kommer ändras 1 miljon gånger till. Och fortsätter ni hetsa henne och bete er såhär så kanske hon till och med väljer att skita i gymnasiet.

Då föreslår jag att ni pratar med läraren och ber hen vara tydligare när hen ger läxor så att barnen vet vad som gäller - vill de få högsta betyg så gör extrauppgifterna, tex.

Jag är lärare. Nu har jag bara läst TS så det har säkert kommit en massa bra input. 

Som jag förstår det är barnet 12 år. Mer vet jag inte om situationen. Har barnet lätt eller svårt för matte? Hur är motivationen? Hur arbetar matteläraren? 

Det jag vet av lång erfarenhet är att i värsta fall "dödar" ni motivationen om ni trycker på för hårt/om eleven har svårt för matte osv. Om det däremot är ett ämne barnet gillar så kan det säkert fungera med lite "press". Om barnet har svårt med skolan och många andra läxor - tagga ner, är mitt råd. 

Man kanske inte heller behöver göra extratalen varje gång det är matteläxa, utan bara de gånger man ser att det finns gott om tid och att barnet inte haft så lång läxstund redan, vid det tillfället. 

Om ett barn har stora prestationskrav på sig själv, som det verkar, så kan faktiskt ett sånt barn snarast behöva hjälp att tagga ner lite, för att lära sig att inte stressa upp sig om hen gör det. Du skriver att det inte beror på er föräldrar men jag kan tänka  mig att det finns en "atmosfär" i hemmet så att barn verkligen vill prestera på topp/visa mamma och pappa hur duktig man är osv (behöver inte vara negativt). Visst har alla en egen personlighet och ett driv också, men det går inte att så enkelt säga att "det beror inte på oss". 

Kanske en sidodiskussion. 

Om ni tycker ni har ett vettigt barn, så resonera mer om det här, tala inte om för henne att ni bestämmer att hon ska göra mattetalen, utan försök hitta en medelväg där hon känner att ni respekterar vad hon säger själv. Vissa 12-åringar är faktiskt väldigt klarsynta bara man låter dem tänka efter och komma till tals. 

Lika lite som du vet!

Och då väljer ni att göra en stor sak av det...

Ja, fingertoppskänsla saknar ni föräldrar definitivt.

Jag lovar dig, de där frivilliga uppgifterna spelar absolut ingen roll varken idag eller om 10 år. 

Som sagt, om 10 år spelar det ingen roll...

Varför inte hålla dig till det som det hela handlar om, en flicka som är duktig i skolan, har ambitioner osv, och som fått en frivillig matteläxa hon inte ville göra. Denna läxa spelar ingen som helst roll, det blir bara en maktdemonstration från föräldrarnas sida att kräva det. 

Men jag förstår att du inte förstått frågeställningen eftersom du kommer med helt irrelevanta jämförelser. 

Klart hon var lättad efteråt, nu var nöjda med henne.

Men kärnfrågan är ju: vem bestämmer i den här typen av situation, barnet eller föräldrarna. Hos oss hade solklart ett så stort barn själv fått fatta beslutet kring de frivilliga uppgifterna, efter att vi föräldrar berättat hur vi tänker.

Jag är 100% säker på att det gynnar både vår långsiktiga relation till barnen, såväl som deras förmåga att känna inre motivation.

Jag växte upp med att bli tvingad och massor av regler, vilket jag lade mycket energi på att bryta (eftersom jag tyckte flera var totalt värdelösa). Vi har haft så få regler som möjligt och vet du, jag har en fullt fungerande vuxen son som tar ett ansvar över sitt liv och sina studier. Och vi har också en nära relation. 

Dvs det finns inte "barn måste ha tydliga regler", det finns barn som behöver det, det finns barn som inte behöver speciellt mycket regler.

Jag hade nog vuxit mer och utvecklats mer om jag inte hade varit så styrd av regler

Om man måste tvinga sina barn att göra saker så har man gjort fel från början...

Ändå tycker du att man ska eftersträva att tvinga barn...

Jag växte upp med föräldrar som aldrig tvingade mig till något, det är inget att eftersträva

Jag tänker snarare att det är ni som förstorar det hela.

Du har en skötsam unge, som är mån om sina studier och vid ett enda tillfälle vill låta bli att göra en frivillig läxa...

Men om hon har lätt för matte så kommer det inte ge henne det minsta lilla mer att skriva ner och lämna in den uppgiften. Det är en sak att vilja vara bäst men om man inte lär sig var man faktiskt får utdelning för sitt slit och var man kan vila så kommer man bränna ut sig.

Klart man måste kämpa för att ligga på topp, i vissa fall. Men just matte så är livet så orättvist att vissa tar sig genom hela grundskolan och mer eller mindre hela gymnasiet utan att överanstränga sig det minsta.

Bättre uppmuntra till att slita lite extra i ett ämne man har lite svårare för än att bara för sakens skull skriva ner en uppgift man kan lösa i huvudet så fort man läst den.

Om man ska prestera på topp då är det bättre att man lägger tid på att lära sig något man inte kan istället för att göra en jättelätt läxa. 

Stackars tjej vilken ångest hon måste känna att hela tiden behöva vara er till lags och prestera. Istället för att få vara ett barn som hon faktiskt fortfarande är.

Tydligen. eftersom det var så viktigt att dessa jättelätta mattetal gjordes...

Alla dina inlägg går ju ut på hur viktigt det är att göra dessa mattetal, annars kommer man ingenstans, enligt dig.

Vilken inställning? Att man tar sig till toppen om gör jättelätta mattetal?

Som inte ger något?