Det väsentliga är ju att fråga dig hur ni kunde hamna här, utan någon respekt för varandra. Det måste ha gått snett någonstans tidigare för att din tonåring ska tjuvröka och kalla dig hora och att du ska reagera på det sättet.
Hur är er relation till varandra egentligen, kan ni prata med varandra om hur ni känner?
Jag vet att tonåringar provocerar och det är därför jag försöker att inte reagera på det. Min son har inte kallat mig hora, det är väldigt illa, men han har t.ex. sagt håll käften och dra åt helvete. Jag har blivit arg i stunden och gjort klart att det inte är ok att säga sådant men sedan går jag därifrån och undviker att eskalera situationen.
När han har lugnat ner sig brukar han komma till mig och säga förlåt och så pratar vi om varför han blev så arg. Ofta handlar det om något annat, att han är stressad över skolan till exempel.
Han vet ju att det är fel att säga sådant till mig, det gör de flesta tonåringar och om man låter dem fundera i lugn och ro en stund så kommer de på sig själva med hur de beter sig.
Sonen och jag har alltid kunnat prata om känslor och vår relation ganska prestigelöst. Både han och jag kan medge att vi gör fel ibland.
Jag skulle vara mer orolig för själva relationen. Om ni inte löser det här på ett bra sätt kommer det att skapa en distans mellan er som kan innebära att hon sluter sig. Då finns risken att du inte vet var hon är eller om hon gör ännu värre saker än tjuvröker. Hon måste känna att hon kan komma till dig hur idiotiskt hon än har betett sig.
Att bli förbannad som förälder är inte farligt men att förlora sitt barns förtroende och respekt genom att använda våld utan att ta ansvar för sina egna handlingar är förödande.
