Vet inte hur mycket mer jag orkar

Hej i veckan fyllde jag år.

Och som alla andra år så fick jag sitta ensam.

Ingen förutom min man och barn gratulera mig.

Vi är normalt en stor familj jag är mellan barn.

Men ingen som har kontakt med mig jag har på nått vis blivit utfryst.

Varje år går jag med ångest hela januari då jag vet att jag fyller år och födelsedagen betyder mycket för mig av någon anledning.

Men går då också och vet att ingen kommer och grattar mig.

Men endå går man med falska förhoppningar.

Och sitter där hela stora dagen med hembakat kaffe pannan laddad och bara väntar väntar på nått.

Så fort telefon ringer eller plingar så tänds gnistan tänk om det är nån som i alla fall vill gratta mig.

Men sen går man och lägger sig med tårarna efter kinden och ingen sömn detta år har blivit som alla andra.

Vet ej hur mycket jag orkar.

Hade det ej varit för min man och barn så hade jag gått vidare för länge sen.

Har 0 levnadslust kvar.

Livet kännes inte värt.

Hade det ej varit för dem så ja då hade jag gått vidare.

Hitta en sång som stämmer in perfekt på hur jag har det.

Jag har inga vänner.

Jag är sjukskriven pg jag är multisjuk.

Ingen att träffa förutom min man och mitt barn.

Och jag trodde i alla fall nån kunde skriva Grattis.

Men då jag bara går och går hela dagarna så mår man piss.

Och när man mist alla sin 6 syskon som aldrig hör av sig.

När en av min föräldrar gick bort sa den andra att jag var dwt oönskade barnet.

Sen bröts all kontakt.

Och jag mår skit.

Den dagen så var jag på väg och köra ihjäl mig.

Så jag trodde livet hade nått ljus men det har bara blivit svartare och svartare.