Nätromans om man är gift?

Respons till Elefantmannen2 inlägg 109

Intressant med din noggranna feedback!
Inget av vad som presenteras omvärderar egentligen min uppfattning om var gränsen för otrohet löper. Mina synpunkter är följande:

"Nu menar jag inte bara sexuellt, jag menar hela mentala och känslomässiga spektret. Ja, det är ju givet att ju mer kompatibla man är desto mindre friktion och gränsdragning behövs fast jag tycker det är väldigt tråkigt att leva med en klon???? Det behövs manöverutrymme för alla inblandade parter att odla sin egen person och utvecklas". "... Personlig utveckling och intryck tas ju tillbaks till det gemensamma och utvecklar relationen". 

Jag förstår att du syftar på helheten och inte specifikt på det erotiska spektret. 

Det finns väl knappast en endaste människa på vår jord som lever med en "klon" av sig själv! Möjligen - i bästa fall - med sin själsfrände. Som bekant gäller "opposites attract" i förhållandevis många parbildningar. Vi skiljer oss därtill väsentligt genom vår genetik, vår bakgrund och i våra erfarenheter av livet och berikar därmed varandra. För att inte nämna gender skillnader i heterosexuella relationer.
Ditt "manöverutrymme" i relation till kvinnan/mannen verkar som en malplacerad ursäkt. Ett avståndstagande inför en äkta intimitet till en människa i taget.

Javisst, vår personliga utveckling och våra intryck främjar äktenskapet - så länge ingen skadas av vårt tillvägagångssätt på vägen dit.

"Allt stillastående stagnerar och det måste fortfarande vara ett eget val för att det ska uppskattas".

Vad är det som får dig att sätta likhetstecken mellan "stillastående stagnation" och ett konstruktivt, spirituellt och utvecklande äktenskap? Har aldrig dessa lyckosamma betingelser existerat i din värld åtminstone ett kort tag innan du sökt dig utåt/vidare?

Givetvis behöver alla val vi gör och beslut vi fattar vara våra egna. Om vi är inne i ett parförhållande är en dialog av godo.

"Personligen har jag haft de vattentäta skotten i de fall jag dragits in i nätromanser. Det har varit med personer med helt annorlunda livsstil och på andra kontinenter. Jag vet med mig att vi aldrig kommer att beröra ens varandras allra yttersta cirklar fysiskt eller gällande bekantskaper. Just det har varit en parameter till att jag kunnat vara helt ärlig med mina tillkortakommanden och mindre smickrande detaljer i mitt liv". 

Beklagar verkligen om du Elefantmannen2 inte kan/klarar/vågar ventilera dina tillkortakommanden och mer skämmiga sidor i en fullödig, nära och intim relation! :( Det kunde bli en ny och utvecklande erfarenhet att göra så tillsammans med en människa i verkliga livet. Under trygga förhållanden. Du riskerar annars missa något av det mest grundläggande och väsentliga i utvecklingshänseende. 

Tar upp min återkoppling imorgon när klockan hunnit bli sen! 

   

Kompletterande respons till Elefantmannen2 inlägg 109

I den bild som tecknas verkar en skev anknytning till partners vara för handen (ett förtroendetapp). Därutöver får jag in ett "systematiskt användande" av förtrogna (till och med på andra kontinenter för garanterad anonymitet) i jakten på yttre stimuli.

En undran infinner sig vad mer exakt som utlöser en medveten relationsstrategi som din. Bristande förtroende inför din äkta hustru/äkta man? Eller en utdömd möjlighet till öppen kommunikation? 

Hur ser tillkortakommandena ut eller de mindre smickrande egenskaperna inom dig, som omöjligt dryftas med dina partners; men som är möjliga att stöta och blöta med anonyma konfidenter över hela världen?... Är ämnena av sådan karaktär att de går att föras med den du lever tillsammans med? Och därmed  leder till en fördjupning med din livskamrat? Eller finns ett obehag om din ärlighet triggar annat. Önskas i första hand en ökad förståelse tillsammans med dina internetkontakter framför samma IRL; i intima frågeställningar?

"Jag har haft stora problem med flera partners som inte klarar av relationen jag har med barnens mammor eller ex genom tiderna". "... Jag ska inte behöva avstå, minska eller villkora dessa relationer för att en ny uppstått tycker jag. Svart- och/eller avundsjuka ligger hos den nya partnern och är deras problem att hantera/övervinna".

Vi är helt överens i det här avseendet. Stå på dig och odla dina nära och livslånga relationer. Eventuellt går det att öppna upp något mer tillsammans med dem.

"Några av de mest använda orden här är antagligen? otrohet? och? svek? och de svingas både högt och lågt. Gränserna för vad som är det är minst sagt olika, men allt som oftast sorteras allt in under beteckningen? monogamt förhållande? som allt den svepande skulle förklara för andra inklusive partnern, var personliga gränser går". 

Ditt synsätt på "monogama förhållanden" framgår inte riktigt i inlägget. Vänligen utveckla om du känner för det. Vissa antydningar väcker hos mig samma undran som hos skribenten Anonym (Otrohet-ja!). Är du polyamorös (erfar romantisk kärlek till mer än en person åt gången) i din läggning?

  

Respons till Skilsmässa inlägg 113

Ja vi delar erfarenheter av skilda regler för mannen respektive kvinnan i parförhållanden där mannen "tar sig friheter" eller går utanför ramarna i den ursprungliga "överenskommelsen".

För mig innebär "kontraktet" till stor del min mans åsikter om vad som är okej för mig i relation till andra män när vi är gängade.
Vi tror oss gå in i äktenskapet under ömsesidiga betingelser fast om vissa regler gäller för mannen och andra för kvinnan speglar fenomenet fortfarande patriarkatets maktstruktur: mannen har den primära makten inom de flesta av samhällets institutioner som domineras av män. Samma maktförhållanden letar sig lätt in inom äktenskapets ramar.

Vi känner oxå båda två ett ansvar inför hur mannen mår när en nätromans eller en affär avslöjas och det har säkert att göra med de djupa och starka känslor som investerats i ingångsläget. Vi vill varandra väl "no matter what" men vi behöver verkligen ta in hur vi mår innerst inne utöver inlevelsen i mannens. 

Vad jobbigt när din man retirerar i en depression som gör att han inte orkar/kan vara närvarande med barnen. Såklart triggar säkert skilsmässan depression men kanske även tankar kring vad som lett fram till ditt beslut. Har ni öppningar till samtal? Har din man några idéer om hur komma ur sina beroenden? Vilja till förändring?

Återkopplar lite mer om mitt imorgon till dig.  

  

 

  

Ytterligare respons till Skilsmässa inlägg 113

Ja, nu är älskarinna ämnet mer konkret uppe på bordet. Min man menar den ursprungliga nätromansen stalkat honom i flera år, och därmed att han upplevt ett tvång att svara. På nåt sätt verkar han uppriktigt ärlig när han säger detta. Inga nya träffar i verkliga livet, där min limit löper för otrohet. Vi sammanstrålar på nytt i nästa vecka och kommer ha fördjupade samtal.

Hur går det för dig/er?   

"Nej, det finns inget systematiskt användande. Tråden handlar om nätromans och gränsdragning kring det. Jag kan kanske räkna in tre sådana av olika längd. Samtliga medan jag valt att vara singel".

I så fall antar jag att du talar om nätromanser utifrån ett renodlat filosofiskt-teoretiskt perspektiv och knappast genom ett självupplevt praktiskt perspektiv. Det senare innebär något helt annat i jämförelse med ett spekulerande om hur man tror sig uppleva fenomenet.... 

"Jag har inget emot monogama förhållanden. Jag har inget emot gemensamma gränser. Fast jag vill inte hämma en partner från att bli den bästa den kan bli, gör mitt mitt bästa för att underlätta och hjälpa till och vet med mig att jag inte ensam kan uppfylla en annan människas behov på alla plan. Tvärtom min ungdom känner jag (nästintill) ingen svartsjuka, äganderätt eller vilja att kontrollera en annan människa, speciellt inte någon jag respekterar högt såklart. Det handlar inte om någon slags trade off för att jag själv ska få fria tyglar, det är bara baskänslan".

Apropå svartsjuka som av naturliga skäl är en vanlig reaktion vid en säkerställd nätromans finns mycket att säga... Starka känslor är involverade (för eller emot en historia på nätet) och är endast ett skäl till att vågorna går ganska högt i tråden.

Du känner i dag tvärtemot din ungdom (nästintill) ingen svartsjuka, äganderätt eller vilja att kontrollera en annan människa. Den känslan är enligt mig relativt vanlig hos den mer mogna människan, såväl hos mannen som hos kvinnan, och inträder vanligtvis efter 60 eller 70. Vi kan därför inte slå oss för bröstet i vår nya "mer tillåtande hållning" (altruism) och påstå att vi vunnit kampen mot vår egoism - förvandlats till en fullt ut accepterande drömpartner. Även här efterlyser jag en självupplevd erfarenhet där du kommunicerar din inställning med din partner; varpå hon/han löper linan ut med sin nätromans (om så på nätet med sexchatt, gemensam onani/tillfredsställelse framför kamera och så vidare).
Nämligen är det åter tämligen enkelt att i teorin presentera önskvärt beteende i alla situationer par stöter på. I den bästa av världar. Emellertid är "risken" relativt minimal att kvinnan/mannen som erbjuds "den nya öppenheten" till intryck och stimulans på annat håll nappar om individen ifråga uppnått en ålder över låt oss säga 65. Tåget kan ha gått av hälsoskäl eller av alla möjliga anledningar.  Din öppning kunde hamnat i en helt annan dager i en yngre ålder. Vet inget om ditt resonemang handlar om eftergifter på grund av eget i skymundan leverne i yngre dagar (skuldkänslor drivande).

Därtill förändras vår hormonella set upp över tid vilket innebär en sänkning av det manliga könshormonet för mannen. Samma för kvinnan med det kvinnliga könshormonet. Något som i allra högst grad leder till en förändring i vårt beteende och som inverkar i vår svartsjuka, äganderätt och i vilja till kontroll av vår partner. 

      

 

"Om man är understimulerad och vänder sig till nätet är man sexberoende? Du tar väldigt grova ord och generaliseringar i munnen. Du verkar definitivt inte veta vad det innebär med ett sexberoende".

Instämmer absolut i vad du Elefantmannen2 för fram om sexberoenden; de hamnar i en klass för sig precis som beroende överlag (alkohol, narkotiska preparat eller psykofarmaka). Där är vi fullständigt överens!

Men likafullt har Anonyym #133 en klar poäng enligt mig!: "Om du är så pass desperat att du vänder dig till nätet för att uppfylla dina sexbehov, för att din partner inte räcker till. Det är ett sexberoende. Jag vet vad det innebär, då jag haft ett sexrelaterat självskadebeteende. Jag vet även vad som är rätt och fel". 

Saknar din respons här Elefantmannen2 på Anonyyms input till dig!

Jag antar att uppfyllandet av sina sexbehov på nätet är ett sätt att exploatera sig själv och den man möter. Helt enkelt därför att en andlig och själslig intimitet fattas i själva mötet och en djupare anknytning saknas (som att jämföra "fast food" med en måltid tillagad med kärlek) . Alltså är allt som upplagt eller riggat för skapandet av och underhållandet av sexmissbruk... Sen gissar jag att om man har en benägenhet för någon typ av beroende kan t o m skapandet av nya trådar inom ämnet sex trigga latenta missbruk. Man får liksom aldrig nog av att snacka om erotik... man kommer inte vidare utan "fastnar"... Eller av att slentrianmässigt (vad som händer vid ett missbruk) utföra sexuella handlingar på nätet i skydd av en anonymitet.   

Jag är av motsatt åsikt! Anser tvärtom signaturen Anonyym deltar i tråden på ett mycket balanserat, empatiskt och intelligent sätt.

Men våra opinions skiljer sig som bekant som baken, eller hur? Och det är väl själva grundförutsättningen som håller tråden vid liv.

Sen kan jag tycka att tonen i respektive läger blir väl hätsk ibland men det ingår väl i det hela... Ett känsligt ämne. Vår debattlystnad.    

TS:s Anonym (älskare i tanken) frågeställning berör "Nätromans om man är gift". Nej, du fattar inte alla delar i konceptet. I tråden hävdas att dina nätromanser förekommit när du varit singel. Om du ber mig letar jag mer än gärna fram inlägget. Din praktiska erfarenhet är därmed begränsad. Den fyller det ena av TS:s kriteriet (erfarenheten av att varit i en nätromans) men inte det andra kriteriet ("om man är gift"). Anser du vränger ord och förstår inte varför du håller på så? Din erfarenhet tillför oavsett! ... men inte helt.

Alla förhållanden vinner givetvis på utmaningar och lyckliga partners. Det är väl närmast en självklarhet. Det är vägen dit som vi här på forumet stöter och blöter. Min opinion är alltjämt att så länge vi inte skadar någon annan på vägen i vårt självförverkligande eller "går bakom rygg" på våra partners är det okej. Ingen partner ska någonsin känna sig låst inom partners gränser, normer eller annat. Så pass viktiga parametrar pratar man ihop sig om. Om trots allt en av parterna går överstyr (det är mänskligt att fela) handlar det om ett brott mot normen. Tänk äktenskapslöften som krackelerar. Självfallet behöver det samtalas om vad det beror på. Vilka komponenter fattas ex vis i relationen?  

När du övertolkar dina erfarenheter ställd till "Nätromans om man är gift" kan jag inte hjälpa om jag blir skeptisk till annat. Typ ålder.     
 

A) Alltså hur vet man med 100% säkerhet vem som är trollet på nätet? Du? Jag? Är nykomling här men inser redan somligt möjligen en illusion. IRL bäst med verklighetscheck..

B) Ja, jag är av åsikten att om någon tar sig tid att kommentera är av godo att respondera, men du gör givetvis som du vill/kan/känner för. Exakt hur det funkar med nättrollen vet jag inget om alls.

Nix, jag har inte klistrat en etikett på någon! Jag jämförde sexmissbruk på nätet med andra internet "obsessions" som hamnar i facket det verbala erotiksnacket. Det finns absolut inget tvångsmässigt i detta. Däremot om man ständigt landar i samma kontext kan det ses som ett light varningsflagg. Du har verkligen rätt till din uppfattning om mitt inlägg kan sägas.  

Näe! Övertolkar absolut inget... Jag läser, begrundar och drar slutsatser utifrån dina inlägg i  tråden. Jag har min opinion. Du har din.
Omvänt upplever jag du har mycket svårt att "ta in" den feedback du ges. Du vet bäst och tar konflikter med skribenter. Vad beror ett sådant kompakt motstånd till självinsikt på?

Ledsen om du uppfattar mig som "enväldig domare" i ditt - för något sådant är jag definitiv inte. Ty alla har vi en högre instans att förlita oss till om vi inte hamnat alltför långt på glid från vår barnatro vill säga.

Jag är inte rätt person att orda om vad jag tillför eller inte på forumet. Men jag fyller Trådskaparens (Älskare i tanken) båda kriterier "Nätromans om man är gift". Tyvärr får jag lov att konstatera. Att leva i ett fast och långvarigt förhållande med samma åtaganden som i ett äktenskap definierar jag som att vara gift.