Jag blir deprimerad av att försöka bli gravid

Tack för ditt meddelande och tack för att du visar att jag inte är ensam om att känna såhär! Det är verkligen så, som en jä**a loop, om och om igen hinner man få upp hoppet för att sen slås ner igen.

Den stressen när närstående blir gravid är hemsk.

Under tiden vi försökte få första barnet så blev 6 (!) av min närmaste familj och vänner gravida och hann föda barnen!

Min syster var gravid och min brors tjej var också gravid... dom berättade för oss medan vi försökte. Bara det kändes som ett slag i magen. Min brors tjej födde barnet och blev gravid IGEN.. och hann föda barnet. Dom fick alltså två barn under tiden jag och min man försökte.

Jag känner också avundsjuka. Speciellt mot min släkting som nu är gravid. Hon ville inte ens ha barnet och ville göra abort. Och sa tillslut att ?ähh, vi vill nog ändå ha ett barn till i framtiden så vi kan väl lika gärna behålla det här?

VADÅ ?KAN VÄL LIKA GÄRNA BEHÅLLA? så j***a otacksamt. Att jag som gör allt för att få ett barn.. får missfall. Och hon får bli gravid men hon inte ens ha ett barn? Henne kan jag absolut inte träffa. Vi hade BF 3 dagar emellan..

Stort förlåt om mitt förra meddelande var elakt. Jag menade verkligen ingenting illa! <3

Jag önskar att vi båda får må bra snart, för precis som du beskriver så håller jag också på att gå sönder..

Jag skrev att jag var tacksam över att du berättade din historia om hur du mådde. Och fick kommentaren av en annan att det inte var okej att skriva så.

Därför ville jag bara skriva och be om ursäkt om man kunde tolka det på annat sätt än jag menade. Men vilken tur att du inte tog illa upp! <3

Vad bra! :)

Jag börjar faktiskt undra.. (Men det gör jag ju varje månad...)

Jag har sen några dagar tillbaka otrolig mensvärk och har helt tappat aptiten samtidigt som jag har humörsvängningar.

Allt detta kan bero på att mensen är på g, aptiten kan också bero på att jag inte mår så himla bra psykiskt.

Jag har trott att mensen ska dyka upp nästa sekund i flera dagar nu, får otrolig ångest av att gå på toaletten för jag är rädd att se rött i trosorna.. MEN jag läste på nån sida att man kan få förändrad aptit, både bli hungrigare och tappa aptiten i början på en graviditet, så då tändes ett litet hopp. Jag vågar dock inte hoppas för mycket. Det känns mest som att jag går och väntar på att gå sönder (för det kommer jag nog att göra när jag får mens). Samtidigt som att hoppet inte är helt ute än eftersom jag haft mensvärk i flera dagar. Och jag inte har Bim förrän på måndag.

Tack snälla <3

Nu med syskon har vi försökt sen september, alltså 6 månader. Eftersom vi försökte med vår son i nästan 1,5 år så var vi beredda på att det skulle ta tid och vi började med ägglossningsstickor på en gång.

Första månaderna använde vi vanliga pappersremsor där man ska läsa av två streck men jag är helt värdelös på att läsa av dom och märker i efterhand att jag haft en stegring. Håller också koll på sekret osv så jag har en hyfsad koll.

Första månaden låg vi var tredje dag bara för att täcka upp hela månaden.. eftersom det inte tog sig och vi ville testa allt (och för att vi var förtvivlade), så hade vi nästa månad samlag varje dag en hel månad (!!) det var otroligt jobbigt och man ligger ju inte för att det är trevligt. Eftersom det inte heller funkade (vi prickade ju garanterat ägglossning),

så köpte vi clearblue advanced ägglossningstest med digital läsare vilket är jätteskönt så man slipper tyda streck. Det är en tom cirkel när man inte är fertil.

Det är en blinkade gubbe när östrogennivåerna höjs och man närmar sig ägglossning, sen när man har ägglossning så får man en fast gubbe.

Så dom senaste månaderna har vi haft samlag varje till varannan dag under blinkande gubbe, och varje dag (den här månaden två gånger per dag) under fast gubbe.

Detta funkade ju i december, men fick missfall.

Det är påfrestande och i mitt fall så vet vi att vi prickar ägglossning varje månad, men ändå så blir det ingen graviditet.. Tror jag måste vänta på guldägget.

När jag försökte bli gravid med sonen så gick jag och kollade mig, läkaren kunde se fina äggreserver och inget fel på mig, alla tester såg bra ut.. funkar det inte den här gången så vill vi även kolla upp min man, det kan ju faktiskt vara hans spermier som är slöa.. man vet ju aldrig.

Det kanske är något att kolla upp, om du har låga östrogennivåer eller liknande. Men om du får fast glad gubbe så indikerar den iallafall på ägglossning och det är det som är huvudsaken.

Ja vi har testat alla sätt för att öka chanserna att bli gravid. Har tidigare även testat alla möjliga naturläkemedel, men dom funkade inte heller för mig. När jag blev gravid med sonen så tog jag inget tillskott förutom folsyra, så tänker att jag inte behöver proppa i mig massa grejer nu heller.

Tack! Det är jobbigt när man äntligen blir gravid och inte får behålla det lilla miraklet..

Tack för tips, men jag har testat alla möjliga naturläkemedel, även bisolvon, rosenrot, magnesium, bidrottninggelé och allt annat man kan hitta på Google och FL haha.. inget av det hjälpte mig tyvärr. Dricker heller inte koffein eller alkohol eller för mycket choklad m.m. Har som sagt testat allt känns det som .. inget av det funkade för mig tyvärr.

Ja man undrar verkligen varför man inte blir gravid när man har ägglossning, prickar in den och gör allt annat *rätt* . Min man försöker övertala mig om att vi kommer få ett till barn på ett eller annat sätt. Det vet jag, men jag vill ju liksom vara gravid nu.

Jag kan verkligen relatera till att inte känna igen sig själv! Jag är bitter och tillbakadragen och jag brukar verkligen inte vara det.

Ja det skadar inte att testa bisolvon, kör på! :) Hoppas ni lyckas!

Jag brukar också må bättre vid ägglossning just för att man får en ny chans. Men veckorna till bim brukar vara outhärdliga, dvs där jag är nu. Jag har inte några symptom förutom lite molvärk, men det kan jag ha innan mens också. Jag har dock mycket bättre hy än vad jag brukar ha innan mens. Men det kanske bara är en tillfällighet. När jag blev gravid med sonen så hade jag inga symptom alls innan jag plussade förutom lite molvärk. Så hoppet finns ju. Men jag vågar inte hoppas för mycket.