Forum Barnlängtan - Planerar barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag blir deprimerad av att försöka bli gravid

    Tis 9 feb 13:00 Läst 0 gånger Totalt 42 svar
    Tis 9 feb 13:00

    Hej. Jag vill mest skriva av mig.

    Vill ha lite pepp och kanske liknande känslor hos någon annan. Kanske tips på vad man kan göra.. eller få läsa någon annans historia.

    Jag har svårt för att bli gravid. Men har ett barn sen innan. Nu försöker vi med syskon.

    Blev äntligen gravid i december och i januari fick jag missfall.

    Jag är nu på första försöket efter missfallet och jag har tills idag försökt att slå bort alla dåliga tankar och känslor.

    När jag blev gravid i december så blev en nära släkting också gravid. Hon ringde och berättade att dom funderade på abort och att det inte alls var planerat. Jag kände att det nästan kändes lite otacksamt.. jag som verkligen vill bli gravid har äntligen blivit det. Hon som inte ville bli gravid hon ?råkade? bli gravid.

    Nån vecka senare fick jag missfall. Hon är fortfarande gravid.

    När jag var gravid i december så tänkte jag dom dumma tankarna ?jag får hellre missfall än att föda ett barn och förlora det sen? då jag kollade på Instagram och läste om en sån historia. I samma veva så lyssnade jag på en podd där dom pratade om attraktionslagen och att det man tänker kan hända.

    Jag har efter det fått sån otrolig ångest och jag måste nu erkänna för mig själv att jag har börjat få tvångstankar. Jag kan t.ex. tänka att jag måste ta den gröna godisen istället för den röda, för då blir jag gravid. Eller om jag hällt upp ett glas vatten, så kan jag tänka att ?om jag dricker just det här glaset så blir jag inte gravid den här månaden? så jag måste hälla ut vattnet och hämta ett nytt glas. Helt sjukt jag vet.

    Jag har haft bra känslor och känt en typ brännande känsla i magen och minns att jag hade lite så när jag hade växtvärk med sonen.

    Jag har BIM på måndag. Men idag så slog mensvärken till ordentligt och pmsen är ett faktum. Jag känner att jag vill gråta hela tiden och dessa dumma jäkla tankar gör det inte lättare.

    Allt jag vill är att bli gravid, men herregud vad det tar över mitt liv. Jag vägrar sluta att försöka, vill göra allt jag kan. Men jag vet verkligen inte hur jag ska orka fortsätta att må såhär och känna mig ledsen över allt.

    Det är nästan lite skönt att det är en pandemi, för då kan jag skylla på det och inte träffa folk. Jag får sån ångest av att träffa folk. Speciellt människor med fler barn, eller folk som är gravida.

    Jag känner inte att jag har någon att prata om detta med förutom min sambo. Alla närstående har blivit gravida såfort dom kollat på sin man, och har flera barn.

    Nu eftersom jag har mensvärk och pms så känns allt hopplöst och det känns verkligen som att mensen är på g.

    Tack för att du tagit dig tid att läsa <3

  • Anonym (Äpple­t)
    Visa endast
    Tis 9 feb 13:07 #1

    Hej! Känner igen mig. Men jag har inte ens ett barn, utan två täta missfall i bagaget. Tvångstankarna tror jag det är bra om du fångar upp så snabbt som möjligt, så det inte eskalerar. Kanske du skulle må bra av att gå till en terapeut och få vädra alla känslorna du har. Kan också tipsa dig om att prata av dig med andra missfalls-drabbade i den här tråden: www.familjeliv.se/forum/thread/80476166-foljas-at-till-ny-graviditet-efter-mamissfallavbruten-graviditet Det hjälper mycket att få prata med andra. 

  • Tis 9 feb 13:13 #2
    Anonym (Äpplet) skrev 2021-02-09 13:07:27 följande:

    Hej! Känner igen mig. Men jag har inte ens ett barn, utan två täta missfall i bagaget. Tvångstankarna tror jag det är bra om du fångar upp så snabbt som möjligt, så det inte eskalerar. Kanske du skulle må bra av att gå till en terapeut och få vädra alla känslorna du har. Kan också tipsa dig om att prata av dig med andra missfalls-drabbade i den här tråden: www.familjeliv.se/forum/thread/80476166-foljas-at-till-ny-graviditet-efter-mamissfallavbruten-graviditet Det hjälper mycket att få prata med andra. 


    Tack snälla.

    Ja tankarna ska jag ta på allvar, och göra något åt. Det är bara så jobbigt att ta tag i när man är inne i den här karusellen.

    Hur länge har du försökt? (Du behöver absolut inte svara om det är jobbigt)

    Jag ställer också frågan som man behöver höra ibland, hur mår du?
  • Anonym (Äpple­t)
    Visa endast
    Tis 9 feb 13:28 #3
    Keabro skrev 2021-02-09 13:13:56 följande:
    Tack snälla.

    Ja tankarna ska jag ta på allvar, och göra något åt. Det är bara så jobbigt att ta tag i när man är inne i den här karusellen.

    Hur länge har du försökt? (Du behöver absolut inte svara om det är jobbigt)

    Jag ställer också frågan som man behöver höra ibland, hur mår du?
    Usch ja, förstår dig, man orkar ingenting! Men tänk att du gör det för att kunna orka fortsätta kämpa för ett till barn. Då kanske det känns lite lättare. 

    Det är ingen fara. :) Vi har försökt sedan i maj -20. Blev gravid direkt men eftersom båda missfallen var ma, så drog allt ut på tiden, med återkommande undersökningar, få tabletterna, osv. Så det blir ändå bara försök nr 6 nu, men månad 9. Tack, vad fint av dig att fråga! Det pendlar. Överlag mår jag bra. Ibland kommer det bakslag men det går ändå framåt och åt rätt håll. Vi pratar om det en del här hemma och jag har vänner som vet, så allt pratande med dom och även med främlingar här på Familjeliv har verkligen hjälpt! Nu senast är jag med i en tråd där vi pratat mycket om bitterhet, nåt som man förstår många känner men som inte är "okej" att prata om annars. 

    Hur mår du? Hoppas du har folk att prata med. Annars som sagt, FL har hjälpt mig oväntat mycket. Hjärta
  • Anonym (Äpple­t)
    Visa endast
    Tis 9 feb 13:30 #4

    Vill även tillägga att dina tankar och tvångstankar INTE är sjuka. Det är helt normalt, du försöker ta tillbaka kontrollen. Att ha kontroll över en graviditet går inte, men du kan kontrollera vilket glas vatten du ska dricka. 

  • Tis 9 feb 14:35 #5

    Hej, jag skrev nyss med dig i den andra tråden om syskon, men så såg jag även det här. Vill bara säga att du inte är galen med tvångstankarna. När jag försökte få första barnet, vilket tog sig på tolfte försöket efter ett missfall, kände jag likadant. Ville inte träffa folk, undvek situationer där någon skulle kunna nämna något om graviditet. Hade totalt tunnelseende och räknade alla dagar i menscykeln. Jag hade inte tvångstankar, men istället la jag många många timmar per dag åt att googla mig fram på de mest undanskymda platser på internet om alla metoder för att bli gravid. Läste det finstilta i gamla forskningsrapporter på engelska om att det kunde vara så att vissa vitaminer kunde förenkla för embryot. Hängde på familjeliv konstant. Åt alla dyra naturläkemedel som bara gick. Jag var helt manisk.

    Jag gick aldrig och pratade med nån, vilket jag kanske borde ha gjort. Och jag har inte någon metod för att hjälpa dig. Men du är inte ensam!

  • Tis 9 feb 15:52 #6
    Anonym (Äpplet) skrev 2021-02-09 13:28:43 följande:

    Usch ja, förstår dig, man orkar ingenting! Men tänk att du gör det för att kunna orka fortsätta kämpa för ett till barn. Då kanske det känns lite lättare. 

    Det är ingen fara. :) Vi har försökt sedan i maj -20. Blev gravid direkt men eftersom båda missfallen var ma, så drog allt ut på tiden, med återkommande undersökningar, få tabletterna, osv. Så det blir ändå bara försök nr 6 nu, men månad 9. Tack, vad fint av dig att fråga! Det pendlar. Överlag mår jag bra. Ibland kommer det bakslag men det går ändå framåt och åt rätt håll. Vi pratar om det en del här hemma och jag har vänner som vet, så allt pratande med dom och även med främlingar här på Familjeliv har verkligen hjälpt! Nu senast är jag med i en tråd där vi pratat mycket om bitterhet, nåt som man förstår många känner men som inte är "okej" att prata om annars. 

    Hur mår du? Hoppas du har folk att prata med. Annars som sagt, FL har hjälpt mig oväntat mycket. 


    Vad skönt att det går åt rätt håll och att du verkar må relativt bra!

    Jag har hängt här på FL sen vi började försöka med sonen i feb 2018 haha.

    Jag trodde att det skulle vara lättare nu med nummer 2, att jag inte skulle bli lika.. vad ska man säga.. manisk? med att bli gravid. Men känner nästan ännu större press nu eftersom jag ville ha två barn jättetätt, och månaderna bara går.

    Vi har försökt med tvåan i 6 månader nu, blev gravid som sagt i dec.

    Jag tycker att det är otroligt skönt att kunna ventilera här på FL, tyvärr har jag inte så många i min närhet som förstår vad jag får igenom. Men annars mår jag faktiskt inte så bra om jag ska vara ärlig. Tack att du frågar! <3
  • Tis 9 feb 15:56 #7 +1
    Anonym (Äpplet) skrev 2021-02-09 13:30:12 följande:

    Vill även tillägga att dina tankar och tvångstankar INTE är sjuka. Det är helt normalt, du försöker ta tillbaka kontrollen. Att ha kontroll över en graviditet går inte, men du kan kontrollera vilket glas vatten du ska dricka. 


    TACK snälla fina du för den här kommentaren! Du har nog helt rätt. Det släppte en tyngd från mina axlar när jag läste detta.
  • Tis 9 feb 16:04 #8
    MaTik skrev 2021-02-09 14:35:20 följande:

    Hej, jag skrev nyss med dig i den andra tråden om syskon, men så såg jag även det här. Vill bara säga att du inte är galen med tvångstankarna. När jag försökte få första barnet, vilket tog sig på tolfte försöket efter ett missfall, kände jag likadant. Ville inte träffa folk, undvek situationer där någon skulle kunna nämna något om graviditet. Hade totalt tunnelseende och räknade alla dagar i menscykeln. Jag hade inte tvångstankar, men istället la jag många många timmar per dag åt att googla mig fram på de mest undanskymda platser på internet om alla metoder för att bli gravid. Läste det finstilta i gamla forskningsrapporter på engelska om att det kunde vara så att vissa vitaminer kunde förenkla för embryot. Hängde på familjeliv konstant. Åt alla dyra naturläkemedel som bara gick. Jag var helt manisk.

    Jag gick aldrig och pratade med nån, vilket jag kanske borde ha gjort. Och jag har inte någon metod för att hjälpa dig. Men du är inte ensam!


    Tack att du skriver här också och TACK för att du skriver att jag inte är galen!

    Jag började försöka i februari 2018 och plussade med första barnet i maj 2019. Under den tiden hann jag också gå igenom hela internet och testa alla olika naturläkemedel. Fick även mannen att äta olika vitaminer haha. Därför så trodde jag att det skulle vara lugnt nu med försök till syskon. Men jag är nästan mer manisk nu, t.ex. detta med tvångstankar. Det har aldrig hänt, så man känner sig ju smått galen. Men det hjälper mycket att få prata här på FL.

    Bara som idag med den här tråden, jag mår bättre nu än för några timmar sen!
  • Anonym (Äpple­t)
    Visa endast
    Tis 9 feb 16:15 #9
    Keabro skrev 2021-02-09 15:52:06 följande:
    Vad skönt att det går åt rätt håll och att du verkar må relativt bra!

    Jag har hängt här på FL sen vi började försöka med sonen i feb 2018 haha.

    Jag trodde att det skulle vara lättare nu med nummer 2, att jag inte skulle bli lika.. vad ska man säga.. manisk? med att bli gravid. Men känner nästan ännu större press nu eftersom jag ville ha två barn jättetätt, och månaderna bara går.

    Vi har försökt med tvåan i 6 månader nu, blev gravid som sagt i dec.

    Jag tycker att det är otroligt skönt att kunna ventilera här på FL, tyvärr har jag inte så många i min närhet som förstår vad jag får igenom. Men annars mår jag faktiskt inte så bra om jag ska vara ärlig. Tack att du frågar! <3
    Så har jag också tänkt, "bara vi får ett första barn" så kan man slappna av lite sen (egentligen inte eftersom jag redan är 35 men ändå). Men jag förstår ju att det inte alls funkar så! 

    Nej, det är ju inte alla man kan prata med om sånt här. Men ibland blir man överraskad också, om man öppnar sig för någon som visar sig ha gått igenom samma. Så blev det för mig med en kollega. Hon peppade mig till och med att söka till en missfallsutredning. Men det är ju också ett väldigt privat ämne, så det är en svår balansgång. 

    Så tråkigt att du inte mår bra, men det är helt förståeligt såklart. Viktigt att låta sig själv sörja också. <3
  • Anonym (...)
    Visa endast
    Tis 9 feb 16:44 #10

    Det kunde ha varit jag som skrev den här tråden, går igenom exakt samma stress. Man lever upp lite vid varje ägglossning då man har en ny chans och så faller man djupt ner i ett mörkt hål varje gång mensen kommer. Så fortlöper det om och om igen, som en cykel. Livet handlar numera bara om att bli gravid och vid varje mens blir stressen och paniken värre och värre.

    Jag har också en släkting som försöker bli gravid och det har blivit ett ännu högre stresspåslag för mig, för tänk om hon blir gravid före mig?! Jag blev också gravid med vår son snabbt så nu undrar man ju varför det inte tar sig.

    Stressen har givit mig kronisk huvudvärk och sen känner jag en sån avundsjuka och ilska som tar en massa energi. Hade aldrig orkat träffa någon heller just nu så jag tycker det är skönt att slippa det jag också.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll