Stanna för barnens skull?

Han lägger över hans agerande på mig. Att det handlar om hur jag är mot honom. Men jag har liksom fått nog av alla hans påpekande (som är ständigt återkommande och väldigt nedtryckande för mig som i vanliga fall är väldigt självgående och driven) och pga detta så blir jag kort och kylig.

Jag kunde absolut vara snällare och trevligare, men när han lägger sig i hur jag rider min häst (han har aldrig suttit på en häst), vilken pensel jag använder när jag målar en vägg, vilken krydda jag använder i maten (han lagar nästan aldrig mat) så har jag liksom lite svårt att vara trevlig tillslut.

Självklart har han även positiva sidor. Han är ju som sagt väldigt fin mot barnen, väldigt generös och vi har gjort flera fina resor och utflykter tillsammans.

Men jag är för glad, för kåt, för social och för driven enligt hans åsikt.

Och jag blir ingen kul person om jag inte får vara mig själv

Har tänkt att det ändå är mig det är fel på.

Men när jag fick kontakt med exet och hon berättade att de haft det exakt likadant och att hon tillslut oxå blev väldigt arg och otrevlig så gav det mig ändå en ordentlig tankeställare.