Anonym (sådär) skrev 2021-02-25 11:34:39 följande:
Så om man är hungrig så behöver man inte visa tacksamhet för att någon tagit sig tid och fixa en fin maträtt åt en istället för att slänga fram en säck potatis och sagt "här, fixa din egen mat"?
Är det så vi ska uppfostra våra barn? Är du hungrig så behöver du inte tacka för maten? När någon gör något trevligt för din skull så behöver du inte visa tacksamhet utan tänk bara på dig själv?
Jag tycker att man bör visa både tacksamhet, omsorg, kärlek, vänlighet, hänsyn och respekt för varandra i ett förhållande. Det ser jag som ett fundament för en fungerande och tillfredsställande relation. Men det betyder förstås inte att man i varje situation alltid måste uttrycka sig, reagera och göra så som partnern föreställt sig att man skulle.
Ibland är man hungrig, stressad, sjuk, allmänt ur slag eller för tillfället ointresserad av att sitta länge och äta och dricka vin, lägga ner skeden efter varje intag av soppdroppar och konversera. En relation bör stå pall för det också.
Ts förväntade sig ett annat uppförande av sin pojkvän, och hon såg kanske framför sig att han - precis som väninnorna - skulle älska soppan och ansträngningen, vinet och konversationen. Kanske förväntade han i sin tur sig att han utan vidare skulle kunna uttrycka sig som han gjorde utan att hon skulle bli sårad? Han kanske trodde att hon skulle skratta till och peka honom i riktning mot brödrosten eller ringa efter pizza?
Det går att ha alla möjliga förväntningar i alla möjliga situationer och ibland infrias dem, ibland gör de det inte.
Är man i sammanhanget en så extrem person som sextiotalist som tycker att det är oattraktivt att i vissa lägen vara hungrigare än annars, själv vilja "gå i skåpet" och ta smörgåsar, inte ge sin partner en nyckel under ett fyra år långt förhållande och tycka att soppa är höjden av förfining så tycker jag för min del att man bör vara enormt tydlig med det redan i inledningen av en relation.
sextiotalist skrev 2021-02-25 10:38:58 följande:
Men om man beter sig som ts kille (hon höll ju med mig om att han åt som det var den sista måltiden) så är det oförskämt och ja, och jag får faktiskt det intrycket när man läser svaren här, att man inte kan hantera att inte bli proppmätt när man blir bjuden på något.
Så jag upprepar, är man en vuxen person, då borde man ha så mycket hyfs och så mycket impulskontroll att man kan hantera att inte få sin mättnadskänsla tillfredställd på sekunden. Och jag hävdar också att en tallrik (eller två) matig soppa bör absolut räcka näringsmässigt och energimässigt för en vuxen man, även en som tränar.
Ja, du får väl hävda vad du vill. Men det du hävdar ligger ju i linje med den inställning till relationer som du i den här tråden beskriver över många inlägg, och den är - hävdar jag å min sida - väldigt mycket mer undantag än den är regel. Att tycka att en relation som varat i fyra månader är för färsk för att vara rättfram när det gäller soppa, att se på en partner som någon som är gränslös, hämningslös, ohyfsad och i avsaknad av integritet för att den "rotar" i skafferiet efter en brödskalk är de facto att ha en ovanlig syn på kärleksrelationer.
