Hjälp, min man tänder på att jag är med andra män

Åldersmässigt är min älskare ett par år yngre än jag medan min man är några år äldre än jag.
Älskaren har livserfarenhet, är mogen i vardagen men växlar till att vara jättebusig i sängen och inte bara där.., har varit gift, är välutbildad, har bra jobb med en del resor runt världen, är f d idrottsman på hög nivå, har god fysik och mycket god uthållighet, men har inte den där perfekta smala modellkroppen (jag slipper känna mig underlägsen där), välklädd, ser rätt bra ut, kan föra sig, ger ett gott intryck, är uppskattad bland sina vänner och jag ser att en del andra kollar in honom när vi är ute tillsammans. Han har en röst, tonläge, språk, accent och ett sätt att prata med mig som jag tycker är läckert. Även när vi har sex är han mycket mer verbal än min man och han uppmuntrar mig vara verbal tillbaka, vilket är några av alla saker som är annorlunda och som tänder mig.
Att vi umgås på ett annat språk tror jag stärker kontrasten och förstärker att jag bejakar mitt andra jag.
Men den för mig viktigaste egenskapen hos min älskare är att han gillar mig jättemycket och verkligen visar det på alla sätt, både i och utanför sängen. Han visar och berättar för både mig och min man att han är lite förälskad i mig. Det är så underbart bekräftande och upplyftande.

Jag hade aldrig fantiserat särskilt om män med mörk hudfärg. Bland de män jag tidigare tyckte hade "det" fanns det exempel på olika män, möjligen någon enstaka med mörk hudfärg, men jag hade alltså ingen särskild dragning till män med mörk hudfärg.
Tvärtom tror jag att min hjärna var traditionellt inställd och invand med att mannen i mitt liv, pappan till mina barn, den jag såg som giftasmaterial, den man jag tänder på, helt enkelt hade ljus hudfärg som jag själv.
Under vår resa, som efter flera år ledde fram till denna livsstilen, hände det dock ibland att min man pekade ut en mörkhyad man, ni vet så där när man tittar på folk på restaurangen eller på stranden, och frågade om han skulle kunna vara aktuell? I början svarade jag alltid bestämt nej, kanske som en ren invand reflex från min hjärna? Med tiden fortsatte jag ofta svara nej men någon enstaka gång kunde det verkligen vara en mörkhyad man som jag fann attraktiv och svarade då typ "nja, kanske, men troligen inte".

Min man sökte alltså seriöst och länge för att sortera ut och finna en eller flera kandidater som skulle kunna bli en "perfekt" älskare till mig. Jag valde dock att inte medverka i detta.
När vi så småningom kommit så långt att vi skulle få besök så fick jag en chock i första ögonblicket, så som jag tidigare beskrivit. Jag hade aldrig kunnat tro att det här mötet, som min man till största delen ordnat som en överraskning till mig, skulle innebära att vår gäst var en mörkhyad man.
Hur som helst så hade han ju tagit sig tid och rest en bit för att träffa oss (=mig!), och min man hade lagt stor möda i detta, så jag stod fast vid min tanke att åtminstone försöka mitt bästa, att ge både honom och inte minst min man en chans över en lång lunch innan han fick resa tillbaka.
Men som jag tidigare berättat så blev det mycket mera än bara en lunch...
Kanske delvis tack vare min mans uppmuntran "ta vara på chansen, annars kanske du kommer ångra dig resten av livet".

Jag vill inte göra för stor affär av hudfärgen men jag vill lova att jag upplever det inte alls banalt och klyschigt utan jag finner kontrasten som något mycket positivt för mig. Alla de egenskaper det ibland brukar pratas om, och som jag tidigare trott varit just klyschor, är med den här mannen allt annat än det. Dock ser jag inte i hans person och i hans bemötande mot mig några beröringspunkter med männen man kan se i porrfilmer och liknande, som jag kanske tror är sådant som en del män fantiserar om när det tänker sig sin fru med en mörkhyad man?

För mig är det en självklarhet och kanske en förutsättning att jag gör andra saker och att jag är annorlunda tillsammans med min älskare. Annars är det ju liksom ingen större vits. Jag går in i mitt andra jag och försöker verkligen ta vara på chansen.
De aktiviteter som sker, att jag ens har en älskare, är liksom inte på mitt eget ansvar, jag behöver inte hålla tillbaka eller skuldbelägga mig själv. Utan jag kan slappna av, vara öppen och nyfiken, testa, låta mig förföras, tillåta både min älskare, och även min man, att göra saker med mig som vi inte gör annars.
Det ger inspiration, ger oss något vi kan använda oss av, och har på så sätt också berikat vårt eget sexliv på tu man hand.
Det är ju min man som bär största ansvaret för det som händer eftersom han lett oss in på den här banan, vilket han ofta är snäll och påminner mig om. Om han skulle tycka att jag är för mycket, om jag går för långt, så är det upp till honom att sätta stopp.
Om jag själv skulle tycka att jag gått för långt så kan jag skylla på mitt andra jag och sedan återgå till min vanliga roll och vara en ordentlig fru igen. Mitt vanliga jag behöver inte ångra sig, inte ursäkta sig eller be om förlåtelse.

Min man har berättat att i sökandet stack den här mannens egenskaper och personlighet ut bland de flesta andra. Som ni kan förstå av de egenskaper jag har beskrivit.
Min man tyckte att allt var nästan för bra för att vara sant, förutom just hudfärgen där min man erkänner att han kände stor osäkerhet hur jag skulle reagera. Han känner mig och han hade ju helt rätt om min spontana reaktion. Men för min mans trygghet var hudfärgen troligen en fördel då min hjärna är så traditionellt inställd på att en sådan man inte skulle vara giftasmaterial för mig. Alltså mindre risk för min man att förlora mig. Men min man och jag skrattar gott åt det idag då hudfärgen uppenbarligen inte är ett hinder för att starka ömsesidiga känslor kan utvecklas mellan mig och älskaren.

Nu beskriver jag det här ur min egen synvinkel. Men fråga gärna...

Min man är öppen med att han är lite kluven till att jag har helt egen tid med älskaren utan att min man finns med överhuvudtaget, inte ens i närheten. Möjligheter finns t ex om jag reser tidigare till vårt semesterställe, eller reser hem senare. Eller ett dygn för oss själva vid en hotellweekend, eller att jag åker ensam för en hel weekend när min älskare kommer.
Min man tycker tanken är mycket tändande, också något som han kan tänka sig att ge mig om jag verkligen önskar det.
Men han finner det också utmanande.

En av de saker som gör att min man överhuvudtaget är intresserad av den här livsstilen är att han gillar att titta på mig med älskaren och att dela mig med honom, eller åtminstone lyssna på oss. Han vill också filma en del.
Ibland lämnar han oss åt oss själva, en timma eller några timmar och då vill han gärna ha en kamera på avstånd. Han gillar komma tillbaka och smyga på oss obemärkt och titta, för att sedan ge sig till känna. Jag gillar det också.
Min man menar dock att det är känns lättare att jag är ensam med min älskare när han själv har kontroll över hur länge han väljer låta oss vara själva och själv kan välja när han ska komma tillbaka.
Jag förstår honom och meningen är ju att både jag och min man ska få ut något och att vi båda ska ha behållning av det här.

En sak som jag beaktar är att från första början hade min man ett intresse av partnerbyte eller att han också skulle vilja vara fysisk med en annan kvinna.
Detta var omöjligt för mig.
Efter mycket kommunikation och att vi mognat i det, här pratar jag om flera år, så bestämde min man att vi ändå inte skulle stänga dörren. Vi kunde inte få allt på ett helt rättvist och ömsesidigt sätt men han ville ändå inte att vi därför skulle tvingas avstå från allt. 
Om vi inte kan få uppleva allt så kan vi ändå försöka ge oss chansen uppleva det som är möjligt för oss inom våra gemensamma gränser och möjligheter.
Jag är väldigt ödmjuk för min mans beslut att vi ändå skulle gå vidare, att jag skulle få ha en älskare trots att min man inte kunde få vara med en annan kvinna.

Jag tror att jag skulle uppskatta längre helt egen tid ensam med min älskare men jag tänker inte mycket på det, vill inte att det ska bli en stark längtan, för i så fall är det lätt att det förvandlas till känslor av saknad och förlust om det inte blir av.
Sådana känslor vill jag inte ska prägla vår relation på tre. Jag väljer i stället att fokusera på allt det positiva jag får chansen uppleva.
T ex som att min man uppmuntrar mig att "sova" med min älskare medan han själv sover i rummet intill. Bara det tycker jag är väldigt generöst av min man, jag ser det som att jag får en kärleksgåva. Förmodligen är det väldigt mycket mera än vad de flesta kvinnor ens vågar drömma om att få uppleva. Jag kan inte önska mig eller ens drömma om mera njutning och upphetsning än det jag får uppleva.

Sedan får vi se vad som kommer till oss i framtiden. Om utvecklingen fortsätter så finns det ju goda chanser att jag kanske kommer få uppleva det som både du och jag tror skulle vara spännande, fint, upphetsande, ännu mera njutning och något extra.
Men nu väljer jag fokuserar på att jag är mycket nöjd med det jag får och jag känner mig privilegierad att få uppleva allt detta.
Jag har ju verkligen ingen anledning tänka på saknad eller förluster.

Jag uppskattar verkligen att du skriver så detaljerat och utförligt om era erfarenheter och känslor - det känns som jag lärt mig mer från den här tråden än alla andra websajter i ämnet jag läst. Det är nog sant att jag som man kanske underskattar alla svårigheterna i att ta in en extra man i förhållandet, men just därför försöker jag förstå bättre vad det är som lockar mig med det och vad jag rent objektivt tror kan bli problem. För mig har det aldrig varit viktigt att vara med andra kvinnor utan drivkraften är just att jag vill se min fru med en annan man och kanske delta. Jag vet att min fru aldrig skulle vilja se mig med en annan kvinna men det är inte någon begränsning för mig. Däremot skulle jag nog precis som din man ha svårt för att min fru var ensam med älskaren ofta och länge. För mig är det en viktig del av det här att det blir ett gemensamt projekt och en gemensam upplevelse - jag vill ge min fru njutning men jag vill också dela den njutningen, och framförallt vill jag att vi gör det här tillsammans så det stärker vår relation. Därmed inte sagt att jag behöver vara närvarande i varje sekund eller delta i ders aktiviteter, men jag skulle vara väldigt mån om att veta vad min fru upplever och känner och att hon inte håller inne med något, bra som dåligt. Skulle jag uppleva att jag hamnade utanför skulle det kännas jobbigt och risken för det känns större om de hade mycket tid på tu man hand. Samtidigt förstås jag att det skulle säkert kännas mer avslappnat för henne att vara med honom själv då och då och att honn skulle kunna ge sig hän mer sexuellt med honom om jag inte var närvarande (även om en stor önskan från min sida är just att hon ska kunna bli så bekväm med situationen att hon släpper sina hämningar även om jag är med - jag vill ju se henne när hon njuter fullt ut). Så det är en svår avvägning som jag förstår att man måste ta ställning till hela tiden. Jag vill inte heller att min fru skulle känna sorg eller irritation för att hon inte fick träffa honom mer på egen hand, och visst skulle jag tycka det var upphetsande att fantisera om vad de gör och få reda på det i efterhand, det kan jag inte förneka. Men i slutänden måste det ändå vara min och min frus gemensamma projekt där vi båda vill att jag deltar om inte alltid kroppsligen så alltid mentalt så att säga.
Vore spännande att höra din mans perspektiv!

Det finns många sätt att göra detta på och många faktorer som spelar in så klart. 
Patrik R skrev att det gäller att inte blanda ihop sex och kärlek. Det är nog där mycket tankar finns för mig, hur gör man det på bästa sätt? Kanske inte att blanda in kärlek men någon form av förälskelse kanske är svårare att undvika. Och som Q 40+ skriver kanske det går bra ändå? Att ha sex helt utan känslor tror jag inte skulle ge mig så mycket. Det är ju någon form av bekräftelse osv som är en del av kicken tror jag. Sen är ju det inte i närheten av den djupa kärlek som jag känner för min man. Allt vi delar och allt jag känner för honom går långt bortom det rent sexuella. Om jag sen känner något för en annan man så är ju det viktiga hur jag agerar på de känslorna. Där tror jag ramarna är viktiga. Att man har något att hålla sig inom samtidigt som man inte vill bli för begränsad. 
Här handlar det väl om hur man kontaktar varandra. Hur privat man är när man pratar. Vad man gör, är gos och kyssar ok? Hur ofta man ses och hur länge? Är det bättre att bara ha kontakt med en man som man lär känna bättre eller är det bättre med flera olika? Är det ok att som kvinna träffa mannen själv? Här är jag nyfiken på hur ni andra resonerar? Vad är era ramar och gränser och vad är ok?

Varför är det så djävla många inlägg här om att män vill se sina kvinnor med någon annan man? Är det någon kampanj som pågår om att göra detta acceptabelt eller vaddå?

Lägg ner det här. Det finns redan massor med trådar om saken. Varför starta nya trådar om samma sak hela tiden?

Du gör ett eget val om du deltar i tråden, om du läser den eller om du väljer att låta bli.
Det framgår i trådrubriken och i trådstarten vad tråden handlar om.

Det den här tråden handlar om passar uppenbarligen inte för dig. Så vitt jag kan se så är det ingen här som vill tvinga dig eller ens påverka dig att tycka annorlunda.
Jag tycker inte att det finns massor av andra trådar, jag har aldrig sett någon, som på motsvarande sätt behandlar det här ämnet.  

För mig är det helt givet att det ok att du väljer leva ditt liv på det sätt som du själv gillar.
Hoppas också det är ok för dig att min man och jag vill leva våra liv på vårt eget sätt men att vi inte är tvingade leva våra liv på just ditt sätt. Så vitt jag förstår så påverkar det inte dig?
Tror du det kan vara acceptabelt för dig att vi själva får bestämma om våra liv?

Härligt svar.

Vi är alla olika - olika är bra.

Fortsatt lycka till.

För egen del, så behöver jag någon form av känslor, för att jag ska njuta. Jag har ju bara fantiserat om detta, men om det skulle bli aktuellt, så måste det finnas en attraktion, för att det ska bli bra för mig. Inte samma känslor, som för min man, men känslor likt väl. Därför är det även naturligt för mig att det finns kyssar, smek och liknande med i bilden också. Men alla relationer och situationer är väl olika. Detta är något som varje par får bestämma själva, vad som känns bra. 

Du använder verkligen inte för många ord i dina inlägg, varenda stavelse, varenda bostav är som en pil, som går rakt in i själen på mig som läser det. Att du dessutom har tid och lust att vara så välformulerad för att svara inlägg som bara är tänkt att föra fram en negativ åsikt, är inte mindre imponerande.

Det finns så mycket i det du skriver, som är värt att processa i min hjärna under lång tid, och fundera vidare på.

Några initiala funderingar/frågor, som kom fram när jag läste dina senaste inlägg:

Gud vad häftigt att ni har tagit det så långt med dina dubbla identiteter. Att du till och med har ett annat namn, när du vill vara ditt fria sexiga alter ego. Klär du dig annorlunda, när du är ditt semester jag? Jag förstår att det är semesterkläder, men har du även sexigare kläder, under dessa tillfällena? Ni har skapat ett så häftigt universum, där du kan vara precis den du inte kan vara i ditt normala liv. Jag blir sugen bara jag läser om det. Så avundsjuk på dig och din man.

Mycket intressant utläggning om din älskares fördelar. Du skriver att vissa förutfattade meningar bekräftas med en mörkhyad man. Jag förutsätter att en viss kroppsdels storlek är en sådan sak. Men vad för andra saker tänker du på?

Sedan är jag ju även nyfiken på vad din älskare har introducerat, för handlingar, som gjort att ditt (och din mans) sexliv nu är mer varierat och bättre än det var förut. Kanske är en för nyfiken fråga, men vill ställa den i alla fall.

Jag lär komma med mer frågor, när jag har funderat mer...

Ja känslorna känns viktiga för mig med. Jag har träffat en man på egen hand vid tre tillfällen. Det har känts mycket bra men också kanske lite knepigare än att ses tillsammans med med min man. Jag märker att jag ändå inte är jätteintresserad av den andra mannen som person och vad han gör i sitt liv men det finns känslor där. Jag märker att han finns i mitt medvetande ofta och det känns både härligt och lite jobbigt. Jag fantiserar om att träffa honom igen och då fantiserar jag både om kyssar och hårdare sex. Kyssar känns viktigt för mig, om jag inte fick kyssas tror jag att jag skulle känna mig mer osäker och hämmad. Just nu har vi inte möjlighet att ses på ett tag och det känns lite påfrestande, det gör att jag funderar på detta lite extra. Jag har hittills bara känt att jag älskar min man mer pga detta men jag är samtidigt lite kluven inför alla känslor som det medför (bara en sådan sak som kåtheten som faktiskt också är ganska jobbig). Det är mindre påfrestande att leva sitt liv som vanligt innan vi gav oss ut på den här resan men samtidigt tycker jag att det har gett mig mycket som jag inte skulle ha velat vara utan.