Anonym (Q 40+) skrev 2021-02-26 17:19:48 följande:
Det är är nog lite dubbelt...
Strikt ur min egen syn om jag väljer att enbart se lite egoistiskt på det så skulle jag nog önska att han bodde närmare så vi kunde dels ses oftare, men kanske ännu viktigare träffas mera mera spontant och utan att behöva planera och vänta på att det ska bli verklighet.
Men här ska jag också säga att denna väntan, längtan och att bygga upp förväntningarna också är som ett långt förspel och jag kan se det som tändande både för mig själv och för oss alla tre.
Att ha något att prata om och se fram emot, både pillowtalk med min egen man och med min älskare via Skype, ger oss flera små äventyr på vägen fram till den riktiga träffen.
För min man vägde det dock säkert in som en fördel att älskaren bor i ett annat land. Viktigt tror jag särskilt under vandringen fram till att vi kunde förverkliga det då vare sig jag eller min man kunde veta hur vi skulle reagera och uppleva alla olika ingredienser i det här och alla saker och känslor som kan följa med det.
Om min man skulle vilja avsluta det här äventyret så skulle det kunna vara mycket svårare om älskaren bodde i vår stad. Särskilt då om min man vägde in att jag kanske inte skulle vara lika säker på att jag ville avsluta?
När det gäller tryggheten för min man och tryggheten i vårt eget förhållande blir ju risken för negativ påverkan mycket mindre när älskaren inte finns geografiskt nära.
Jag själv ville inte träffa någon i vår egen stad och ingen vi kände.
Nu tillbringar vi ändå sammanlagt rätt många veckor i vår semesterbostad och vid flera tillfällen under året, så det tillsammans med några hotell-weekends hemma i Sverige så har vi ändå rätt goda möjligheter att ses i stort sett så mycket jag kan önska.
Det var min man som lade ner stort engagemang på att hitta älskaren. Han är strukturerad och planerande. Han drev liksom ett långsiktigt projekt på egen hand och vägde för och nackdelar innan han arrangerade att den utvalda och "perfekta" älskaren kom och besökte oss för en dag och en natt i samband med att vi tillbringade en semestervecka på en annan ort. Jag ville inte vara delaktig i planeringen. Det första mötet har jag nämnt i ett annat inlägg.
Det klickade mer och fortare än vad någon av oss hade vågat drömma om, vilket även älskaren instämmer i. Älskaren är också mycket nöjd med vår relation då han tidigare ibland träffade olika par men numera är han exklusiv med mig och oss, åtminstone så här långt.
Min man lyckades alltså med sitt projekt att hitta en älskare till mig som vi båda gillar. Dels en man som verkligen är både en mycket bra person och en helt underbar älskare som på alla sätt passar just för mig. Inte alls på samma sätt som min egen man passar för mig, utan på et helt annat sätt som verkligen är en kontrast (t ex hudfärgen), som kompletterar och ger mig massor av sådant som jag inte upplever med min egen man.
Dels en man som också min egen man gillar och kan känna förtroende för då älskaren är mycket mån om att respektera vår egen relation och enligt min man har han vägt in att älskaren inte är en person och en personlighet som han tror att jag skulle vilja gifta mig med. Alltså ingen risk att jag skulle vilja byta ut min man mot älskaren.
Om jag skulle ha haft hand om det så skulle jag nog bara ha väntat och hoppats på en spontan möjlighet att råka träffa någon och ärligt talat så hade väl chansen då varit nästan obefintlig att träffa en "perfekt" älskare för en längre relation.
Nu när jag och vi vet och har den erfarenhet vi hunnit skaffa oss så tror jag att det skulle ha kunnat funka lika bra om älskaren bodde i samma stad. Men ärligt talat så tror jag aldrig att det då hade blivit av, av de orsaker jag beskrivit.
En annan viktig sak är att hemma är jag en ordentlig mor och fru och kanske en nästan lite präktig kvinna i mitt jobb och i vårt sociala umgänge. Medan jag kan slappna av på ett helt annat sätt, vara öppen, känna mig både fri och lite sexig när vi befinner oss på vår semesterort. Hemma hade det nog inte blivit av men utomlands var jag tillräckligt öppen för att våga ta vara på chansen, så som min man uppmuntrat mig så många gånger.
"Älskling, ta vara på chansen, den kanske aldrig kommer tillbaka och då kommer du kanske tänka på det här ögonblicket och ångra dig resten av livet" brukar min man peppa mig rätt ofta.
Ja, jag har nog rätt många anledningar att vara nöjd och lycklig med var jag nu befinner mig i livet
Det låter helt fantastiskt! Jag hoppas verkligen en dag min fru skulle få möjlighet att uppleva samma sak och att jag fick vara delaktig i hennes upplevelse. Din respekt och kärlek för din man framgår så tydligt, liksom dina känslor för din älskare, jag gtror att om han läste det du skrivit skulle han bli varm om hjärtat och ganska upphetsad... I mina tidigare erfarenheter som extramannen har jag alltid upplevt att de paren jag träffat haft både stor respekt och kärlek för varandra, något som gjorde upplevelsen starkare även för mig. Jag uppskattar verkligen att din man gillar och respekterar din älskare, och vice versa, för mig känns det otroligt viktigt att den min fru väljer att ha sex och passion med är någon jag kan respektera själv. Jag vet inte om din man avsiktligt valde någon som är en sådan kontrast till sig själv, men jag vill nog själv att min frus älskare skulle vara någon som vore annorlunda än mig både till kropp och personlighet (men ändå vara på samma våglängd vad gäller hans roll). Lustigt att du nämner just hudfärg.. jag måste medge att jag tänder på tanken att hon har en mörkhyad älskare, kanske mest för att hon haft pojkvänner som varit det och jag är rätt ljushyad...
Jag får jobba vidare på att få henne att våga ta steget ut, hoppas bara jag kan ha samma tur som din man att hitta den rätte. Det är verkligen härligt och lärorikt att höra om dina erfarenheter och ditt perspektiv - om din man är på FL tror jag många skulle uppskatta att höra hans perspektiv också.
