min sambo är sexmissbrukare
Jag känner en man som påminner om din man. Jag gissar att de inte ändrar sig. Om du inte kan leva med otrohet så skulle jag överväga att gå. Tigern kan inte ta bort sina ränder
Jag känner en man som påminner om din man. Jag gissar att de inte ändrar sig. Om du inte kan leva med otrohet så skulle jag överväga att gå. Tigern kan inte ta bort sina ränder
Men varför inte bara lämna honom? Du kan ju omöjligen älska och respektera en människa som beter sig på det sättet. Människor vars liv kretsar kring porr och att knulla är väl inget att ha?? Vad är du rädd för? Är det ekonomi och status som är din drivkraft eller har du inte förmågan att klara dig själv?
Det är enkelt att skriva idealistiska saker över nätet, en annan att agera i nuet. Förändring sker inte över en natt. Det är ofta ett dolt begär, vilket gör att missbrukaren utnyttjar sin partner i sökandet efter sitt "knark". Blind kärlek har ingenting med självkänsla att göra, men ifall du mår bättre av att moralisera känslor - go for it. För att kunna uppleva riktig kärlek & den högsta formen av kontakt med en annan människa måste man våga vara lite blind. Det handlar ju om att acceptera en annans människa laster & styrkor & samarbeta genom livet. Problemet blir ju att man då delat så mycket med varandra att ett missbruk gör det väldigt enkelt att manipulera sin partner. Missbruket är inte personen. Självklart har individen ett ansvar, man är två i en relation. Men man kan & ska inte reducera människan till en sån låg resolution som du gör. Vi är komplexa & vi alla har svagheter, vissa behöver arbeta mer än andra - vissa är trasiga från början. Då gäller det att kunna släppa taget & gå vidare. Att kunna släppa saker har ingenting med självkänslan att göra. Läs tråden ordentligt. Det är ett porr-problem - inte otrohet. I sak är vi överens men jag uppskattar inte ditt godhetsknarkande för hur bidrar det till TS situation. Du bör se över dina egna impulser till att känna förakt, sånt är giftigt min vän.
Du har helt rätt, jag reagerade mer på antydningarna om att stark och ovillkorlig kärlek är den enda sanna kärleken. Att om man inte accepterar även det destruktiva, har man aldrig älskat ordentligt. Det är en tragisk och ganska farlig syn, men det kanske inte var så någon menade. Anonym Varför har rätt i sak, men uttrycker sig onödigt fördömande om medberoende eller andra som har svårt att bryta upp fast de borde.