min sambo är sexmissbrukare
Anonym (.) skrev 2021-02-21 19:06:29 följande:
Han eftersöker en viss typ av kvinnokropp/sex som du inte kan erbjuda.
Inlägg från: Anonym (androcur)
|
-
Det där stämmer inte. Om han hade en sån tjej skulle han ändå fortsätta. jag har själv varit grav porrmissbrukare, dock inte chattat eller vänstrat, men det är bara olika grader av skiten. hade sönder flera fina förhållanden och kostade mig oxo jobbet. Kapitulerade till slut o sökte hjälp. Går i terapi i kombination med att jag tar Androcur. Det sänker testosteronet som är sexdrivande och funkar 100. Fördelen är att man inte saknar porren o sexet eller vad det nu är, för själva drivet att vilja är borta. med rätt dos kan man efter ett tag återgå försiktigt och ändå ha normal sexdrift. men det handlar om avvänjning. När man missbrukat väldigt länge ökar acceptansen i belöningssystemet och man kräver ständigt mer och "bättre". Men det går att backa. Tar tid,,,,
-
Att man inte ser och förstår partnerns behov innebär ju inte att man tänder på att förnedra. Tänder man på att förnedra kvinnor så spottar man dem i ansiktet, tvingar dem att suga ens skitiga kuk osv. Om båda gillar det är det ju helt ok...Anonym (.) skrev 2021-02-21 19:41:02 följande:Fast om du läser TS inlägg, så har han inte mycket till övers för hennes njutning. Han tänder således på att förnedra kvinnor.
Nej, han är helt enkelt porrskadad, avtrubbad och tappat all känsla för vad vanlig sex mellan två människor handlar om. Han söker bara kickar i sexet, men förstår inte känslorna.
Förnedring, det var det värsta jag hört! -
Ja, tyvärr är det som vilket missbruk som helst. Man hittar på ursäkter och förminskar problemet. Jag behövde köra ALLT i botten innan jag verkligen gav upp och tog hjälp.Anonym (frustrerad) skrev 2021-02-21 19:51:42 följande:Jag önskar någonstans att han skulle komma till den insikten som du har gjort, men känner jag honom rätt skulle han aldrig söka hjälp eller ta medicin eller liknande.
Och jag tror som du att det inte fullt ut handlar om att han inte tänder på mig, (för det vet jag att han gör) men på senaste har jag blivit "bortglömd" och det är bara han som är i fokus.
Vad jag har förstått det som så har han hållt på såhär i hans tidigare förhållanden också så det verkar inte ta slut och det kanske är som du säger att man måste någonstans krascha för att ta tag i det? -
Tyvärr är det så. Missbruket kommer alltid gå först, det är själva innebörden av missbruk. och du kommer inte kunna övertala honom att ta hjälp, det kan bara vara hans beslut. Prova att ställa ultimatum: ta hjälp eller jag lämnar. och då ska det ske nu, inte om en vecka. För då har han lyckats slingra sig ur det igen.Anonym (R) skrev 2021-02-21 20:52:19 följande:Jag känner igen det där så väl och jag är ledsen för din skull för jag vet exakt hur ont det där gör. Att alltid vara tillbaka på ruta ett. Igen.
Jag har efter flera år insett att jag inte orkar. Jag kommer aldrig bli någon han prioriterar eller fokuserar på. Jag kommer alltid bli den där han får sex av men aldrig har sex med.
Jag är värd så mycket mer och fast jag inte känner dig så tycker jag att du också är värd så mycket mer än du har idag. -
Du kanske inte vet om att kärleken ofta är lite blind för såna saker och därför stannar man ofta rätt länge trots att förnuftet säger annat. Man hon kommer lämna honom, det måste bara få flyta ner lite.Anonym (Varför) skrev 2021-02-22 14:03:19 följande:
Men varför inte bara lämna honom? Du kan ju omöjligen älska och respektera en människa som beter sig på det sättet. Människor vars liv kretsar kring porr och att knulla är väl inget att ha?? Vad är du rädd för? Är det ekonomi och status som är din drivkraft eller har du inte förmågan att klara dig själv?
-
Jo, tyvärr är det så.... Finns otaliga exempel i trådarna här på FL tex.Anonym (Varför) skrev 2021-02-22 15:41:00 följande:Nej, man stannar inte länge om ens man är besatt av att ligga med andra kvinnor och horor och dessutom gör det regelbundet. Blind kärlek är för människor med låg självkänsla.
-
I princip alla som skrivit här är ju överens om att det är väldigt destruktivt och inget att bygga på. Diskussionen gick isär där vissa vägrar föestå hur svårt det kan vara att bara gå. Kärleken är verkligen blind ibland. Därmed inte sagt att den övervinner. Sakta, sakta försvagas den för varje svek och lögn tills den en dag är dör. Och det är vad som kommer hända TS om hon inte tar sig samman och lämnar tidigare. Men ingen ska säga att det är lätt. Då hade inte världen varit full av destruktiva förhållanden. jag har varit i andra änden av tråden, den som ljög och gick bakom ryggen. Hon älskade mig nästan till självutplånelse, men en dag vaknade även hon o kände inget. Jag vet verkligen hur det här funkar. Tyvärr finns inga vinnare här. Han är en förlorare som drar med sig henne. När hon tagit sig ur det börjar en ny resa, men den här tiden är förlorad. Och tycker det är lågt av "Varför" att säga att den som har svårt att lämna skall skämmas. Hon har det inte lätt, och det är inget att skämmas för.Anonym (tvillingmamma) skrev 2021-02-23 21:02:20 följande:
Det är ännu farligare att tro att kärleken är blind och övervinner allt. Att leva i en destruktiv relation är inte sund kärlek. -
Så har jag oxo gjort, och har en pågående lågintensiv kontakt med psykiatrin. Går oxo på androcur som sagt. Satt långt inne som du skriver, oerhört svårt att säga till sig själv att man faktiskt inte kommer fixa det här på egen hand. Kostade mig både familj och jobb innan jag abdikerade.Anonym (Sunt) skrev 2021-02-23 21:15:40 följande:
Min man har/har haft samma problem men är mer av en periodare. Porr eskalerade till chattande som typ tog över livet...
Dock har han aldrig struntat i min njutning när vi haft sex, men under första åren blev det ju alldeles för lite sex pga all porr. Det tog många år innan jag insåg och tog in vad det verkligen handlade om och då mådde jag fruktansvärt dåligt. Kunde inte just då lämna av flera skäl.. Så jag tänkte att jag fick förhålla mig och omvärdera under en tid och se tiden an.
Jag gav ultimatum att antingen söka hjälp eller gå isär. KBT-terapi under 7 mån hjälpte väldigt mkt och jag ser nu att han hanterar saker, tex ångest helt annorlunda mot förr. Första besöket hos terapeuten var jag med men sedan gick han själv. Innan fanns en enorm rädsla för att söka hjälp, nu tipsar han vänner som behöver terapi.
Just nu har vi haft en längre stabil tid och det känns skönt. Jag tror att många med den här sortens problematik måste drivas att söka hjälp, eftersom det är så skamfyllt så är det ett stort steg att ta. Har du ställt ultimatum?
-
Alla här är väl överens om att det är bättre att lämna än stanna? Men samtidigt är det ett faktum att det är svårt.Anonym (Varför) skrev 2021-02-23 23:21:59 följande:
Det är intressant att läsa om hur många som har förstålse för de som är offer för en person med ett allvarligt missbruk. Ett missbruk som är så allvarligt att det drabbar offret hårt och för med sig tvivel och olycka. Missbruket bryter sakta ner kärleken hos de som väljer att kämpa vidare eller är för svaga för att bryta upp. Till slut efter många år ger personen upp och bryter med sin partner. Efter några år så säger 100% av dessa att de inte förstår hur eller varför de inte lämnade tidigare och ångrar att de lät åren går. Man kan även förstå att det är lätt att känna skam att man lät det pågå så länge. Har vi någonsin hört om någon som ångrar att de bröt upp? Nej, inte jag iallafall. Är det då inte ett rimligt påstående att det är den bästa lösningen att lämna hellre än att stanna? Varför argumenterar så många emot det självklara. Jag förstår inte....