• AndreaBD

    När det känns så rätt men ändå sååå fel

    Ärligt sagt så förstår jag inte varför så många skriver så negativt. Jag tycker det är mänskligt att man kan fatta tycke för en person som man hjälper. Sånt händer. Män blir kära i sina sjuksköterskor och liknande. Ni är båda vuxna människor. 

    Nu vet jag inte hur man tänker där generellt i hemtjänsten. Kanske finns det någon slags plan för såna situationer. Det kan ju inte vara första gången det händer! Kanske händer det också, oftare, att folk blir lite väl mycket kompis med sina brukar. 

    Jag skulle kunna tänka mig att man pratar med chefen och förklarar situationen. Och jag skulle tro att lösningen skulle vara att du tar någon annan brukare istället. Man behöver väl inte byta jobb för pga EN person. Det skulle ju kunna vara tvärtom - att man inte kommer överens med en person. Då måste man kanske också byta personal på just den personen. 

    Hör lite runt hur man brukar göra i såna fall! Och fundera på vad du vill innan du pratar med någon. Vill du prata med brukaren och berätta för honom om dina känslor? Han skulle ju säkert bli glad, oavsett om det verkligen utvecklas till en relation. Jag är inte heller säker om man verkligen behöver byta personal där - bara han är kapabel till att ta egna beslut och kan säga ifrån i fall något inte känns bra för honom. Svårt att säga. Men just därför kan jag tycka att det kanske är bättre att inviga chefen direkt, om det är en chef som är vettig. 

  • AndreaBD
    Anonym (Rätt&Fel) skrev 2021-02-23 22:01:31 följande:
    Jag vill avvakta med att ta upp detta med chefen just nu. Alltså det kommer aldrig att bli ett ?vanligt förhållande? mellan mig och honom oavsett situation.

    Men känslor är känslor och jag tycker inte man ska hålla inne sina känslor när man känner så starkt för någon.

    Jag vill inte sitta där imorgon när det är försent och ångra att jag aldrig sa något.

    Jag vill krama om honom, hålla om honom, hålla hans hand utan att det ska kännas konstigt och fel. Bara finnas där för honom.
    Okej, jag kanske inte förstår situationen helt och hållet. Det är lite svårt att råda dig om man inte vet varför det aldrig kan bli ett vanligt förhållande. Jag menar, det är stor skillnad om det är för att du redan har partner, eller om det är för att han ändå är för handikappad för att du skulle vilja ha honom som partner, eller om han ändå mentalt inte är på samma nivå. 

    Men om du ändå utesluter en relation - i det läget skulle jag nog inte prata med chefen heller. Men vad vill du ha för relation med honom? Vara kompis, eller? Man kan ju också prata med chefen och säga att man bryr sig mycket om just den brukaren på vänskapligt plan och hur du ska tänka där för att det inte ska bli fel för honom.
Svar på tråden När det känns så rätt men ändå sååå fel