Någon mamma som börjar jobba efter förlossningen?

Det jag menar är att man i så fall slösar föräldradagar.

Läs senaste inlägget.

Jo jag har fått sammanhanget förklarat för mig. Jag utgick från trådstarten mest.

Jag började jobba när sonen var 7v. 50%

Sedan heltid när han var runt 4 månader.

Det var inte planerat men fick ett jobberbjudande som var svårt att motstå.

Hade dessutom tätt mellan barnen så jag hade redan varit hemma på heltid 19 månader.

Jag ångrar faktiskt i efterhand att jag jobbade heltid. 80 % hade varit lagomt.

Men i övrigt bara positivt.

Sonen är 15 år idag och är en lugn trygg självständig och självsäker person som älskar livet och aldrig har ett enda bekymmer.

Han hade förmodligen blivit sån även om jag varit hemma med honom

Minns att jag oftast fick dåliga reaktioner på att jag jobbade vilket gjorde att jag på jobbet oftast inte pratade om åldern på mina barn.

En exkollega fick barn i USA och då hade hon att välja mellan att gå tillbaka till jobbet efter 8 veckor eller bli av med jobbet.

Då hennes man just hade blivit av med sitt jobb var det = inget att välja på så hon jobbade och pumpade och han tog hand om barnet. De flyttade senare hem till Sverige men deras barn har det också blivit folk av, tro det eller ej.

Jag började jobba deltid genast efter förlossningen, dvs redan på bb. Dottern var ett väldigt lätt barn så funkade utmärkt att vara hemma med henne och jobba ca 50 %. Jobbade då enbart på distans. När dottern var 6 månader tog min man över och jag började jobba heltid. Vi bor inte i Sverige.

Jag bor utomlands och har har man bara 12 veckors mammaledighet. Jag sparade alla arets semesterdagar for att forlanga med en manad, men sen ar det privat dagmamma/nanny som galler. Det har gatt bra med alla barnen. Man pumpar pa jobb helt enkelt och flaskmatar.

Du lamnar ju inte bort ditt barn till nagon frammande, utan barnet ar ju hemma med pappan istallet. Forstar inte varfor det inte skulle kunna ga bra. Foralder som foralder liksom. 

Vi har gjort lite olika varianter men med alla barnen har vi varit lediga minst 12 veckor tillsammans (båda helt lediga).
Med ett barn jobbade maken sen 50% när jag var helt ledig ett halvår till, sen började vi dela.
Med ett barn jobbade maken 80% och jag var helt ledig i 3-4 månader till, sen jobbade båda 40% vars och ena jobbade mån-tis och andra tors-fre, så onsdagar var vi lediga tillsammans och kunde klara av BVC, tandläkare mm och fick också en bra överlämning mellan oss.

Men vi har tyckt att det varit för mycket tid borta från familjen om någon jobbat heltid under första året, så vi har satsat på att jobba max 80% tillsammans under första året. Men vill ni att någon av er jobbar 100% så är det ju ert val, men det gör enormt mycket för känslan av att ha mycket ledig tid tillsammans om man kan vara lediga onsdagar varje vecka. Den som då går hemma får max 2 dagar ensam med barnet, så det är bara "kortvecka-minihelg-kortvecka-helg"

Min plan är att börja jobba deltid (25-50%) ett par veckor efter förlossningen (beroende på hur den går och hur bebisen är) hemifrån (har gjort det nu i 1 års tid, så blir knappt nån skillnad). Min mans jobb är lite skakigt just nu, så vi även har en plan B - om de ska ha en omorganisation och han förlorar jobbet, så går han på 100% FL och jag återgår till 100% arbete (fortfarande hemifrån, så båda vi är hemma och är med barnet).

Alltså jag tänker på vilka möjligheter det här med distansarbete kommer kunna innebära för blivande föräldrar. Jag skulle lätt kunnat börjat jobba åtminstone 50% strax efter förlossningen, bara jag kunde haft min bebis nära. Tänk att vara hemma båda två från start och jobba typ 50% var. Det förutsätter dock att man bor på så sätt att man kan gå undan och inte störs av bebisskrik. Men att sitta i soffan och amma samtidigt som man har möte- inga problem!

Beror ju på vad hon då ska vara sjukskriven från och även vad hon är sjukskriven för.

Då får hon väl gå tillbaka till jobbet då. Har hon skador som gör att hon inte kan jobba eller vara föräldraledig så kan hon få en sjukskrivning. Dock inte säkert att fk godkänner.

Jag fattar inte. Om man är skadad så man inte kan jobba så som det är tänkt så får man väl sjukskriva sig? Det gäller väl oavsett om det är mamman eller pappan som skadat sig? Varför skulle det vara svårare för mammor att sjukskriva sig än för pappor? Det skulle i så fall innebära att kvinnor, till skillnad från män, kan tvingas till ofrivillig föräldraledighet. Inte särskilt jämställt.

Låt säga att en pappa bryter ett finger och inte kan jobba som snickare - kan han bli nekad sjukskrivning och tvingas ta ut föräldraledighet om han är kapabel att ta hand om en bebis? Kan mamman tvingas återgå till jobbet då?

Om skadorna gör att man inte kan jobba eller inte kan vara föräldraledig så kan man bli sjukskriven. Det är inte svårare för något kön att bli sjukskriven för diverse skador, oavsett hur skadorna uppkommit. Men fk ska godkänna sjukskrivningen och det kan vara svårigheter med det.

Ja, han kan bli nekat sjukskrivning av fk. Och då kan han välja att istället vara föräldraledig, om det fungerar. Men han kan aldrig tvingas. Inte heller kvinnan kan tvingas att få tillbaka till jobbet.