Hur berätta om otrohet?

Lite magstarkt att kalla personer som respekterar TS beslut för psykopater. Tror inte att du har den minsta koll på vad en psykopat är.

Vilket trams. Vi talar om lite otrohet, inte mord.

Så du tycker att TS har fattat ett klokt beslut? Låt mig se här nu om jag fattat saken rätt.. TS har alltså varit otrogen mot sin partner och har kommit fram till det kloka beslutet att inte berätta? Om det hade varit du? Om din partner som hade varit otrogen och bestämt sig för att inte berätta det för dig.... Du är alltså helt ok med det då? Om det kommer fram om 4 år, det din partner har gjort, säger du då: äh, det är lugnt, det är ok för mig?

Då måste livet bli rätt jobbigt. Jag litar på att gubben fattar så kloka beslut han kan. Kommer det fram att han fattat ett dåligt beslut så får vi sätta oss ner och ta det därifrån. Är helt övertygad om att han har en hel drös med hemligheter som jag inte vet om och jag har hemligheter han inte vet om och det är inget som håller mig vaken om natten. Bland annat vet han inte vad min nya kamera kostade och det är inget jag tänker berätta för han kommer aldrig att förstå varför man lägger 35 tusen på en kamera när man har en kamera i telefonen. Finns helt enkelt ingen anledning att ta den diskussionen då det för alla parter är bättre att han är lyckligt ovetande.

Jag lever efter mitt eget ordspråk: Om man aldrig ljuger, behöver man aldrig komma ihåg vad man har sagt.

Nej.
Om du bara läser den här tråden eller om du bryr dig om att öppet tänka efter ett litet ögonblick så förstår du att ditt påstående är fel och saknar grund. 

De otrohetsaffärer du får reda på, de som blir kända, de som det skrivs om eller pratas om är självfallet de fall där det kommer fram.
Men alla de fall där sanningen aldrig kommer fram, alla de fall som förblir okända eller inte blir avslöjade på något sätt, alla dessa fall känner du inte till.
Med en enkel sannolikhetsbedömning kan man konstatera att i de flesta fall kommer sanningen INTE fram.

Undersökningar visar att otrohet är relativt vanligt, särskilt sett över tid.
Om du och vi är ärliga med oss själva så tyder allt på att otrohet är mycket vanligare än bara de fall som blir avslöjade eller där sanningen kommer fram.
Alltså brukar inte sanningen komma fram förr eller senare.

I de fall som blir avslöjade kan man räkna med att den avslöjade har varit slarvig eller klantig, eller har haft viljan att själv få bli avslöjad eller helt enkelt har varit mycket slarvig och struntat i vilket.
Terapeuter och andra som yrkesmässigt arbetar med sådana här frågor brukar ofta säga att den som blir avslöjad oftast vill bli avslöjad. Det kan vara en medveten eller omedveten underliggande önskan.

Ja, det händer rätt ofta att sanningen kommer fram.
Nej, sanningen brukar i de flesta fall inte komma fram.

Den som väljer att vara otrogen bestämmer i stort sett själv om den vill bli avslöjad eller inte. Bestämmer i stort sett själv om det någonsin ska komma fram, eller inte. Rent krasst är det är mest bara en fråga om att vara klok, använda rätt metoder och vara noggrann så kommer det inte fram, vare sig förr eller senare.

Vad är det du vill ha fram???
Gör vad du vill det kommer ändå inte din partner att få reda på...typ????

Och du sitter inne med sanningen förstår jag. Spännande, kan jag få höra sanningen?

Jag lovar att varken jag eller någon annan här i tråden har missat att du tycker det.

försöker blunda för sanningen.

Notera att jag säger i de flesta fall. Jag har aldrig pratat om 100%, det är bara ditt eget påstående.
Men den som gör sitt allra bästa för att säkerställa att man inte ska bli avslöjad, agerar medvetet, använder stor noggrannhet och intelligens, blir sannolikhet aldrig avslöjad (eller näst intill aldrig).
Det är den enkla sanningen, även om du upplever sanningen bister.