Min bästis anser att jag har för höga krav

Jag fattar inte att längd på karlar är så viktigt.

Alla har rätt till sina preferenser iofs.

Jag har haft många killar som är 170-178. Själv är jag 175 och ännu längre i klackar förstås.

Och att gå bredvid mej som "kort" karl när jag blir 180 i högklackat, ja det krävs en del självförtroende från hans sida vilket är sexigt i sej.

Dejtar jag en tjej får hon inte vara under 160 helst, däremot.

Beror kanske på hur smart man är själv? :) Alltså, jag orkar inte med personer som jag inte kan prata med på min egen nivå. Som inte förstår samband, som inte har en allmänbildning inom politik, vetenskap, kultur... Och detta gäller både män i mitt liv och väninnor.

Dock skulle inte jag heller attraheras av någon fackidiot, som BARA vill prata om sitt specialområde - spårvagnar, elektroniska kretsar, betong, programmering, whatever... Det får han prata om på arbetstid. 

Lägger man in ytliga värden och låter dessa vara avgörande gentemot de djupare; mot samhörighet, kemi, känsla och vibbar; så får man, som TS, skylla sig själv. ... Mvh, Pentra

Alla tjejer önskar väl ungefär samma saker.Jag tycker att man ska höga krav ,men ingen är perfekt .Lycka till att hitta den mannen.

Om ts krav i själva verket betyder skitsnygg, värsta karriären, mycket pengar på banken, alltid rolig och spännande, dyrkar marken hon går på osv - ja, då har hon för höga krav. Förmodligen helt orimliga i förhållande till vad hon själv kan erbjuda, samt lär få svårt att hitta någon. Om det däremot bara betyder en snäll, rolig och vettig kille i allmänhet, som håller sig fräsch och inte ser ut som sju svåra år, samt har någorlunda koll på sitt liv, då är det snarare basic krav.

Sen verkar många kvinnor kunna överse med mycket om mannen har något som attraherar dem, vilket är både bra och dåligt. Själv har jag aldrig blivit så attraherad av en kriminell eller en slacker t ex, att det skulle kännas värt att kasta bort mitt liv på en sådan. Det betyder inte att jag kräver en perfekt man, jag är inte perfekt själv, men det är något annat.

Varför skulle det bli mindre rasistiskt för att du själv är svart?!

Jag tror att många män missuppfattar detta också. Att man uppfyller basic krav är ingen garanti för att attraktion uppstår. Att en del kvinnor sen faller för idiotier bara för att de är snygga eller sexiga eller spännande eller nåt, ja det är tragiskt.

Kravlistor hör till ett pubertalt beteende. Det är sånt man sysslar med i högstadiet.
Sen får man förhoppningsvis lite självinsikt och inser att man inte uppfyller ens hälften av alla de där kraven. Sen mognar man ytterligare och inser, också förhoppningsvis, att alla relationer handlar om att kompromissa och välja sina strider. Rent krasst att man tar det onda med det goda samtidigt som man inser att detta gäller för en själv också.

Sen finns det rätt många som aldrig mognar mer än till fjortisstadiet. Mycket tragiskt.

Känner du dig underlägsen om han är lika smart som du? Varför då?

För mig är intelligens ett viktigt kriterium när det gäller val av partner. Jag har hellre en partner som är smartare än jag än en som är dummare än jag. Mitt ex var korkad (fattar inte hur jag stod ut med honom i 16 år) och det är ett rent helvete när vi nu ska samarbeta kring barnen. Jag slutar aldrig upp att häpna över den låga intelligensnivån i hans resonemang när vi ska försöka komma överens om saker. Och det är inte bara jag som upplever det så. Korkade människor är ofta extremt svåra att ha att göra med, för de förstår ju sällan själva att de är korkade, utan tror att de har rätt. Så för mig är det verkligen superviktigt att mannen är smart.

Sedan räcker det givetvis inte med intelligens för att det ska gå att resonera med en person. Det krävs mognad och empati också. Annars är den där intelligensen ganska bortkastad.