Skiljas för en sexchat

Jag är gift sedan 18 år.

För 2.5 år sedan framkom en sexchat. Vi hade en tuff tid bakom oss med renovering och distansering. Han kände sig avvisad, jag med, vi nådde inte varann. Innan detta framkom och undersåten försökte jag ofta prata, han drog sig undan. Jag började fundera på skilsmässa och tog upp det under gräl. Han tog det nog inte på allvar eller jo undermedvetet så tror jag det.

Då dök lättklädda bilder upp, när han var på en resa (en hotellnatt), typ pirate bay, från en tjej som min man kände för ca 20 år sedan. Hon var väl desperat för att få uppmärksamhet och min man kände sig bekräftad och hade virtuellt sex med henne. Så patetiskt. Han använde henne, han var inte attraherad av henne som person, han säger att det var för att hon inte avvisade honom. Hon är en slampa så varför skulle hon göra det?

Vad kan jag konkurrera med, tråkig vardag, tre barn, ointresserad man, nej jag var inte på topp.

Jag blev så sårad. Min moraliske man sviker mig. Han är übermoralisk och präktig. Kastar allt vårt i sjön, glömmer bort vad som är viktigt för något som inte ens betydde något. Han hävdar bestämt att han inte onanerade (fånigt av mig att fråga kanske, men viktigt) och att det för honom också handlade om kontroll och få henne att göra vad han ville. Vi pratar inte live, utan meddelanden. Fotona kom från henne, han skickade inget, gav inget personligt. Hon försökte ringa efteråt, det fanns ett missat samtal som jag hittade från den natten han var borta.

Efter några veckor kommer en onanivideo+foto på vagina och han skriver: jag gillar jättemycket, skicka fler. Han hävdar att han gjorde det för att se vad mer han kan få henne att göra. Sedan blir han lite avvisande och jag upptäcker denna sistnämnda konversation som innehöll dessa porrbilder samt hans svar. Jag kan inte ta in detta men konfronterar direkt och kallar samman barnen och säger att vi ska skiljas. Det är då han erkänner nyss nämnda sexchat (som jag annars aldrig skulle ha fått reda på) och beroende på omständigheter så kan jag tänka mig att det faktiskt rör sig om bara en sexchat.

Jag ångrar ihjäl mig att jag inte satt stopp tidigare. Jag visste att hon fiskat under åren, han har alltid avspisat. Jag har aldrig varit orolig att något sådant här skulle hända. Inte i min vildaste fantasi förstod jag att folk gör sådant här, jag är mer en ?live person?. Hon bor på en annan kontinent. De har inte träffats sedan år 2000. Han hade flickvän då, men en flört (hångel) med denna person. Det visste jag om innan. Hon är helt ointressant men så kom bilderna och öppnade en dörr. Och detta har blivit en katalysator för en sorg jag burit på tror jag, en brist på närhet, inte den fysiska.

För mig handlar det om respekten för mig och vår familj. Han gör total avbön och jag vet ju att han älskar mig. Det gör jag, men hur kan man då göra så här. Han tyckte inte detta var viktigt, varken otrohet eller annat. Han tänkte inte på t ex hur han skulle reagera om jag gjorde samma sak, som är min ledstjärna.

Det har knäckt mig. Vi har gått i terapi men jag trillar ner i detta med jämna mellanrum. Till en början var han fantastisk. Vi fick en så innerlig och nära relation. Jag var sårbar men kände mig nära honom, mitt stora problem under åren, att jag inte känt mig tillräckligt nära. Han har förändrats till det bättre. Jag däremot har blivit en klängig person som jag inte tycker om. Oftast mår jag bra men så trillar jag ner i min sorg. Jag har svårt att bara se framåt. Jag mår dåligt över det som hänt. Jag känner mig så ratad, trots att han hävdar motsatsen men givetvis tröttnat att jag inte kommer över detta. Han finns oftast där men ingetdera gott nog när jag blir ledsen och snöar in på detta svek. Han kan inte ändra det som hänt och jag kan inte acceptera och gå vidare. Förlåta kommer jag aldrig att göra att han inte kom till mig om vi har problem eller han har en dålig känsla.

När jag mår bra ser jag nyktert på vågskålarna men när jag trillar ner i mitt mörka hål så känner jag att jag aldrig kommer över detta. Att jag gör våld på min självbild att acceptera det. Detta trots att jag valde hämnd. Det var oväntat eller hur?

Japp, så barnslig är jag. Jag såg till att både skriva och skicka bild till någon. För att såra. För mig kändes det mest fånigt så i min värld har jag väldigt lite förståelse för företeelsen sexchat. Detta hjälpte mig under en period, dock inte min man, trots att jag anser att han gav sin tillåtelse, vilket han hävdar var en feltolkning men men. Han accepterar och går vidare, jag fastnar. Trots att jag vet att han har dålig självkänsla, därav offret i att välja någon han inte ens respekterade eller välja, det var det som fanns.

Jag har alltid varit stark. Jag skulle inte acceptera otrohet och nu rämnar båda dessa. Jag har tappat all min styrka. Jag känner mig som ett öppet sår där huden läker ibland för att sedan rivas upp.

Min man börjar tröttna, jag startar gräl om detta, för att få bekräftelse antar jag. Han svarar inte upp som jag behöver. Vi passerar gränser mot varandra osv och vi närmar oss båda beslutet om skilsmässa trots att jag egentligen inte tror att vi vill det men vi förmår inte bättre. Mannen tycker att jag är problemet. Det känns sorgligt. Jag hävdar att det är relationen och vår brist på samspel.

Vi har gått på familjerådgivning. Jag vill gå mer, han tycker vi har försökt och jag trillar ju fortfarande ner i mitt hål. Jag vill att han ska vilja göra allt så att jag får den bekräftelsen. Att jag är värd allt. Kanske pushar jag honom undermedvetet för att just få den bekräftelsen, driver honom så att jag ska bli bekräftad.

Jag klara inte av att se detta som otrohet, då vill jag lämna. Historien varierar från hans sida fr att ibland vilja vara elak och då säga mycket mer om att det var personligt osv till att det var ingenting.....

vet inte varför jag skriver här för det finns ju ingen dialog att komma fram till....