Jag tycker det är bra att vi i alla fall försöker ge barnen rätten att få reda på sitt genetiska ursprung via lagstiftning! Skulle f.ö. ALDRIG donera ägg, hade också hellre ställt upp som surrogat i så fall (men det vill jag inte heller - men ALDRIG att jag skulle "ge upp mitt barn").
Om du växte upp och du var mycket mörk och dina föräldrar är ljusa, eller tvärtom och du hade frågat: varför liknar jag inte mamma på vissa sätt? Varför är jag så mörk men ni så ljusa? Eller tvärtom. Och de svarar: det är inte viktigt. Vi uppfostrar dig.
Jaha men var kommer jag ifrån?
Från oss!
Det är ju att ljuga. Om så inte är fallet.
Tror och hoppas gör man i kyrkan. Barn har rätt att känna till sitt ursprung lite mer ingående än så.
Varför tror du att man behöver hjälp av ÄD egentligen? Tror du att all infertilitet som avhjälps med ÄD beror på att ägg är befruktningsodugliga?
Har du tankar kring kvinnor som genomgått cellgifts- och/eller strålbehandling och därför förlorat sina förhoppningsvis befruktningsdugliga ägg?
Ja jag vet, men TS verkar insnöad på att äggen är inte befruktningsdugliga och därför ska man inte ha barn. Skulle vara intressant att se om TS har en väl underbyggd idé eller om det bara är en stundens upprörelse pga missuppfattningar och okunskap. Hittills har det varit uppförsbacke, TS och flera andra verkar inte veta hur man argumenterar på ett konstruktivt sätt.
Nu verkar båda sidor ha fått säga sitt, och jag skulle ändå säga att det finns bra och sämre argument från båda håll. Jag tycker debatten är intressant! Det är därför jag skriver denna 'kommentar' nu.
Det går inte rakt av att jämföra med transrasial adoption, som f.ö. börjat begränsas (- bra!), men för BARNETS del kan jag ändå se vissa liknande svårigheter. Jag har FULL förståelse för viljan att få barn, men jag kan ändå inte sätta det FÖRE barns välmående. Det fina med donation är att den som donerar vill hjälpa, och de som sedan skapar detta barn av donerade könsceller vill ju verkligen ha barn. Det är ju det som till viss del är skillnaden mot adoption - barnet har kommit ur "positivitet" från alla håll.
Problemet är att, trots allas goda vilja och önskan och så vidare, så spelar genetik roll för många. Där vet man inte riktigt hur alla dessa donatorbarn kommer känna när (om...) de får reda på hur allt ligger till. I den bästa av världar kommer alla dessa barn få reda på precis hur de kommit till - och tycka att genetik är noll, nada och totalt oväsentligt. De kommer heller aldrig råka dejta ett genetiskt syskon eller känna någob oro till det. Men vi lever inte i de bästa av världar. Vi vet inte hur denna generations donatorbarn kommer känna, och det är där jag helt förstår TS tankar kring etik. Kan vi inte veta att alla dessa barn kommer må bra i detta, ska det vara etiskt rätt att skapa barn på detta sätt? För här finns det ju faktiskt ett val. Till skillnad mot narkomaner som "skaffar" hoppsan på hoppsan på hoppsan.
Så även om jag fullt ut förstår viljan att skaffa barn -kosta vad det kosta vill- kan jag inte helt med att det går till på detta vis. Även om jag ändå har full förståelse för att genetik är väldigt oviktigt för många, att det är ett lidande att drabbas av ofrivillig barnlöshet, att dessa barn ändå kommer till par som gärna vill ha barn.
Jag har inte orkat läsa hela tråden men när ni diskuterar måendet hos adopterade, eller äggdonationsbarn till ensamstående mammor mfl, så tänker jag att det finns också en stor mängd barn från sk kärnfamiljer som är olyckliga och lider av psykisk ohälsa. Borde de föräldrarna inte (heller) skaffa barn?
Alla ni som lägger så stor vikt vid genetiken. Om ni har barn, skulle ni vilja byta bort det barn ni har om det visade sig ha blivit förväxlat på BB?
www.familjeliv.se/forum/thread/81063689-jag-ar-ett-donatorbarn-fraga-vad-du-vill
Intressant frågetråd skapad av ett donatorbarn, visserligen spermadonation, men intressant att se det från andra hållet. Visserligen bara en persons upplevelser, men ändå intressant!