Panik Ångest

Hej

Vet egentligen inte varför jag skriver här men tyckt att jag klarat mig hyffsat från ångest mer än ältande om vad jag sagt och hur jag uppfattas men ändå.

Idag fick jag nästan en panikattack. Mådde illa fick springa på toa höll på att kräkas. Blev knallröd i ansiktet och hjärtklappning.

Varför?

Jo sambon min skulle få besök av en vän från förr.

Inga problem så far.

De skulle ses över en kopp och jag tänkte att jag gör något annat i hemmet. Eller går ut på gården med barnen.

Men så säger han att de kommer om en timma.

Jag frågar vilka de???

Ja hans vän och hans flickvän.

Jag får panik inombords. Börjar städa och inser att jag psykiskt inte klarar detta idag.

Dels oförberedd. Dels känner jag vissa dagar starkare än andra att jag inte klarar att bli granskad.

Eller utsatt för andra människors blickar.

Jag var tvungen att lämna hemmet hur hemskt det än låter/är. Jag klarar inte detta idag. Sen att jag inte ätit inte duschat har skitigs kläder och oklippta naglar dvs jag hade behövt ett par timmar att förbereda och göra mig iordning..

Jag tror jag har GAD. Går hos kurator pga posttraumatisk stressyndrom. Mitt liv blev inte som jag tänkt mig, lever ett liv utan egna vänner och jag har inget att prata om, är inte intressant som person. Vet att jag borde öva på att intressera mig för andra och rikta uppmärksamheten på dem istället. Men jag har så lite sociala kontakter så har inte övat så mycket än... blir ofta tyst eller pratat osammanhängande om något ointressant... känner verkligen mig värdelös ofta.

Någon som känner igen sig?